Kungliga Armétygförvaltningen

Armétygförvaltningen
(KATF)
DepartementFörsvarsdepartementet
OrganisationstypStatlig förvaltningsmyndighet
LedningStyrelse
KommunStockholm
LänStockholm
InstruktionTLA 1954:43, SFS 1959:8, SFS 1963:287, SFS 1964:371, SFS 1965:829

Kungliga Armétygförvaltningen (KATF) var en svensk statlig förvaltningsmyndighet som existerade 1954–1968. Den sorterade under Försvarsdepartementet och hade till uppgift att utöva ledningen av och uppsikten över tygförvaltningen vid armén (från 1966 att vara central förvaltningsmyndighet för förvaltningen vid armén av tygmateriel och ammunition). Åren 1964–1968 hette myndigheten Kungliga Arméförvaltningen (KAF).

Historik och organisation

Myndigheten hade sina lokaler i Tre Vapen i Stockholm. Byggnadskomplexet ses här från Kaknästornet.

Tygavdelningen vid Arméförvaltningen (KAFT) ombildades den 1 juli 1954 till en självständig myndighet under namnet Armétygförvaltningen. Samtidigt hade Intendenturavdelningen vid Arméförvaltningen ombildats till Arméintendenturförvaltningen, vilket innebar att Arméförvaltningen upphörde. Efter att Arméintendenturförvaltningen den 1 juli 1963 uppgått i Försvarets intendenturverk bytte Armétygförvaltningen den 1 juli 1964 namn till Arméförvaltningen. Försvarets intendenturverk och den nya Arméförvaltningen uppgick den 1 juli 1968 i Försvarets materielverk.[1][2]

Chefen för armén var tillika chef för Armétygförvaltningen från dess tillkomst till och med den 30 juni 1963. Under den perioden utövades dock det närmaste chefskapet över myndigheten av en souschef, som bar tjänstebenämningen generalfälttygmästare.[3][4] Från och med den 1 juli 1963 var chefen för myndigheten (fortfarande med tjänstebenämningen generalfälttygmästare) inte längre underställd chefen för armén.[5][6][7] Vid myndigheten tjänstgjorde också fälttygmästaren, som från och med den 1 juli 1957 var ställföreträdare för souschefen och från och med den 1 juli 1963 ställföreträdare för myndighetens chef.[3][4][5][6][7][8] Souschefen (1954–1963) respektive chefen (1963–1968) var 1954–1968 ledamot av Försvarets förvaltningsdirektion.[9][10][11][12]

Myndigheten bestod inledningsvis av fem avdelningar: Vapenavdelningen, Fordonsavdelningen, Elektroavdelningen, Verkstadsavdelningen och Inköpsavdelningen. Därtill fanns fyra fristående byråer: Tygförrådsbyrån, Ammunitionsförrådsbyrån, Normaliebyrån och Administrativa byrån. Övriga enheter var Centralplaneringen, Materielinspektionen, Provskjutningscentralen och Personalkårexpeditionen.[3][8][4][5][6][13] Provskjutningscentralen uppgick den 1 juli 1957 som en enhet i Vapenavdelningen.[8] Centralplaneringen och Materielinspektionen var från och med den 1 juli 1962 underställda fälttygmästaren.[5][6][14][15] Den 1 juli 1964 tillkom Underrättelsecentralen och den 1 januari 1966 Datacentralen, som även de var underställda fälttygmästaren.[6][15] Cheferna för Verkstadsavdelningen respektive Inköpsavdelningen benämndes arméöverdirektör respektive inköpsdirektör. Chefen för Administrativa byrån benämndes krigsråd.[7][16][17][18][19][20][21][22][23][24][25][26][27][28] Myndighetens styrelse utgjordes av fälttygmästaren, cheferna för avdelningarna och chefen för Administrativa byrån.[3][4][5][6][26][27][28] Arméförvaltningens linjeorganisation (förutom Administrativa byrån) överfördes den 1 juli 1968 i stort sett oförändrad till Armématerielförvaltningen (FMV-A) i Försvarets materielverk.[1]

Armétygförvaltningens personal uppgick år 1954 till cirka 1 350 personer. Av dessa tjänstgjorde cirka 360 i Vapenavdelningen, cirka 210 i Fordonsavdelningen, cirka 210 i Elektroavdelningen, cirka 130 i Verkstadsavdelningen och cirka 80 i Inköpsavdelningen. I Tygförrådsbyrån, Ammunitionsförrådsbyrån, Normaliebyrån, Provskjutningscentralen och Administrativa byrån tjänstgjorde sammanlagt cirka 330 personer. Därtill ingick totalt cirka 25 personer i Centralplaneringen och Materielinspektionen.[29]

