Kuddväxt

Fjällglim, Silene acaulis. Kuddens solsida har börjat blomma, medan skuggsidan tar lite längre tid på sig.

Kuddväxter[1] är kompakta och låga växter som bildar täta mattor, tuvor eller "kuddar"[2]. De växer vanligen på stenig till sandig väldränerad mark och har oftast ett djupgående rotsystem. De förekommer i alpina och arktiska miljöer och flest arter förekommer i Anderna och Himalaya samt Turkiet.[3] Arterna från Nya Zeeland bildar ofta kompakta halvsfäriska kuddar, liksom de i Anderna. Aubert et al. upptar 1309 arter i sin katalog (varav 587 arter bildar täta halvsfäriska kuddar) fördelade på 273 släkten och 62 familjer. Flest arter bland de som bildar täta kuddar återfinns i familjerna Saxifragaceae (97), Caryophyllaceae (77), Primulaceae (62) och Brassicaceae (60). Vissa arter kan i mer skyddade lägen växa som buskar, ris eller rosettväxter.[4] Kuddväxter är ingen systematisk grupp, utan en beteckning på ett växtsätt som beror på konvergent evolution som en anpassning till en karg miljö.[4]

Det täta växtsättet hjälper till att minska avdunstning, bevara värme[5] och klara andra påfrestningar i dessa vindpinade, kalla och ofta torra[6] miljöer. Kuddväxterna skapar i sin tur möjligheter för andra arter, både av växter och djur, att etablera sig.[7][8] Deras tillväxt är långsam och kuddarna kan nå mycket hög ålder (hundratals år).[9]

Bland nordiska arter märks fjällglim, som är den mest studerade kuddväxten av alla, och fjällgröna.

Flera arter odlas som stenpartiväxter.

Referenser

  1. ^ Kuddväxter i Nationalencyklopedin,
  2. ^ Ibland talar man om mattbildande och kuddbildande växter, men gränsen mellan dem är oskarp. Aubert et al. (2014) sid. 60.
  3. ^ Aubert et al. (2014), sid. 68.
  4. ^ [a b] Aubert et al. (2014), sid. 60.
  5. ^ En halvsfärisk form ger lägsta möjliga kvot mellan yta och volym - och värmeförlusterna sker genom ytan!
  6. ^ I meningen: brist på vatten i flytande form.
  7. ^ Pressmeddelande 2013-01-29, Hjälper andra växter att överleva Arkiverad 14 november 2018 hämtat från the Wayback Machine. på Göteborgs universitet.
  8. ^ Anya M. Reid & Christopher P. Lortie, 2012, Cushion plants are foundation species with positive effects extending to higher trophic levels, Ecosphere 3:11:96, sid. 1-18.
  9. ^ William F. Morris & Daniel F. Doak, 1998, Life history of the long-lived gynodioecious cushion plant Silene acaulis (Caryophyllaceae), inferred from size-based population projection matrices Arkiverad 14 november 2018 hämtat från the Wayback Machine., American Journal of Botany 85:6, sid. 784-793.
  10. ^ Vegetable sheep i Encyclopedia of New Zealand 1966.
  11. ^ The Herbarium of Antarctic Vascular Plants.

Externa länkar

  • · Laboratoire d'Ecologie Alpine, Grenoble: Online databas till A worldwide catalogue of cushion plants 100 years after Hauri and Schröter.

Media som används på denna webbplats

Dionysia collection at Gothenburg Botanical Garden 2015 002.JPG
Författare/Upphovsman: Averater, Licens: CC BY-SA 3.0
Some of alle the Dionysia at Gothenburg Botanical Garden.
Donatia nz.jpg
Författare/Upphovsman: Blacksand, Licens: CC BY-SA 3.0
Donatia novae-zelandiae cushion with Celmisia sp. and a wee beetle. Tarn Col, Arthur's Pas NP, New Zealand
Diapensia lapponica upernavik 2007-07-11 2.jpg
Författare/Upphovsman: Kim Hansen, Licens: CC-BY-SA-3.0
Pincushion plant (Diapensia lapponica) photographed near Upernavik, Greenland.
3,000 Year Old Yareta Plant (2087602585).jpg
Författare/Upphovsman: Pedro Szekely from Los Angeles, USA, Licens: CC BY 2.0

Yareta (Azorella compacta, also known as Azorella yareta in the past) is a tiny flowering plant in the family Apiaceae native to South America, occurring in the Puna grasslands of the Andes in Peru, Bolivia, Chile and the west of Argentina at between 3200 and 4500 metres altitude.

Yareta is an evergreen perennial being in leaf all year. The pink or lavender flowers are hermaphrodite (have both male and female organs) and are pollinated by insects. The plant is self-fertile.

The plant prefers light (sandy) and well-drained soils. It can grow in nutritionally poor environments, no matter if the soil is acidic, neutral or basic (alkaline). Yareta is well-adapted to high insolation rates which are typical of the highlands, and cannot grow in shade. The plant grows in a very compact way in order to reduce heat losses and very close to ground level where air temperature is one or two degrees Celsius higher than the mean air temperature, this is due to the longwave radiation re-radiated by the soil (which is usually dark gray to black in the Puna).

The plan grows at a rate of approximately one millimeter per year, and thus many yaretas are over 3,000 years old.
Raoulia hectori var mollis 1.JPG
Författare/Upphovsman: Ghislain118 http://www.fleurs-des-montagnes.net, Licens: CC BY-SA 3.0
Raoulia hectorii var. mollis
Antarctic Pearlwort.jpg
Författare/Upphovsman: Liam Quinn, Licens: CC BY-SA 2.0
Antarctic Pearlwort. At St. Andrews Bay, South Georgia.
Benthamiella patagonica 150418.jpg
Författare/Upphovsman: Peter coxhead, Licens: CC BY-SA 4.0
Benthamiella patagonica in cultivation as an alpine show plant. Photographed at the Midland Show of the Alpine Garden Society.