Kungsljus

Kungsljus L.
De många blomspirorna har antagligen uppstått efter en tidigare skada på en ensam spira
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning	Plisterordningen Lamiales
Familj	Flenörtsväxter Scrophulariaceae
Släkte	Kungsljussläktet Verbascum
Art	Kungsljus V. thapsus
Vetenskapligt namn
§ Verbascum thapsus
Auktor	L., 1753
Synonymer
Se separat avsnitt
Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora, tavla 111 1 Toppen av blomställningen 2 Ett av de nedersta bladen 3 Blomma, förstoring 2 × 4 En kort och en lång ståndare, förstoring 5 ×

Kungsljus (Verbascum thapsus L.) är en tvåårig ört i familjen flenörtsväxter.

Första året bildas enbart blad. Andra året kommer en upp till 2 m hög, rak, hård stjälk, som på den övre tredjedelen avslutas med en smal spira med blommor.^[1] Spiran blir drygt 2 cm tjock.

Blommar juni — augusti, någon gång utsträckt ända till början av oktober.

Kungsljus överlever sällan till ett tredje år. Däremot kan vilande grobara frön i fröbanker klara sig i över 100 år. Ett extremfall var när man i en sådan bank hittade ett livskraftigt frö, daterat till 3 000 år f.Kr.^[2] [3]

Hela örtståndet är täckt av ett ljust, grågult ludd, som skyddar det mot uttorkning och skador från solstrålning. Detta ludd består av färglösa, mycket fina, men utspärrat greniga hår, varigenom växtens yta ser ut att vara överspunnen av en spindelvävslik beklädnad. Enstaka större grenhår, som kan ses med en vanlig lupp, höjer sig över det övriga luddet, och skyddar växten mot betning, eftersom dessa ytterst fina, men styva hår skadar betesdjurens mun. Detta lär sig djuren snabbt och ratar därefter kungsljus. Detta avskräcker emellertid inte getter.^[4]

Blomkronan är svagt olikbladig (zygomorf). I ståndarkransen är zygomorfismen tydligare i det att 2 av de 5 ståndarna är längre än de 3 återstående. De små är luddiga med gula hår, men inte de långa. I blomman en pistill, vars märke är klotformigt.

Kungsljusets blommor är protogyna, d v s pistillen är färdig och mogen innan ståndarknapparna öppnat sig. Detta är ett skydd mot självpollinering, som vore genetiskt ofördelaktigt. Blommorna är svagt välluktande.

Korspollineras av korttungade och långtungade bin. Om pollinering inte har inträffat under dagen kan självpollinering trots allt uppstå, när blomman sluter sig mot kvällen.

Bladen sitter som en rosett kring stjälken. De är naggade i kanten. De nedersta kan bli upp till 50 cm långa och 14 cm breda. De avtar successivt i storlek uppöver stjälken.

Bladen innehåller det giftiga ämnet iridoid catalpol, allra mest i unga blad.

Frukten är en kapsel, 7 — 10 mm lång, som innehåller många små svartbruna eller helt svarta, nätmönstrade, gropiga frön. Fröna övervintrar på marken, och gror så snart det blivit tillräckligt ljust på våren.

Ett enda stånd avger enorma mängder frön, 100 000 — 175 000, som lätt sprids av vinden. På detta sätt kan kungsljus etablera sig längs sträckor kilometervis och kan bilda grupper så tätt som 5,2 plantor/m². I brandhärjade områden är kungsljus en pionjärväxt.

Kromosomtalet är varierande: 30, 34, 36.

EPPO code: VESTH (Verbascum thapsus).

Arten är mångformig. Följande underarter kan urskiljas:

• Verbascum thapsus subsp. thapsus L. — blomkronan blir 12 – 20 mm i diameter och ståndarna saknar hår. Exemplar med mer eller mindre vita blommor har kallats Verbascum thapsus f. candicans House. Förekommer i en stor del av utbredningsområdet.
• Verbascum thapsus subsp. crassifolium (DC.) Murb.
• Verbascum thapsus subsp. giganteum (Willk.) Nyman — ståndarna är tätt vithåriga. De nedre bladen är tydligt vingade. Endemisk i Spanien.
• Verbascum thapsus subsp. montanum — blommorna blir 15 – 30 mm i diameter och ståndarna är glest håriga, åtminstone vid basen. De nedre bladen är svagt vingade med korta skaft. Förekommer i sydvästra Österrike och i Medelhavsområdet.

Under senare år har några andra underarter föreslagits, men deras status är osäker.