År 1964 uppgick myndighetens personal till cirka 1 375 personer. Dessa fördelades på Vapenavdelningen med cirka 340, Fordonsavdelningen med cirka 220, Elektroavdelningen med cirka 215, Verkstadsavdelningen med cirka 125 och Inköpsavdelningen med cirka 65 personer. Tygförrådsbyrån, Ammunitionsförrådsbyrån, Normaliebyrån och Administrativa byrån bestod av sammanlagt cirka 370 personer. Dessutom tjänstgjorde totalt cirka 40 personer i Centralplaneringen, Underrättelsecentralen och Materielinspektionen, som alla tre var underställda fälttygmästaren.[30]

Myndigheten hade sitt kontor i Tre Vapen på Banérgatan 62–64 i Stockholm.[källa behövs]

Myndighetens verksamhet reglerades av följande instruktioner:

  • Kungl. Maj:ts provisoriska instruktion för armétygförvaltningen, Tjänstemeddelanden rörande lantförsvaret, serie A (TLA), 1954:43 (i kraft 1954-07-01–1959-06-30), med ändring i TLA 1957:53 (i kraft 1957-07-01).
  • Kungl. Maj:ts instruktion för armétygförvaltningen, SFS 1959:8 (i kraft 1959-07-01–1963-06-30), med ändringar i SFS 1961:472 (i kraft 1961-10-01) och SFS 1962:336 (i kraft 1962-07-01).
  • Kungl. Maj:ts instruktion för armétygförvaltningen, SFS 1963:287 (i kraft 1963-07-01–1964-06-30).
  • Kungl. Maj:ts instruktion för arméförvaltningen, SFS 1964:371 (i kraft 1964-07-01–1965-12-31).
  • Kungl. Maj:ts instruktion för arméförvaltningen, SFS 1965:829 (i kraft 1966-01-01–1968-06-30).

Verksamhet

Kulspruta 58 inköptes på 1950-talet.
Pansarbandvagn 302 inköptes på 1960-talet.

1954 års instruktion

I myndighetens instruktion av år 1954 föreskrevs: ”Armétygförvaltningen utövar under Kungl. Maj:t i tekniskt och ekonomiskt avseende högsta ledningen av och uppsikten över tygförvaltningen vid armén.” Därtill ålades myndigheten:[31]

”att, i vad på ämbetsverket ankommer, föranstalta om de åtgärder, vilka erfordras för att armén skall vara försedd med för dess krigsberedskap ändamålsenlig och fullständig tygmateriel och ammunition;

att ombesörja, att arméns tygmateriel och ammunition hålles i tidsenligt och brukbart skick ävensom övervaka, att armén tillhörande och övriga armétygförvaltningen underställda förråd äro i fullständigt och gott skick;

att enligt anvisningar av överbefälhavaren vidtaga åtgärder för att inom sitt område följa den tekniska utvecklingen i utlandet samt bearbeta insamlat material och tillhandahålla den det vederbör erforderliga upplysningar i detta hänseende;

att fastställa ritningar och benämningar till arméns tygmateriel och ammunition i den mån sådant icke ankommer på Kungl. Maj:t eller annan myndighet;

att förvalta de medel, som av Kungl. Maj:t ställas till ämbetsverkets förfogande, ävensom de medel i övrigt, som underställas ämbetsverkets tillsyn och förvaltning;

att, i vad angår armétygförvaltningens ämbetsområde, utöva kontroll i fråga om handhavandet av förvaltningsärendena hos underlydande myndigheter ävensom tillse, att en ändamålsenlig hushållning med medel och materiel m.m. äger rum;

att verkställa utredningar och avgiva utlåtanden i ärenden, som av Kungl. Maj:t eller chef för statsdepartement remitteras till ämbetsverket;

att biträda överbefälhavaren med utarbetande av de förslag som beröra verkets arbetsområde och som överbefälhavaren kan finna erforderligt avlåta till Kungl. Maj:t;

att till överbefälhavaren inkomma med de yttranden och utredningar, som han påkallar och ämbetsverket kan lämna; samt

att meddela chefen för försvarsstaben, försvarets övriga centrala förvaltningsmyndigheter ävensom försvarets förvaltningsdirektion de upplysningar, som dessa finna erforderliga med hänsyn till dem åvilande uppgifter och vilka beröra armétygförvaltningens arbetsområde.

