Kronprins Gustaf Adolf-klass

Kronprins Gustaf Adolf-klass
Samtida konstruktionsmodell för Kronprins Gustaf Adolf-klassen. Sjöhistoriska museet.
Samtida konstruktionsmodell för Kronprins Gustaf Adolf-klassen. Sjöhistoriska museet.
Allmänt
TypLinjeskepp
DesignFredrik Henrik af Chapman
VarvKarlskrona örlogsvarv
FöreWasa
EfterKonung Gustav IV Adolf
Byggda mellan1782–1785
I tjänst mellan1782–1867
Fartyg tillhörande klassenKronprins Gustaf Adolf
Fäderneslandet
Ömheten
Rättvisan
Dygden
Äran
Försiktigheten
Dristigheten
Manligheten
Tapperheten
Planerade15
Förlorade4
Utrangerade6
Tekniska data
Deplacementca 2 000 ton
Längd49,6 meter
Längd över allt49,30 meter
Bredd13,59 meter
Djupgående5,79 meter (vid full last)
Framdrift
Segelytaca 2 000 kvm
Prestanda
Hastighetca 8 knop
Lastförmåga
Besättning567 man
Beväpning
Bestyckning60 kanoner
26 x 24-pundiga kanoner
26 x 18-pundiga kanoner
8 x 6-pundiga kanoner

Kronprins Gustaf Adolf-klassen var en klass av linjeskepp i svenska Kungliga flottan. Klassen bestod av tio fartyg; Kronprins Gustaf Adolf, Fäderneslandet, Ömheten, Rättvisan, Dygden, Äran, Försiktigheten, Dristigheten, Manligheten och Tapperheten. Bestyckningen utgjordes av 60 kanoner av olika storlekar, uppställda på två batteridäck. Fartygen byggdes på Karlskrona örlogsvarv efter ritningar av skeppsbyggmästare Fredrik Henrik af Chapman och sjösattes åren 1782–1785.

Samtliga av av Kronprins Gustaf Adolf-skeppen deltog i Gustav III:s ryska krig 1788–90, då de utgjorde ryggraden i den svenska örlogsflottan. Kronprins Gustaf Adolf förliste efter en grundstötning den 6 augusti 1788, Ömheten och Rättvisan gick båda förlorade vid flottans utbrytning ur Viborgska viken den 3 juli 1790, och Dygden förliste på Karlskrona redd 1793 av en explosion i krutdurken.

Efter att ha deltagit i Finska kriget 1808–09 och i fälttåget mot Norge 1814, utrangerades de återstående sex linjeskeppen successivt under 1800-talet. Försiktigheten togs ur tjänst 1825, Tapperheten såldes 1826 till USA och höggs upp där. Manligheten och Fäderneslandet slopades 1864. Äran byggdes på 1830-talet om till fregatt med namnet Göteborg. 1874 förlades hon som kol- och proviantskepp i Flintrännan i Öresund, där hon 1880 härjades av en eldsvåda och sjönk. Dristigheten blev det fartyg i klassen som återstod längst i tjänst. 1856 omvandlades hon till sjukskepp och utrangerades inte förrän 1867.

Referenser

  • Glete, Jan. ”Den svenska linjeflottan 1721-1860”. Forum Navale (Sjöhistoriska samfundet) (45). 
  • Harris, Daniel G. (1998). Fredrik Henrik af Chapman : den förste skeppsbyggnadsarkitekten och hans verk. Stockholm: Literatim 
  • Hägg, Erik (1941). Under tretungad flagga: Vår seglade örlogsflotta och dess män 1750-1900. Stockholm: Aktiebolaget Svensk Litteratur 
  • Lybeck, Otto, red (1942). Svenska flottans historia: Örlogsflottan i ord och bild från dess grundläggning under Gustav Vasa fram till våra dagar. Band 2, 1680-1814. Malmö: Allhems Förlag 

Media som används på denna webbplats

Naval Ensign of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906

Design: Blue with a yellow Scandinavian cross that extends to the edges of the flag. Overall ratio, including the tails, is 1:2
Modell av linjeskepp i Kronprins Gustaf Adolf-klassen.jpg
Författare/Upphovsman: Mörrby, Jahn, Licens: CC BY 4.0
Fullriggad modell med segel, 60 kanoner. Restaurerad och kompletterad. Modellen återger den serie om tio linjeskepp av Kronprins Gustaf Adolf-typ som byggdes efter ritningar av Fredrik Henrik af Chapman i Karlskrona 1782–85.