• Verbascum thapsus f. candicans House
• Verbascum thapsus subsp. langei Rivas Mart.
• Verbascum thapsus subsp. litigiosum (Samp.) A.Galán & Vicente Orell.
• Verbascum thapsussubsp. martinezii (Valdés) A.Galán & Vicente Orell.
• Verbascum thapsus f. thapsus
• Verbascum thapsus L. subsp. thapsus
• Verbascum thapsus var. thapsus
• Verbascum thapsus'var. valentinum (Burnat & Barbey) O.Bolòs & Vigo

Verbascum × duernsteinense Teyber Verbascum × godronii Boreau, 1857 Verbascum × kerneri Karl FritschFritsch, 1888 Verbascum × lemaitrei Boreau Verbascum × pterocaulon Franch., 1868 Verbascum × pterocaulon Nyman, 1881 Verbascum × semialbum Chaub. Verbascum × subalpinum Brügger, 1880 Verbascum × thapsi L., 1763

Kungsljus betraktas på sina håll som ogräs eller till och med invasiv art och bekämpas med diverse metoder.

Kungsljus har en ganska kort pålrot, och i åkermark räcker plöjning för att kraftigt reducera kungsljus, men det är ofta svårt att med denna metod helt utrota den. Kungsljus är emellertid ljuskrävande, och därför kan val av skuggbildande grödor bidra till att göra det besvärligt för kungsljus.

Tidigt på våren har roten på nya plantor inte hunnit bli så lång, och då kan unga plantor dras upp för hand.

Larver från skalbaggen Gymnetron tetrum angriper fruktkapseln och kan eliminera upp till hälften av all frösättning. Detta har med viss framgång använts i Nordamerika för biologisk bekämpning av kungsljus.^[4]

Kemisk bekämpning av förstaårsbladen med 2 % glyfosat, triclopyr, C₇H₄C_l3NO₃, och tebuthiuron, C₉H₁₆N₄OS, har haft viss effekt. Detta måste mödosamt göras rent mekaniskt, planta för planta, eftersom alla de små håren hindrar sprutning med kemikalier upplösta i vätskor att nå bladen, som är målet.^[4]

Stora delar av Eurasien. I Norden finns kungsljus ända upp till Norrbotten i Sverige, Trondheim i Norge och i sydligaste Finland.

Introducerad i Argentina, Australien (1890), Chile, Hawaii, Virginia (mitten av 1700-talet) och Nya Zeeland (1867). I dessa länder har kungsljus blivit invasiv.

Den har blivit så vanlig i de flesta av USA:s delstater att den i en flora på 1800-talet felaktigt angivits som ursprunglig.

• Norden [1]
  • På Hardangervidda i Norge upp till 750 m ö h.
• Norra halvklotet [2]
  • Ej ursprunglig i Nordamerika
  • I södra Europa huvudsakligen Verbascum thapsus subsp. crassifolium. Gränslinje för detta inlagd i kartbilden.

Kungsljus växer på torra, välbelysta platser, t ex steniga slänter, grusåsar, berghällar och öppna gläntor.^[1]

pH neutralt eller basiskt.

Regn 100 — 1 500 mm/år; gynnsammast 430 – 860 mm/år.

• Släktnamnet Verbascum förekommer som växtnamn redan hos Plinius och Scribonius Largus. Kan härledas från latin barbascum = skäggig, med syftning på att dessa arter ofta är håriga.

• Artepitetet thapsus kommer av grekiska thapsis eller thapsos, använt under romersk tid som namn på en växt från orten Thapsos (idag den viktiga hamnen Tapso) på sydöstra Sicilien

Namnet kungsljus lär komma av att man förr i tiden doppade vinterståndare av kungsljus i tjära och använde det som en fackla.^[5]

Enligt folkmedicin hjälper en dekokt på kungsljusblommor mot hosta.^[6]

Dekokt av blommor har använts mot katarrer. Blad i dekokt eller krossade kan läggas på sår och svullnader.^[7]

Rökning av blad har viss stimulerande verkan.^[4]

Kan användas för växtfärgning.^[4]

Prydnadsväxt i trädgårdar.

Torkade blommor har med namnet Flores Verbasci funnits i svenska farmakopén.^[7]

Kungsljus är Blekinges landskapsblomma.^[8]

Enligt Hoffberg: Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom (1792) kan man stöta kungsljus eller dess frön, blanda med mjölk och därav forma små degklimpar som kastas i sjön. När fiskar i sjön ätit därav faller de i dvala och flyter till ytan med buken i vädret, så att de kan plockas upp med händerna.

Mögelsporer av (Erysiphe cichoracearum) och rotröta, Phymatotricum omnivorum, Gymnetron tetrum.^[4]

Källor:^[9] [10]