„
Tillförordnade generalfälttygmästaren och chefen för Arméförvaltningen generalmajor Ove Ljung besöker Tygförvaltningsskolan 1967. I förgrunden ses värnpliktige Leif Gustavsson som lär sig svetsning genom programmerad undervisning.
Lastterrängbil 957 (även kallad Myrsloken) inköptes på 1960-talet.

1959, 1963 och 1964 års instruktioner

I myndighetens instruktion av år 1959 föreskrevs: ”Armétygförvaltningen utövar under Kungl. Maj:t i tekniskt och ekonomiskt avseende ledningen av och uppsikten över tygförvaltningen vid armén.”[32] Detta ändrades i 1963 års instruktion till: ”Armétygförvaltningen utövar under Kungl. Maj:t i tekniskt och ekonomiskt avseende ledningen av och uppsikten över förvaltningen vid armén av tygmateriel och ammunition.”[33] Formuleringen upprepades i 1964 års instruktion, med undantag för att myndighetsnamnet ändrades till Arméförvaltningen.[34] Därtill ålades myndigheten särskilt:[32][34][35]

”att föranstalta om de åtgärder, vilka erfordras för att armén skall vara försedd med för dess krigsberedskap ändamålsenlig och fullständig tygmateriel och ammunition;

att ombesörja att arméns tygmateriel och ammunition [1963 ändrat till ”arméns fordon, utrustning, beväpning samt övrig tygmateriel och ammunition”] hållas i tidsenligt och brukbart skick samt [1964 ändrat till ”ävensom”], såvitt på ämbetsverket ankommer, övervaka att arméns förråd äro fullständiga och i gott skick;

att, i vad angår armétygförvaltningens [1964 ändrat till ”arméförvaltningens”] ämbetsområde, utöva kontroll över handhavandet av förvaltningsärenden hos underlydande myndigheter ävensom genom bland annat förrådskontroll tillse, att en ändamålsenlig hushållning med medel och materiel äger rum;

att följa den tekniska utvecklingen inom armétygförvaltningens [1964 ändrat till ”arméförvaltningens”] ämbetsområde, bearbeta insamlat material och tillhandahålla den det vederbör erforderliga upplysningar i detta hänseende; samt

att fastställa ritningar till, modeller av och benämningar på arméns tygmateriel och ammunition, i den mån sådant icke ankommer på Kungl. Maj:t eller annan myndighet.

„

1965 års instruktion

I myndighetens instruktion av år 1965 föreskrevs: ”Arméförvaltningen är central förvaltningsmyndighet för förvaltningen vid armén av tygmateriel och ammunition.” Därtill ålades myndigheten särskilt:[36]

”att vidtaga åtgärder för att förse armén med tygmateriel och ammunition,

att tillse att arméns tygmateriel och ammunition är ändamålsenlig och brukbar samt förvaras på lämpligt sätt,

att följa den tekniska utvecklingen samt bearbeta insamlat material och tillhandahålla upplysningar i detta hänseende,

att fastställa ritningar till, modeller av och benämningar på arméns tygmateriel och ammunition, om detta icke ankommer på Kungl. Maj:t eller annan myndighet.

„

Inköpt materiel

Bland den materiel som myndigheten upphandlade märks stridsvagn 81, pansarbandvagn 301, pansarvärnspjäs 1110, kulspruta 58,[37] infanterikanonvagn 103, lastterrängbil 912, traktordraget artilleri (Volvo T32 med 10,5 cm haubits m/40), stridsvagn 74, lastterrängbil 957,[38] bandkanon 1, haubits 4140, pansarprojektiler, pansarspränggranater,[39] stridsvagn 103, pansarbandvagn 302, bandvagn 202/203,[40] 40 mm luftvärnsautomatkanon m/48, spaningsradar PS-04/R, centralinstrumentering 760, luftvärnsrobot 67, luftvärnsrobot 69,[41] pansarvärnsrobotsystem 53, automatkarbin 4 och radiolänkstation 320.[42]

