Kvarkstjärna
En kvarkstjärna är en teoretiskt föreslagen form av stjärna som, om den finns, helt består av särkvarkar. Den skulle alltså bestå av fundamentala partiklar och därmed ha högre densitet än en neutronstjärna. Kvarkstjärnor och rena särkvarkstjärnor är fortfarande högst hypotetiska, men det finns ett par kandidater som observerades av astronomer med Chandra-teleskopet i april 2002, betecknade RX J1856.5-3754 och 3C58, vilka tidigare antagits vara neutronstjärnor. Om dessas nya natur bekräftas, skulle det vara exempel på ett för oss nytt tillstånd hos materien.
Den första RX J1856.5-3754, finns ett hundratal ljusår från jorden. Dess diameter uppmättes först till 6 km, vilket är för litet för att den skulle kunna vara en neutronstjärna med vedertagen densitet. Efter att avståndsmätningarna förbättrats, kom man dock fram till att avståndet var större än man trott, och diametern bedöms nu vara 15 km. Den andra 3C58, likaledes baserat på gällande fysikaliska lagar, befanns vara kallare än den borde vara. Det är därför fortfarande omdebatterat om de kan vara kvarkstjärnor eller inte.
Senare har en tredje stjärna, XTE J1739-285,[1] observerats av ett forskarlag från University of Iowa, och likaså rapporterats som en möjlig kandidat.
Nya observationer av supernovor SN 2006gy, SN 2005gj och SN 2005ap pekar även de på den möjliga förekomsten av kvarkstjärnor,[2] och därutöver har kinesiska forskare i Hongkong föreslagit att den kollapsade kärnan hos den kända supernovan SN 1987A skulle vara en kvarkstjärna.[3][4]
Se även
Referenser
- Fotnoter
- ^ Fastest spinning star may have exotic heart - space Arkiverad 19 februari 2008 hämtat från the Wayback Machine. - New Scientist Space (20 February 2007)
- ^ Astronomy Now Online - Second Supernovae Point to Quark Stars.
- ^ Arvix - Could the compact remnant of SN 1987A be a quark star?
- ^ New Scientist - Quark star may hold secret to early universe
Externa länkar
- NASA - APOD - RX J185635-375: Candidate Quark Star
- Neutron Star/Quark Star Interior
- Quark star glimmers
- CERN Courier - Debate sparked on quark stars
- Popular Science - Wish Upon a Quark Star
- Astrophysics - Is RX J185635-375 a Quark Star?
- Cornell - Curious About Astronomy - What process would bring about a quark star?
- Wired News - Quarks or Quirky Neutron Stars?
- Imagine the Universe! - Ask A High Energy Astronomer - Strange Quark Stars
| ||||||||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Twenty years ago, astronomers witnessed one of the brightest stellar explosions in more than 400 years. The titanic supernova, called SN 1987A, blazed with the power of 100 million suns for several months following its discovery on Feb. 23, 1987. Observations of SN 1987A, made over the past 20 years by NASA’s Hubble Space Telescope and many other major ground- and space-based telescopes, have significantly changed astronomers' views of how massive stars end their lives. Astronomers credit Hubble's sharp vision with yielding important clues about the massive star's demise.
This Hubble telescope image shows the supernova’s triple-ring system, including the bright spots along the inner ring of gas surrounding the exploded star. A shock wave of material unleashed by the stellar blast is slamming into regions along the inner ring, heating them up, and causing them to glow. The ring, about a light-year across, was probably shed by the star about 20,000 years before it exploded.