Kronobergsbrigaden

Kronobergsbrigaden
(IB 11)
Vapen för Kronobergs regemente tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnKronobergsbrigaden
Datum1949–1993
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteriet
RollKrigsförband
Del avKronobergs regemente
FöregångareKronobergs regemente [a]
StorlekInfanteribrigad
HögkvarterVäxjö garnison
FörläggningsortVäxjö
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1960AM.090956 (guld).jpg

Kronobergsbrigaden (IB 11) var en infanteribrigad inom svenska armén som verkade i olika former åren 1949–1993. Förbandsledningen var förlagd i Växjö garnison i Växjö.[1][2][3]

Historik

Genom försvarsbeslutet 1948 beslutades att arméns fältregementen skulle omorganiseras, och från 1949 års krigsorganisation anta en brigadorganisation. Kronobergsbrigaden sattes upp åren 1949–1951 vid Kronobergs regemente (I 11) genom att fältregementet Kronobergs regemente (IR 11) omorganiserades till brigad.[2]

År 1988 hade överbefälhavaren Bengt Gustafsson, på uppdrag av Regeringen Carlsson I, tillsatt en utredning om arméns utveckling, vilket mynnade ut i Försvarsutredning 88. I utredningen och regeringens proposition ställdes grundutbildningen vid Kronobergs regemente (I 11/Fo 16), det vill säga bemanningen av Kronobergsbrigaden och dess systerbrigad Blekingebrigaden (IB 11), mot utbildningen av brigaderna vid Norra Smålands regemente (I 12/Fo 17). Då regeringen ansåg att Norra Smålands regemente hade goda samövnings- och samträningsmöjligheterna inom Eksjö garnison, föreslogs en avveckling av Kronobergs regemente (I 11/Fo 16/18) som utgjorde en solitär i Växjö. Kvar i Växjö skulle en försvarsområdesmyndighet organiseras.[4]

Riksdagen antog i december 1989 regeringens proposition om att arméns nya grund- och krigsorganisation från den 1 juli 1992, vilken bland annat skulle bestå av 18 brigader (en minskning med 11 brigader).[4]

Kronobergsbrigaden avvecklades och upplöstes dock den 30 juni 1993. I samband med att brigaden upplöstes och avvecklades, kom en brigadskyttebataljon vid Kronobergsbrigaden att överföras till Kalmarbrigaden (IB 42), för att där utgöra den fjärde brigadskyttebataljonen.[2]

Verksamhet

I samband med försvarsbeslutet 1968 kom brigaden på sikt att bli Kronobergs regementes så kallade anfallsbrigad, då ekonomin inom Försvarsmakten ej tillät modernisering av samtliga brigader. Under brigadens aktiva tid kom den att organiseras efter förbandstyperna IB 49, IB 59 IB 66 och IB 77. Brigadspaningskompaniet samt de tre brigadskyttebataljonerna utbildades vid Kronobergs regemente, medan övriga enheter utbildades vid respektive truppslag.[3]

Bataljoner

  • Brigadledning
  • 1x brigadspaningskompani
  • 1x brigadpansarvärnskompani
  • 1x bandpansarvärnskompani
  • 1x brigadluftvärnskompani
  • 3x brigadskyttebataljon
  • 1x brigadhaubitsbataljon
  • 1x brigadunderhållsbataljon
  • 1x brigadingenjörsbataljon

Förbandschefer

  • 1949–1964: ???
  • 1964–1967: Lennart Löfgrén
  • 1967–1993: ???

Namn, beteckning och förläggningsort

Namn
Kronobergsbrigaden1949-10-01–1993-06-30
Beteckningar
IB 111949-10-01–1993-06-30
Förläggningsort
Växjö garnison (F)1949-10-01–1993-06-30

Se även

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ Avser fältregementet (krigsförbandet) åren 1942–1949

Noter

  1. ^ Braunstein (2003), s. 51–54
  2. ^ [a b c] Björck (1996), s. 346
  3. ^ [a b] Björck (1996), s. 117
  4. ^ [a b] ”Regeringens proposition 1989/90:9”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-armens-utveckling-och-totalforsvarets_GD039. Läst 31 oktober 2017. 

Tryckta källor

  • Björck, Rolf, red (1996). Kronobergs regemente under 1900-talet. Växjö: Kronobergs regementes historiekomm. Libris 2275928 
  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 

Vidare läsning

  • Kronobergs regemente - dess människor och deras minnen 1919-1992. Växjö: Regementet. 1992. Libris 1431869 
  • Björck, Rolf, red (1996). Kronobergs regemente under 1900-talet. Växjö: Kronobergs regementes historiekomm. Libris 2275928 
  • Kungl. Kronobergs regemente under fyra sekel: 1623-1964. Växjö. 1967. Libris 798114 

Media som används på denna webbplats

Naval Ensign of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑↑

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906

Design: Blue with a yellow Scandinavian cross that extends to the edges of the flag. Overall ratio, including the tails, is 1:2
AM.090956 (guld).jpg
Författare/Upphovsman: Armémuseum, Licens: CC BY-SA 4.0
Truppslagstecken m/1960 för infanteriet i guld (M7673-257000).
Infantry Brigade Nato.svg
Standard NATO symbol for a friendly infantry brigade.
Hemvarnet vapen bra.svg
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.