Chefer

Generalfälttygmästare och souschefer vid myndigheten

Generalfälttygmästare och chefer för myndigheten

Fälttygmästare

Chefer för Vapenavdelningen

Chefer för Fordonsavdelningen

  • 1954–1960: Överste Eric Gillner[20][21]
  • 1960–1966: Överste Hugo Höglund[26][27]
  • 1966–1968: Överste Carl-Henrich Hagberg[28]

Chef för Elektroavdelningen

Arméöverdirektörer och chefer för Verkstadsavdelningen

Inköpsdirektörer och chefer för Inköpsavdelningen

Chefer för Tygförrådsbyrån

  • 1954–1960: Överste Ingwar Grundell[20]
  • 1960–1968: Överste Fritz Lindohf[54]

Chefer för Ammunitionsförrådsbyrån

Chef för Normaliebyrån

  • 1954–1968: Civilingenjör Bror Bergman[54]

Krigsråd och chef för Administrativa byrån

  • 1954–1968: Juris kandidat Nils Wettergren[28]

Chefer för Centralplaneringen

  • 1954–1959: Överste Seth Wassberg[55][56]
  • 1959–1965: Överstelöjtnant Åke Silfverhielm,[25][26] befordrad till överste 1960[57]
  • 1965–1966: Överste Carl-Henrich Hagberg[26][27]
  • 1966–1968: Överstelöjtnant Gunnar Engdahl[28]

Chefer för Materielinspektionen

Chefer för Provskjutningscentralen

Chefer för Personalkårexpeditionen

  • 1954–1956: Major Gösta Appeltofft[59][60]
  • 1956–1966: Överstelöjtnant Stig Hammarlund[61][62]
  • 1966–1968: Överstelöjtnant Erik Danckwardt-Lillieström[28]

