Kurt Kjellström

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Kurt Kjellström
Smeknamn	Kurre Kjellis, Biffen
Nationalitet	Sverige
Född	19 mars 1921[1], Stockholm
Död	10 december 1965 (44 år), Vantörs församling, Stockholm
Spelardata
Position	forward[1]
Klubbar
Spelade för	Hammarby IF 1938-1939, 1940-1946, 1950-1951 AIK 1939-1940, Södertälje SK 1947-1949, Atlas Diesels IF 1949-1950, Kungsholmens IF 1960-1961[1]
Övrigt
Proffsår	–

Kurt Kjellström, född 19 mars 1921 i Stockholm^[1], död 10 december 1965 i Vantörs församling, Stockholm, var en svensk ishockeyspelare.^[2][3]

Biografi

Kurt Kjellström var en av de mera framgångsrika ishockeyspelarna i Sverige i början av 1940-talet. Ursprungligen kom han från Hammarby IF, men värvades i början år 1939 av AIK. 1940 återvände han på egen begäran till Hammarby IF trots att han vunnit skytteligan och även var en given spelare i AIK:s fotbollslag.

Det blev dock i Hammarby IF där han gjorde 150 mål på 121 matcher som han hade sina största framgångar med fyra SM-guld och sex seriesegrar, han vann skytteligan vid sju tillfällen. Kjellström, som lystrade till smeknamnen "Kurre Kjellis" och "Biffen", spelade dessutom både bandy och fotboll i Hammarby IF. I fotbollslaget gjorde han 85 mål på 89 seriematcher; totalt gjorde han sammanlagt 162 mål och är därmed klubbens bäste målskytt genom tiderna. Efter en turné i Storbritannien 1946 var Hammarby mycket illa ute ekonomiskt och det fanns ingen möjlighet att tillgodose spelarnas behov; efter säsongen lämnade han tillsammans med "Stickan" Andersson till Atlas Diesels IF nere i tvåan.^{[4][5][6][7][8][9]}

Ett år senare fick han ett arbete och flyttade till Småland där han började spela för Ljungby IF. Men sedan flyttade han norrut, där det blev två säsonger för Södertälje SK, sedan tillbaka en kort sejour i Atlas innan han återvände till Hammarby. Han fick lite speltid i ett starkt spelande Hammarby som även vann SM-guld. Därefter drog han sig tillbaka. Den sista tiden av sitt liv var han rullstolsburen efter en hjärnblödning. Han avled 1965.^[10][11]

Referenser