Kurt Eisner
| Kurt Eisner | |
 Kurt Eisner, 1919. | |
| Född | 14 maj 1867[1][2][3] Berlin[4] |
|---|---|
| Död | 21 februari 1919[4][5][1] (51 år) München[4] |
| Begravd | Neuer Israelitischer Friedhof kartor |
| Medborgare i | Tyskland |
| Utbildad vid | Askanisches Gymnasium Humboldt-Universität zu Berlin |
| Sysselsättning | Politiker[6], författare[6], journalist |
| Befattning | |
| Bayerns ministerpresident | |
| Politiskt parti | |
| SPD Tysklands oberoende socialdemokratiska parti | |
| Redigera Wikidata | |
Kurt Eisner (enligt somliga egentligen Kurt Kamonowsky), född 14 maj 1867 i Berlin, Preussen, död 21 februari 1919 i München (mördad), var en tysk socialistisk politiker och revolutionsledare.
Biografi
Kurt Eisner var son till den judiske fabrikören Emanuel Kamonowsky eller Eisner och Hedwig, född Levenstein. Han studerade litteratur och filosofi och publicerade ett arbete om Friedrich Nietzsche. Därefter var han journalist varvid han antog namnet Eisner och blev då medlem av Sozialdemokratische Partei Deutschlands (SPD). Han anklagade Wilhelm II av Preussen och Tyskland för att ha startat första världskriget. Tillsammans med några andra, lämnade han 1917 partiet för att bilda Tysklands oberoende socialdemokratiska parti. Efter en demonstration i München i januari 1918 fängslades Eisner, och frigavs i oktober. Natten mellan den 7 och den 8 november 1918 utropade han Fristaten Bayern, en socialistisk republik, och kung Ludwig III av Bayern (av huset Wittelsbach) flydde utomlands. Eisner blev själv Bayerns ministerpresident.
Eisner försökte till en början förverkliga en rent kommunistisk politik, men stötte på starkt motstånd. Under utarbetandet av författningen för Bayern motverkade Eisner den av Hugo Preuss förordnade unitaristiska linjen och försökte till och med sluta separatfred för Bayern med ententen, en tanke som i Frankrike blev föremål för livligt intresse. Situationen i München blev dock snart ohållbar för Eisner, som beslöt sig för att självmant träda tillbaka. Han var på väg att lämna in sin avskedsansökan, då han sköts ned på trappan till parlamentshuset.[7]
Han mördades av greve Anton von Arco auf Valley, en reservofficer, den 21 februari 1919. Gärningsmannen förmodas ha tillhört en av de militära frikårerna som året 1919 låg bakom flera politiska mord i Tyskland.[8]
Minnesboken Welt werde froh, utgiven på tioårsdagen av mordet på Kurt Eisner, med bland annat material ur hans kvarlåtenskap, brändes under bokbålen i Nazityskland 1933.[9] I katalogen till vandringsutställningen Entartete Kunst (1937–1941) återkom han som "juden och bolsjeviken" som hade uppmanat till socialism. Under en satirisk teckning av George Grosz från efterkrigstidens Berlin kunde ett citat av Eisner läsas. "Konstnären måste som konstnär vara anarkist."
Referenser
Noter
- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Kurt Eisner, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliographisches Institut & F. A. Brockhaus & Wissen Media Verlag (red.), Brockhaus Enzyklopädie, Kurt Eisner, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, Kurt Eisner, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Эйснер Курт”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931
- ^ Erling Bjöl, Vår tids kulturhistoria 2. De onda åren 1914-1945, Stockholm 1979, s. 95 f
- ^ Welt werde froh [Aus d. Nachlaß Kurt Eisners zs. Gest. von Erich Knauf], Berlin, Büchergilde Gutenberg 1929, 213 s.
Källor
- Obituary for Kurt Eisner Transcribed: by Ted Crawford
- Humanitas International timeline
- Kurt Eisner
- Kurt Eisner
- Kurt Eisner
Vidare läsning
- Böök, Fredrik (1919). ”Kurt Eisner som författare”. Essayer och kritiker : 1917-1918. Stockholm: Norstedt. sid. 102-125. Libris 8072688
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Kurt Eisner.
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Författare/Upphovsman: Fritz Kaiser and Verlag für Kultur- und Wirtschaftswerbung for the Amtsleitung Kultur of the Reichspropagandaleitung der NSDAP, the Central Party Propaganda Office of the German Nazi Party., Licens: CC BY-SA 4.0
Cropped, low resolution image of a page from the guide or catalogue of the "Degenerate Art Exhibition" (Entartete Kunst Ausstellung) first shown in München 1937, written by Fritz Kaiser and published by Verlag für Kultur- und Wirtschaftswerbung for the Amtsleitung Kultur of the Reichspropagandaleitung der NSDAP, the Nazi Party's propaganda central office in Germany 1926–1945. The guide was published in 1938 when the exhibition went on tour to Berlin (shown in Kunsthalle Berlin from 26 February to 8 May) and other cities until 1941. No known copyright restrictions. This file is copied from a scanned facsimile of the catalogue found at the Archive.org.
The Degenerate Art Exhibition (German: Die Ausstellung "Entartete Kunst") was an art exhibition organized by Adolf Ziegler and the Nazi Party in Munich from 19 July to 30 November 1937. The exhibition presented 650 works of art, confiscated from German museums, and was staged in counterpoint to the concurrent Great German Art Exhibition. Degenerate art was defined as works that "insult German feeling, or destroy or confuse natural form or simply reveal an absence of adequate manual and artistic skill". Another Degenerate Art Exhibition was hosted a few months later in Berlin, and later in Leipzig, Düsseldorf, Weimar, Halle, Vienna and Salzburg, to be seen by another million or so people.
Bavarian Socialist Prime Minister Kurt Eisner