• Verbascum thapsus subsp. thapsus
  • Leiosandra cuspidata Raf., 1838
  • Verbascum alatum Lam. nom. illeg., 1779
  • Verbascum angustius Schrank ex Heinrich Adolph Schrader., 1809
  • Verbascum bicolle F.W.Schmidt, 1794
  • Verbascum bicolle Roem. & Schult., 1819
  • Verbascum canescens Jord. ex Boreau, 1857
  • Verbascum decurrens Stokes, 1812
  • Verbascum elongatum Willd. nom. illeg. hom. non Moench1809
  • Verbascum elongatum Moench, 1794
  • Verbascum indicum Wall. ex Roxb. in Carey, 1874
  • Verbascum linnaei Bercht. in Bercht. & Opiz, 1879 nom. illeg.
  • Verbascum neglectum Guss., 1832
  • Verbascum neglectum Deflers ex Sickenb., 1901
  • Verbascum officinarum Crantz, 1766
  • Verbascum pallidum Nees, 1819
  • Verbascum plantagineum Moris, 1827
  • Verbascum pseudothapsiforme Rapin
  • Verbascum schraderi G.Mey., 1836
  • Verbascum simplex Hoffmanns. & Link, 1811
  • Verbascum simplex Labill., 1812
  • Verbascum simplex Hoffmanns., Link & Murb., 1933, dscr. ampl.
  • Verbascum spectabile Salisb., 1796 nom. illeg.
  • Verbascum spectabile M.Bieb.
  • Verbascum subalpinum Schur, 1866
  • Verbascum subviride J.Lloyd & Foucaud
  • Verbascum thapsus f. candicans House, 1924
  • Verbascum thapsus subsp. neglectum (Guss.) Arcang.
  • Verbascum thapsus var. glabrum Cariot & St.-Lag.
  • Verbascum thapsus var. gymnostemon Rouy nom. illeg.
  • Verbascum thapsus var. pseudothapsiforme (Rapin) Rouy
• Verbascum thapsus subsp. giganteum (Willk.) Nyman
  • Verbascum giganteum Willk., 1852
• Verbascum thapsus subsp. montanum (Schrad.) Bonnier & Layens
  • Leiosandra crassifolia (DC.) Raf., 1838
  • Thapsus montanus (Schrad.) Raf.
  • Verbascum crassifolium DC. in Lam. & DC., 1805
  • Verbascum crassifolium Hoffmanns. & Link, 1811
  • Verbascum dubium Roem. & Schult., 1819 nom. illeg.
  • Verbascum macranthum Hoffmanns. & Link, 1811
  • Verbascum macranthum Post, 1893
  • Verbascum montanum Schrad.
  • Verbascum montanum Griseb., 1844
  • Verbascum thapsus subsp. crassifolium (DC.) Murb.
  • Verbascum thapsus subsp. semidecurrens Celak.
  • Verbascum thapsus var. montanum (Schrad.) Cariot & St.-Lag.
  • Verbascum thapsus var. montanum P.Fourn.
• Thapsus linnaei Opiz., 1852
• Thapsus schraderi Opiz., 1852
• Verbascum blattaria J.A.Schmidt nom. illeg. hom. non L., 1868
  • Verbascum blattaria L., 1753
  • Verbascum blattaria Vell., 1829
• Verbascum intermedium Léman ex Roem. & Schult., 1819
• Verbascum intermedium Rupr. ex Pfund
• Verbascum lanatum Gilib. nom. inval., 1772
• Verbascum lanatum Schrad.
• Verbascum majus Bubani, 1897
• Verbascum mas Garsault nom. inval., 1764,
• Verbascum salgirensis Soldano, 1991
• Verbascum thapsiforme Guss. nom. illeg. hom. non Schrad., 1813
• Verbascum thapsiforme Guss., 1827
• Verbascum thapsoides Schrank ex Schrad., nom. illeg. hom. non L.
• Verbascum thapsoides L., 1767
• Verbascum thapsoides Vill., 1787
• Verbascum thapsoides Host, 1797
• Verbascum thapsoides Balb. ex Bluff & Fingerh., 1825
• Verbascum thapsoides Comolli
• Verbascum thapsum St.-Lag. nom. illeg. nom. illeg. non L., 1880
• Verbascum tapsus Neck.
• Verbascum visianianum Rchb.f., 1861

Kungljusets ludna blad har använts vid framställning av fnöske, även om det är tickor och framför allt fnösktickan som förknippas med fnösktillverkning.^[1][11] Fnöske är ett läderaktigt, lättantändligt material som framför allt framställts från olika tickor, men även annat liknande material.^[12] Fnösket har huvudsakligen haft tre användningsområden: eldslagning, sjukvård^[13] och kläder,^[12][14] men har främst förknippats med eldmakande.^[15][16]

• 
  Habitat
• 

  (c) Forest & Kim Starr, CC BY 3.0
  Första året bara blad
• 
• 
• 

  (c) Forest & Kim Starr, CC BY 3.0
• 
  Omogna frukter
• 
  Mogna frukter
• 
  Kungsljus skadat av en larv till kungsljuskapuschongflyet
• 
  Predatorn, Cucullia verbasci
  Specialiserad på just kungsljus, Verbascum thapsus
• 

  (c) Stan Shebs, CC BY-SA 3.0
• 
• 
  Vinterståndare

• Fnöske

• Fnöske. Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs. 1991. ISBN 91-7024-619-X 

• Den Virtuella Floran
• Kungsljus i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
• Wikipedia - Verbascum thapsus
• Wikimedia Commons har media som rör Kungsljus.
  Bilder & media