Kungsfågelsångare

	Kungsfågelsångare; Status i världen: Livskraftig (lc)
	Kungsfågelsångare i Guiyang, Kina.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Lövsångare; Phylloscopidae
Släkte	Phylloscopus
Art	Kungsfågelsångare; P. proregulus
Vetenskapligt namn
	§ Phylloscopus proregulus
Auktor	Pallas, 1811
Utbredning
	Kungsfågelsångarens utbredningsområde, där gult betecknar vistelse häckningstid och blått övervintringsområde.
Synonymer
	Abrornis proregulus

Kungsfågelsångare^[3] (Phylloscopus proregulus) är en vida spridd och mycket liten insektsätande fågel i familjen lövsångare (Phylloscopidae).^[4] Den häckar i sydöstra Sibirien och flyttar vintertid söderut till ett område i sydöstra Kina och Vietnam. Trots det avsevärda avståndet påträffas kungsfågelsångaren regelbundet framför allt under höstflyttningen i Europa. I Sverige ses den årligen, vanligen med mellan 20 och 70 fynd. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Utseende och läte

Kungsfågelsångaren är mycket liten, cirka 9,5 centimeter lång och med en vikt på 4–7 gram, men kan ofta upplevas som storhövdad. Den har grönaktig ovansida, smutsvit undersida och dubbla gulvita vingband. Hjässan är mycket mörkt olivgrön med ett distinkt ljusgult centralt hjässband, långt gult ögonbrynsstreck och kraftigt mörkt ögonstreck. Den har även en gul fläck på övergumpen, som bäst ses när fågeln ryttlar.^[5]

Kungsfågelsångaren är mycket lik de närbesläktade arterna himalayasångare, gansusångare och kinesisk sångare men skiljs på läten. Den är också lik tajgasångare och bergtajgasångare men kungsfågelsångaren har en ljus övergump, kraftigare ögonstreck och ett gulare ögonbrynsstreck, speciellt framme vid näbben.^[5]

Kungsfågelsångarens vanligaste lockläte är ett svagt, mjukt något stigande tjui. Sången är ljudlig och drillande som gärdsmygens och påminner även om kanariefågelns sång.

Utbredning

Kungsfågelsångaren häckar i sydöstra Sibirien, huvudsakligen från floden Jenisej och österut, till Mongoliet, delar av Tibet och nordöstra Kina. Den är en flyttfågel och övervintrar från subtropiska sydligaste Kina till nordöstra Indokina, så långt söderut om Vietnam.^[6] Ett mindre antal övervintrar även i nordvästra Europa,^[6] och dessa beskrivs ofta som felflugna, men studier indikerar att det kan röra sig om en regelrätt flyttrutt.^[7]

Förekomst i Sverige

Kungsfågelsångaren observeras sällsynt men regelbundet i Sverige. Första observationen gjordes 22 oktober 1957 vid Fågelviken, Bro socken, Bohuslän, och från 1974 har arten observerats årligen i landet.^[8] Antalet observationer varierar mycket mellan olika år, vanligtvis mellan 20 och 90, men 1996 observerades rekordmånga 320 individer.^[8] Det finns bara en säker övervintring i Sverige när en individ uppehöll sig under perioden 23 december 2007 till 28 april 2008 i Lomma i Skåne.^[8] Det finns även ett tiotal observationer av arten från perioden april till juni.^[8]

Systematik

Kungsfågelsångaren beskrevs första gången av Peter Simon Pallas som upptäckte arten vid floden Ingoda i Sibirien 1811. Dess vetenskapliga artepitet proregulus har den fått eftersom den påminner om kungsfågeln (Regulus regulus) och sitt engelska trivialnamn Pallas's Leaf Warbler har den fått för att hedra sin upptäckare.

Förr behandlades arten som ett komplex som omfattade ett flertal underarter. Utöver nominatunderarten accepterades två till fyra övriga underarter som häckar mycket längre söderut på höga höjder i bergsskogar i en region som sträcker sig från västra Himalaya och österut till västra Kina (Yunnan och norrut till Gansu och Hebei).^[9]^[10] Dessa taxa skiljer sig mycket lite i fjäderdräkt men deras läten är distinkta och även genetiska studier visar att de bäst beskrivs som goda arter:^[6]^[11]