Referenser

  1. ^ [a b] ”Armétygförvaltningen”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/nad?Sokord=arm%C3%A9tygf%C3%B6rvaltningen&page=1&postid=Arkis+EFC3DC00-28CC-4DD9-9A2C-5FCB2D064F96&tab=post&FacettState=undefined%3Ac%7C#tab. Läst 29 augusti 2019. 
  2. ^ ”Arméintendenturförvaltningen”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/nad?Sokord=arm%C3%A9intendenturf%C3%B6rvaltningen&page=1&postid=Arkis+49791EC1-E99D-433B-9546-942CEC5B09B4&tab=post&FacettState=undefined%3Ac%7C#tab. Läst 29 augusti 2019. 
  3. ^ [a b c d] Kungl. Maj:ts provisoriska instruktion för armétygförvaltningen, Tjänstemeddelanden rörande lantförsvaret, serie A (TLA), 1954:43, s. 149.
  4. ^ [a b c d] Kungl. Maj:ts instruktion för armétygförvaltningen, SFS 1959:8, s. 56.
  5. ^ [a b c d e] Kungl. Maj:ts instruktion för armétygförvaltningen, SFS 1963:287, s. 619.
  6. ^ [a b c d e f] Kungl. Maj:ts instruktion för arméförvaltningen, SFS 1964:371, s. 823.
  7. ^ [a b c] Kungl. Maj:ts instruktion för arméförvaltningen, SFS 1965:829, s. 1978.
  8. ^ [a b c] Ändring i den provisoriska instruktionen för armétygförvaltningen, Tjänstemeddelanden rörande lantförsvaret, serie A (TLA), 1957:53, s. 215.
  9. ^ Kungl. Maj:ts provisoriska instruktion för försvarets förvaltningsdirektion m. m., Tjänstemeddelanden rörande lantförsvaret, serie A (TLA), 1954:41, s. 122.
  10. ^ Kungl. Maj:ts instruktion för försvarets förvaltningsdirektion, SFS 1959:546, s. 1388.
  11. ^ Kungl. Maj:ts kungörelse om ändrad lydelse av 7 och 8 §§ instruktionen den 11 december 1959 (nr 546) för försvarets förvaltningsdirektion, SFS 1963:291, s. 636.
  12. ^ Kungl. Maj:ts instruktion för försvarets förvaltningsdirektion, SFS 1965:832, s. 1996.
  13. ^ SFS 1965:829, s. 1978–1979.
  14. ^ Kungl. Maj:ts kungörelse om ändring i instruktionen den 9 januari 1959 (nr 8) för armétygförvaltningen, SFS 1962:336, s. 767.
  15. ^ [a b] SFS 1965:829, s. 1979.
  16. ^ TLA 1954:43, s. 150.
  17. ^ TLA 1957:53, s. 216.
  18. ^ [a b c d] Sveriges statskalender för året 1958. Uppsala. 1958. sid. 100 .
  19. ^ [a b] Sveriges statskalender för året 1959. Uppsala. 1959. sid. 100 .
  20. ^ [a b c d] Sveriges statskalender för skottåret 1960. Uppsala. 1960. sid. 99 .
  21. ^ [a b] Sveriges statskalender för året 1961. Uppsala. 1961. sid. 99 .
  22. ^ Sveriges statskalender för året 1962. Uppsala. 1962. sid. 101 .
  23. ^ [a b] Sveriges statskalender för året 1963. Uppsala. 1963. sid. 102 .
  24. ^ [a b c d] Sveriges statskalender för skottåret 1964. Uppsala. 1964. sid. 103 .
  25. ^ [a b c d] Sveriges statskalender för året 1965. Uppsala. 1965. sid. 106 .
  26. ^ [a b c d e f g] Sveriges statskalender för året 1966. Uppsala. 1966. sid. 98 .
  27. ^ [a b c d e] Sveriges statskalender för året 1967. Uppsala. 1967. sid. 105 .
  28. ^ [a b c d e f g h i j k l] Sveriges statskalender för skottåret 1968. Uppsala. 1968. sid. 112 .
  29. ^ Östergren, Stefan; Lindblad, Carl Wilhelm; Norberg, Erik (1987). Arméförvaltningens historia. Stockholm: Försvarets materielverk. sid. 477. ISBN 91-38092-85-9 .
  30. ^ Östergren, Stefan; Lindblad, Carl Wilhelm; Norberg, Erik (1987). Arméförvaltningens historia. Stockholm: Försvarets materielverk. sid. 512. ISBN 91-38092-85-9 .
  31. ^ TLA 1954:43, s. 147–148.
  32. ^ [a b] SFS 1959:8, s. 55.
  33. ^ SFS 1963:287, s. 617.
  34. ^ [a b] SFS 1964:371, s. 821.
  35. ^ SFS 1963:287, s. 617–618.
  36. ^ SFS 1965:829, s. 1977.
  37. ^ Östergren, Stefan; Lindblad, Carl Wilhelm; Norberg, Erik (1987). Arméförvaltningens historia. Stockholm: Försvarets materielverk. sid. 478. ISBN 91-38092-85-9 .
  38. ^ Östergren, Stefan; Lindblad, Carl Wilhelm; Norberg, Erik (1987). Arméförvaltningens historia. Stockholm: Försvarets materielverk. sid. 479. ISBN 91-38092-85-9 .
  39. ^ Östergren, Stefan; Lindblad, Carl Wilhelm; Norberg, Erik (1987). Arméförvaltningens historia. Stockholm: Försvarets materielverk. sid. 500. ISBN 91-38092-85-9 .
  40. ^ Östergren, Stefan; Lindblad, Carl Wilhelm; Norberg, Erik (1987). Arméförvaltningens historia. Stockholm: Försvarets materielverk. sid. 501. ISBN 91-38092-85-9 .
  41. ^ Östergren, Stefan; Lindblad, Carl Wilhelm; Norberg, Erik (1987). Arméförvaltningens historia. Stockholm: Försvarets materielverk. sid. 520. ISBN 91-38092-85-9 .
  42. ^ Östergren, Stefan; Lindblad, Carl Wilhelm; Norberg, Erik (1987). Arméförvaltningens historia. Stockholm: Försvarets materielverk. sid. 521. ISBN 91-38092-85-9 .
  43. ^ Svenska försvarsväsendets rulla 1959. Stockholm. 1959. sid. 79 .
  44. ^ Svenska försvarsväsendets rulla 1960. Stockholm. 1960. sid. 80 .
  45. ^ Svenska försvarsväsendets rulla 1963. Stockholm. 1963. sid. 74 .
  46. ^ Svenska försvarsväsendets rulla 1964. Stockholm. 1964. sid. 65 .
  47. ^ [a b] Svenska försvarsväsendets rulla 1968. Stockholm. 1968. sid. 61 .
  48. ^ Sveriges statskalender för skottåret 1956. Uppsala. 1956. sid. 110 .
  49. ^ [a b] Sveriges statskalender för året 1957. Uppsala. 1957. sid. 100 .
  50. ^ Sveriges statskalender för skottåret 1968. Uppsala. 1968. sid. 359 .
  51. ^ Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 146. ISBN 91-630-4181-2 .
  52. ^ Sveriges statskalender för året 1958. Uppsala. 1958. sid. 368 .
  53. ^ Sveriges statskalender för året 1965. Uppsala. 1965. sid. 106 .
  54. ^ [a b c] Svenska försvarsväsendets rulla 1968. Stockholm. 1968. sid. 65 .
  55. ^ [a b] Sveriges statskalender för året 1959. Uppsala. 1959. sid. 101 .
  56. ^ Sveriges statskalender för skottåret 1960. Uppsala. 1960. sid. 100 .
  57. ^ Harnesk, Paul, red (1962). Vem är vem. Stor-Stockholm (2). Stockholm: Bokförlaget Vem är vem AB. sid. 1170 .
  58. ^ Sveriges statskalender för året 1955. Uppsala. 1955. sid. 113 .
  59. ^ [a b] Sveriges statskalender för skottåret 1956. Uppsala. 1956. sid. 114 .
  60. ^ [a b] Sveriges statskalender för året 1957. Uppsala. 1957. sid. 103 .
  61. ^ Sveriges statskalender för året 1966. Uppsala. 1966. sid. 100 .
  62. ^ Sveriges statskalender för året 1967. Uppsala. 1967. sid. 107 .

