Kvarteret Lövsångaren

Kvarteret Lövsångaren är ett kvarter i Lärkstaden på Östermalm i Stockholms innerstad. Kvarteret bebyggdes mellan åren 1912 och 1913 och omges av Birger Jarlsgatan i sydväst, av Odengatan nordväst, av Östermalmsgatan i syd och av Bragevägen i nordost. Kvarteret består av sex fastigheter, Lövsångaren nr 2–7 (nr 1 finns inte).

Kvarterets planering

Intill kvarteret Lövsångarens sydvästra sida låg fram till 1800-talets mitt de sista torrlagda resterna efter Träskfloden som var en gammal vattenförbindelse mellan Brunnsviken och Nybroviken. Kvarteret Träskfloden vittnar idag fortfarande om dess tidigare existens. Redan på 1860-talet började Stockholms stadsplanerare intressera sig för denna del av staden och genom Lindhagenplanen skapades förutsättningarna för ny bebyggelse. Området ägdes av Stockholms stad och låg i stadens norra utkant nära Kungliga Djurgården. Trakten behöll ända in på 1870-talet en mycket lantlig karaktär.^[1] Terrängen var stark kuperad med en långsträckt, cirka 37 meter hög bergsknalle som dominerade området. På dess högsta punkt stod en stolpkvarn från 1700-talet som revs på 1880-talet (se Engelbrektskvarnen). Här reser sig sedan 1914 Engelbrektskyrkan.

På uppdrag av beredningsutskottet upprättades 1878 översiktsplanen för en framtida bebyggelse i Stockholms nordöstra delar. Planen bearbetades 1902 av stadsplanearkitekten Per Olof Hallman som anpassade den till områdets besvärliga topografiska förhållanden.^[2] Då skapades det avlånga storkvarteret Domherren som sträckte sig från Odengatan i norr, mellan Östermalmsgatan och Karlavägen och ända ner till Rådmansgatan.

Lärkstadens södra kvarter bildades 1908 i samband med en stadsplan för Eriksbergsområdet med omgivning vars upphovsman var stadsingenjören Gustaf von Segebaden.^[3] På hans stadsplan framgår för första gången konturerna för nuvarande kvartersindelning med Lövsångaren och Flugsnapparen längst i nordväst, Skatan och Sidensvansen i mellersta delen och Korsnäbben (Engelbrektskyrkan) i sydöstra delen. Av storkvarteret Domherren kvarstod endast ett litet område där Östermalmsfängelset stod.

År 1911 började Stockholms stad försäljning av byggtomter i det nybildade kvarteret Löfsångaren. Staden sålde med äganderätt. ”Å fri och egen grund” står det på tomtkartorna. En av de första köparna var byggmästaren Olof Knutsson Hellström vilken i november 1911 förvärvat tomten Lövsångaren nr 6.

Kulturhistorisk bedömning och arkitektur

Kvarteret Lövsångaren ingår i ett område av Riksintresse för kulturmiljövården.^[4] Samtliga sex fastigheter är grönklassade av Stadsmuseet och anses vara "särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt".^[5] Fyra av Lövsångarens sex fastigheter ritades av arkitektkontoret Höög & Morssing. Samtliga byggnader i kvarteret är uppförda i rött, fogstruket tegel och gestaltade i nationalromantikens anda.

Förteckning över fastigheterna i kvarteret Lövsångaren

Lövsångaren 2 (Odengatan 23), byggår (slutbesiktning) 1913, arkitekt Höög & Morssing.^[6]
Lövsångaren 3 (Odengatan 21), byggår (slutbesiktning) 1913, arkitekt Höög & Morssing.^[7]
Lövsångaren 4 (Odengatan 19), byggår (slutbesiktning) 1913, arkitekt Höög & Morssing.^[8]
Lövsångaren 5 (Bragevägen 19), byggår (slutbesiktning) 1913, arkitekt Höög & Morssing.^[9]
Lövsångaren 6 (Östermalmsgatan 3), byggår (slutbesiktning) 1913, arkitekt Olof Knutsson Hellström.^[10]
Lövsångaren 7 (Östermalmsgatan 1), byggår (slutbesiktning) 1913, arkitekt Östlihn & Stark.^[11]