Ur Äldre fartygsmodeller vid Statens sjöhistoriska museum av Jan Glete 1989–1990:

Modell Ö 15

Linjeskepp av Kronprins Gustaf Adolf-typen, 64 kanoner, 1782–85

Skala: 1:16

Modellen föreställer de 10 linjeskepp av af Chapmans konstruktion som sjösattes i Karlskrona 1782–85. På Marinmuseum i Karlskrona finns en svit om fyra modeller som föreställer samma typ, en parallell till de fyra modeller av den samtidiga Bellona-typen som finns på Statens sjöhistoriska museum. Ö 15 är byggd i samma skala (1:16) och med samma höga kvalitet som dessa modeller men den skiljer sig i detaljer. Karlskronamodellerna av linjeskeppstypen visar dessa som de projekterades med 26 portar på övre batteridäck medan Ö 15 visar dem sådana de blev som färdiga (med 28 portar) men före de ombyggnader som inleddes vid 1790-talets mitt. Modellen har också segel och undervattenskropp, vilket skiljer den från modellen i Karlskrona.

Ö 15 kom enligt uppgift på registerkortet till museisamlingarna år 1913 från Exercisskolan i Stockholm. Den kan inte återfinnas i något inventarium från modellkamrarna vare sig i Stockholm eller Karlskrona. Modellens höga kvalitet tyder på samband med 1780-talets modellbyggen i Karlskrona och dess utformning tyder på att den tillkommit omkring 1790. Av Börjesons anteckningar framgår att det i ett Kungligt Brev 8/9 1794 uppges att en modell av ett 60-kanonersskepp under 1793 tillverkats i Karlskrona av fänrik Pihlström och segelmakare Wahlberg. Den hade sänts till Krigsakademien i Stockholm, det vill säga den 1792 inrättade kadettskolan på Karlberg. Vid denna undervisades till 1860-talet såväl armé- som sjökadetter, vilket förklarar behovet av en instruktionsmodell. På 1860-talet inrättades en särskild Sjökrigsskola, från 1880-talet lokaliserad till Skeppsholmen. Det är rimligt att anta att Ö 15 är modellen från ca 1793 och att den under 120 år haft sin tillvaro på olika skolor vilket gjort att den aldrig kommit in i något modellkammarinventarium. Sambandet med denna modell stärks ytterligare av att modellen visar fartygstypen just sådan den såg ut åren kring 1790 (jag bortser här från att anakronismer kan ha tillförts riggen vid reparationer).

Registerkortets uppgifter om att Ö 15 skulle föreställa 70-kanonersskeppen Adolf Fredrik och Gustaf III från 1775–77 är uppenbart felaktiga. Antalet kanoner stämmer inte, gångborden är för smala, hytta saknas, och så vidare. Tyvärr har uppgiften vunnit spridning i litteraturen.

Modellen har i sitt nuvarande skick 30 kanoner på nedre batteridäck. Både jaktportarna förut och de två akterportarna har kanoner liksom de 26 bredsidesportarna. Detta är felaktigt. Det finns inga belägg för att fartyg av denna typ någonsin haft mer än 26 pjäser på nedre däck – för- och akterportarna stod normalt tomma och vid de speciella tillfällen då man behövde ge eld i dessa riktningar flyttades bredsidespjäser dit. De två 6-pundingarna på skansdäck som riktas akterut kan däremot anses vara autentiska även om de lika gärna kunde ha stått på backen riktade förut eller åt sidan. De lätta pjäserna på back och skans förefaller ha placerats lite grann som fartygschefen fann lämpligt. "

En förpackning med äldre segel som anges ha tillhört Ö 15 finns bevarade i magasin.