Himalayasångare (Phylloscopus chloronotus) – Himalaya från Afghanistan till sydcentrala Kina
Sichuansångare (Phylloscopus forresti) – bergstrakter i södra Kina
Gansusångare (Phylloscopus kansuensis) – bergstrakter i västra Kina
Kinesisk sångare (Phylloscopus yunnanensis) (syn. P. sichuanensis) – bergstrakter i centrala Kina (Sichuan, Liaoning and Shanxi)

Släktes- och familjetillhörighet

Kungsfågelsångaren placerades tidigare i familjen sångare (Sylviidae). Denna artrika familj har idag delats upp i ett tiotal familjer och bergsångaren har, tillsammans med de andra arterna i släktet Phylloscopus, placerats i familjen lövsångare (Phylloscopidae). Vissa auktoriteter har dock valt att dela upp Phylloscopus i flera mindre släkten, varvid tajgasångarna med släktingar lyfts ut till det egna släktet Abrornis.^[2]

Ekologi

Kungsfågelsångaren häckar i bergiga barrskogar och i barrskog i tajga. Vintertid uppträder den i något mer varierande biotoper som också omfattar blandskog och buskmark, utöver barrskog. Boet placeras i ett träd, oftast i närheten av en trädgren en halv till tio meter över marken.^[6] Den lägger fyra till sex ägg som kläcks efter tolv till 13 dagar, och ungarna blir flygga efter tolv till 14 dagar.^[6] Som de flesta sångarna är den insektsätare. Fågeln är inte skygg, men genom att den för det mesta lever och rör sig i trädkronor blir den svårsedd. Den rör sig ständigt och påminner i beteendet om en kungsfågel, med en hel del fladdrande och ryttlande. Arten kan till och med hänga upp och ned som en mes.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig eller mycket vanlig.^[1]

Källor

Texten bygger delvis på en översättning från engelskspråkiga Wikipedias artikel Pallas's Warbler, läst 11 oktober 2011

Noter

^ [a b c d] BirdLife International 2013 Phylloscopus proregulus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
^ [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 334–335. ISBN 978-91-7424-039-9
^ [a b c d e] Hoyo, J. del, et al., eds. (2006). Handbook of the Birds of the World, vol. 11. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 659. ISBN 84-96553-06-X
^ Gilroy, J. J., & Lees, A. C. (2003) Vagrancy theories: are autumn vagrants really reverse migrants?, British Birds, vol.96 sid:427-438
^ [a b c d] Magnus Ullman (2011) Allt fler hittas i fält, Vår Fågelvärld, vol.70, nr.5, sid:32-35, ISSN 00422649
^ Williamson, K. (1967) The Genus Phylloscopus. Identification for Ringers 2. British Trust for Ornithology.
^ Cheng Tso-hsin (1987) A Synopsis of the Avifauna of China. Science Press, Beijing ISBN 3-490-12518-5.
^ Alström, P. (2006) Species concepts and their application: insights from the genera Seicercus and Phylloscopus Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine., Acta Zoologica Sinica, vol.52 (supplement) sid:429-434 (pdf fulltext)

Tryckta källor

Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 389-390. ISBN 91-1-913142-9

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör kungsfågelsångare.
Bilder & media
Wikispecies har information om kungsfågelsångare.
Artförteckning
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org
Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder

[IUCN-1] [a b c d] BirdLife International 2013 Phylloscopus proregulus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.

[H&M-2] [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

[SOF-3] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-4] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[Fågelguiden-5] [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 334–335. ISBN 978-91-7424-039-9

[Hoyo-6] [a b c d e] Hoyo, J. del, et al., eds. (2006). Handbook of the Birds of the World, vol. 11. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 659. ISBN 84-96553-06-X

[7] Gilroy, J. J., & Lees, A. C. (2003) Vagrancy theories: are autumn vagrants really reverse migrants?, British Birds, vol.96 sid:427-438

[VF-8] [a b c d] Magnus Ullman (2011) Allt fler hittas i fält, Vår Fågelvärld, vol.70, nr.5, sid:32-35, ISSN 00422649

[9] Williamson, K. (1967) The Genus Phylloscopus. Identification for Ringers 2. British Trust for Ornithology.

[10] Cheng Tso-hsin (1987) A Synopsis of the Avifauna of China. Science Press, Beijing ISBN 3-490-12518-5.

[11] Alström, P. (2006) Species concepts and their application: insights from the genera Seicercus and Phylloscopus Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine., Acta Zoologica Sinica, vol.52 (supplement) sid:429-434 (pdf fulltext)

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

Navigation

Navigering

Temaportaler