Kulturrelativism

Kulturrelativism är en moralisk attityd och ett forskningsmetodologiskt förhållningssätt^[1] som innebär att man utgår ifrån uppfattningen att ingen kultur är viktigare eller mer utvecklad än någon annan. Detta innebär att kulturer och kulturella fenomen bör förstås och bedömas utgående från sina standarder, värden, villkor och sammanhang. Inom antropologin populariserades kulturrelativismen framförallt av den tysk-amerikanske forskaren Franz Boas som en reaktion på den socialdarwinism som ofta av hans samtid användes för att rättfärdiga kolonialismen. Inom kulturrelativism är det framför allt kartläggning med hjälp av kvalitativa metoder som gäller.

Motsatsen till kulturrelativism är således kulturobjektivism, tanken att det finns objektiva värden som tillåter värderingar av olika kulturer. Bland antropologer kan den metodologiska motsatsen sägas vara jämförande studier av olika kulturer.

Som metod betyder kulturrelativism att man eftersträvar att studera kulturella fenomen på ett neutralt sätt och tolka dessa utifrån dess egna sammanhang. Det är en mycket vanlig ansats inom samhällsvetenskap.

I takt med att migrationen mellan länder med väsentligt olika kulturella och värderingsmässiga utgångspunkter har ökat, har frågor om kulturrelativism blivit alltmer aktuella. Debatten har kretsat kring vilka värderingar majoritetsbefolkningen i invandrarnas nya hemländer bör tolerera eller anpassa sig till, samt vilka värderingar i det nya hemlandet som invandrare förväntas acceptera och anpassa sig till. Ur ett kulturrelativistiskt perspektiv har vissa förespråkat en hög grad av tolerans för de värderingsmässigt skilda värderingar som migranter kan föra med sig, medan andra har framhållit vikten av att upprätthålla universella mänskliga rättigheter som grundläggande principer i det nya samhället.

Forskare som Bi Puranen har pekat på att kulturella värderingar ofta är djupt rotade och att anpassningar till det nya hemlandets värderingar kan kräva tid. Hon har framhållit att värderingskrockar ofta har handlat om frågor som genus, jämställdhet, synen på religion, homosexualitet och familjerätt. Hon har betonat att vissa värden, såsom individens rättigheter och jämställdhet, är centrala i Sverige och borde ha tydliggjorts för nyanlända.

Debatten illustrerar en ideologisk spänning mellan de som argumenterat för kulturrelativism i form av kulturell tolerans och de som betonat behovet av att värna om universella fri- och rättigheter, en spänning som kan ha långtgående konsekvenser för integrationspolitiken och samhällsutvecklingen.^[2][3]

• Kulturimperialism
• Postmodernism
• Partikularism