Kungliga Arméförvaltningen

För Arméförvaltningen åren 1964–1968, se Kungliga Armétygförvaltningen.
Kungliga Arméförvaltningen
Lilla riksvapnet
DepartementLantförsvarsdepartementet
Ansvarigt statsrådKrigsministern
OrganisationstypStatlig ämbetsverk
LedningMyndighetschef
KommunStockholm
LänStockholm
FöregångareKrigskollegium
Inrättad1865
Nedlagd1954
EfterföljareKungliga Arméintendenturförvaltningen
Kungliga Armétygförvaltningen

Kungliga Arméförvaltningen (KAF) var i Sverige ett centralt ämbetsverk som år 1865 ersatte Krigskollegium. Den rang, som Krigskollegium fick i 1634 års regeringsform och sedermera bibehöll, övergick på Arméförvaltningen enligt dess den 26 september 1865 utfärdade instruktion, som sedermera utbytts mot en ny instruktion av den 27 maj 1881.

Uppdrag

Arméförvaltningen hade två avdelningar: tygavdelningen, som leddes av generalfälttygmästaren och handhade tygmateriel både vad gällde projektering och inköp, och intendenturavdelningen, som leddes av generalintendenten och skötte intendenturmaterielen.

Arméförvaltningens båda avdelningar kom den 1 juli 1954 att bilda egna myndigheter, varmed Arméförvaltningen upphörde. Tygavdelningen ombildades till Armétygförvaltningen, medan Intendenturavdelningen ombildades till Arméintendenturförvaltningen. Den 1 juli 1963 uppgick Arméintendenturförvaltningen i Försvarets intendenturverk. Armétygförvaltningen ändrade den 1 juli 1964 namn till Arméförvaltningen. Försvarets intendenturverk och den nya Arméförvaltningen uppgick den 1 juli 1968 i Försvarets materielverk.[1]

Intendentsdepartementet

Intendentsdepartementet organiserades ursprungligen på ett militärkontor och en civilavdelning som 1881 omvandlades till en militärbyrå respektive civilbyrå. 1893 bildades en sjukvårdsbyrå som 1907 blev en självständig enhet under arméförvaltningen; arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. Samma år bestod intendentsdepartementet av en utrustningsbyrå, en underhållsbyrå och en civilbyrå. 1911 tillkom tekniska revisionen. 1937 döptes departementet om till Intendenturdepartementet och expanderades med centralbyrån, kasernutredningsbyrån, häst- och veterinärbyrån och tekniska revisionskontoret. Vid omorganisationen 1943 bytte den senare namn till förrådskontrollkontoret, drivmedelsbyrån tillkom och centralbyrån avvecklades och dess uppgifter övertogs av civilbyrån.[2]

Chefer

Centralbyrån (1937–1954)

  • 1937–1944: Överste Henning Arntz
  • 1945–1954: Överste Axel Rune

Underhållsbyrån (1907–1954)

Utrustningsbyrån (1907–1954)

  • 1907–1915: Överste Fredrik Frölich
  • 1915–1926: Överste Einar Wikland
  • 1926–1936: Överste Sven Karlberg
  • 1936–1939: Överstelöjtnant Ivar Gewert
  • 1939–1940: Överstelöjtnant Johan Olof Örtenblad
  • 1940–1942: Överste Ivar Gewert
  • 1942–1944: Överste Nils Knutsson-Hall
  • 1944–1949: Överste Edgar Westberg
  • 1949–1954: Överstelöjtnant Ivan Modigh

Tekniska revisionen (1911–1937)

Tekniska revisionskontoret (1937–1943)

  • 1937–1939: Överstelöjtnant Elias Hård af Segerstad
  • 1939–1940: Överstelöjtnant Ivan Karl Oskar Anton Erici
  • 1941–1943: Major Ivan Modigh

Kasernutredningsbyrån (1937–1954)

  • 1937–1941: Överstelöjtnant Carl Gustaf Palm
  • 1941–1942: Överstelöjtnant Nils Knutsson-Hall
  • 1942–1951: Överste Einar Jönnick
  • 1951–1953: Överstelöjtnant Wilhelm Zätterström

Häst- och veterinärmaterielbyrån (1937–1954)

  • 1937–1945: Överfältveterinär Axel Morén
  • 1945–1954: Överfältveterinär Erik Liljefors

Förrådskontrollkontoret (1943–1954)

  • 1943–1945: Överstelöjtnant Ivan Modigh
  • 1946–1948: Major Henning Björkman
  • 1948–1949: Major Folke Diurlin
  • 1949–1951: Överstelöjtnant Wilhelm Zätterström
  • 1952–1953: Major Curt Sylvén
  • 1953–1954: Major Stig Wilén

Drivmedelsbyrån (1943–1954)

Chefer

Referenser

  1. ^ ”Armétygförvaltningen”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/nad?Sokord=arm%C3%A9tygf%C3%B6rvaltningen&page=1&postid=Arkis+EFC3DC00-28CC-4DD9-9A2C-5FCB2D064F96&tab=post&FacettState=undefined%3Ac%7C#tab. Läst 29 september 2018. 
  2. ^ ”Arméförvaltningen, Intendentsdepartementet”. Riksarkivet. 8 april 2021. https://sok.riksarkivet.se/?postid=ArkisRef+SE/KrA/0064. Läst 16 februari 2023. 

Vidare läsning

  • Östergren, Stefan, Lindblad, Carl Wilhelm och Norberg, Erik: Arméförvaltningens historia, Allmänna Förlaget, 1987
  • Kleberg, Johan: Arméförvaltningen. Biografiska anteckningar 1866–1930, Stockholm, 1936
Svenska militärförvaltningar
Nuvarande
Tidigare

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”