Vidare läsning

  • Östergren, Stefan; Lindblad, Carl Wilhelm; Norberg, Erik (1987). Arméförvaltningens historia. Stockholm: Försvarets materielverk. ISBN 91-38092-85-9 .


Svenska militärförvaltningar
Nuvarande
Tidigare
Försvarsdepartementet
Regeringen
Statsråd och chef
Nuvarande myndigheter
Tidigare (1920-nu),
avvecklade myndigheter,
ledningsorgan
Arméförvaltningen • Arméintendenturförvaltningen • Arméstaben • Armétygförvaltningen • Civilförsvarsstyrelsen • Beredskapsnämnden (BN) • Flygförvaltningen • Flygstaben • Flygtekniska försöksanstalten (FFA) • Försvarets Fabriksverk (FFV) • Försvarets forskningsanstalt (FOA) • Försvarets förvaltningsdirektion • Försvarets intendenturverk • Försvarets underrättelsenämnd • Försvarsexportmyndigheten (FXM) • Försvarsstaben • Försvarsväsendets kemiska anstalt (FKA) • Generalstaben • Krigsmaterielverket • Krisberedskapsmyndigheten (KBM) • Luftskyddsinspektionen • Marinförvaltningen • Marinstaben • Militärfysiska institutet (MFI) • Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap (RKE) • Statens räddningsverk (SRV) • Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) • Totalförsvarets upplysningsnämnd • Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) • Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF)
Innan 1920
Obsoleta begrepp
Krigsmakten • Kronan • Kungl. Maj:t

Media som används på denna webbplats

Pansarbandvagn 302 Revinge 2013.jpg
Författare/Upphovsman: Jorchr, Licens: CC BY-SA 3.0
Pansarbandvagn 302 vid Regementets Dag på P7 Revingehed
Ove Ljung.jpg
Swedish General and Master-General of the Ordnance Ove Ljung (1918-1997) during a visit to the Swedish Army Engineering School.
Lastterrängbil 957 (01).jpg
Författare/Upphovsman: Erik Walberg / Armémuseum, Licens: CC BY-SA 3.0
Scania-Vabis, Lastterrängbil 957 F eller Ltgbil 957 F (M5150-957011) prototyp. Den sk "urmyrsloken" med en rak 8-cylindrig sugdiesel. Milregnr: 68780. Fordonet tillverkades i början av 1960-talet. Fordonet tillfördes bland annat till artilleriet som dragfordon till 15,5 cm haubits F, där den ersatte ltgb 934 som överfördes till luftvärnet.
Ksp58.jpg
Författare/Upphovsman: unknown, Licens: CC BY-SA 3.0
Kulspruta 58 med bandlåda och band som bandats med skarpa patroner, pipfodral samt verktygssats 1.
Tre Vapen, Gärdet, 2012 02.jpg
Författare/Upphovsman: I99pema, Licens: CC BY-SA 3.0
Tre Vapen - FMV och Krigsarkivet. Byggnadsår 1942—48. Arkitekt, Cyrillus Johansson