Kronobergs försvarsområde

Kronobergs försvarsområde
(Fo 16)
Vapen för Kronobergs regemente tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnKronobergs försvarsområde
Datum1942–1997
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypFörsvarsområde
RollFörsvarsområdesregemente
Del avKronobergs regemente [a]
EfterföljareSmålands försvarsområde
StorlekRegemente
HögkvarterVäxjö garnison
FörläggningsortVäxjö
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg

Kronobergs försvarsområde (Fo 16) var ett försvarsområde inom svenska armén som verkade i olika former åren 1942–1997. Försvarsområdesstaben var förlagd i Växjö garnison i Växjö.[1]

Historia

Kronobergs försvarsområde bildades den 1 oktober 1942 som Växjö försvarsområde och var direkt underställd militärbefälhavaren för I. militärområdet. Från den 1 januari 1947 omfattade försvarsområdet geografiskt Kronobergs län och Jönköpings län. Det efter att Jönköpings försvarsområde (Fo 12) upphörde som egen myndighet och uppgick i Växjö försvarsområde (Fo 16). Vid samma tid fick även Växjö försvarsområde gemensam stab och försvarsområdesbefälhavare med Kalmar försvarsområde (Fo 18), vilket i praktiken innebar en försvarsområdesbefälhavare för de tre länen i Småland.[1]

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, föreslogs att Kalmar/Växjö försvarsområde (Fo 18/16) med stab i Kalmar skulle delas i tre självständiga försvarsområden, Kronobergs försvarsområde (Fo 16), Jönköpings försvarsområde (Fo 17) och Kalmar försvarsområde (Fo 18). Dock kom staben för Kalmar försvarsområde fortsatt bli gemensam med staben för Växjö försvarsområde. Dessa två försvarsområdesstaber sammanslogs med Kronobergs regemente, vilket från den 1 juli 1974 bildade försvarsområdesregementet I 11/Fo 16/18. Detta medförde att Kronobergs regemente blev ett A-förband (försvarsområdesregemente). Inom Växjö försvarsområde, som antog namnet Kronobergs försvarsområde, var Kronobergs regemente ensamt förband. Inom ett försvarsområde tillfördes A-förbanden det samlade mobiliserings- och materialansvaret och B-förband svarade endast som ett utbildningsförband.[2]

Den 1 juli 1990 avskiljdes försvarsområdesstaben för Kalmar försvarsområde och bildade en självständig stab i Kalmar. Inför försvarsbeslutet 1996 föreslogs en ny försvarsområdesindelningen, vilket innebar att fyra försvarsområdesstaber inom Södra militärområdet (Milo S) skulle avvecklas senast den 31 december 1997. De tre staber som föreslogs för avveckling återfanns i Borås, Kalmar, Växjö och Ystad. Gällande staberna i Växjö och Kalmar föreslogs de tillsammans med staben i Eksjö att bilda ett gemensamt försvarsområde.[3]

Den 31 december 1997 upplösts och avvecklades Kronobergs försvarsområde och uppgick den 1 januari 1998 tillsammans med Kalmar försvarsområde (Fo 18) i Jönköpings försvarsområde (Fo 17) som samtidigt antog namnet Smålands försvarsområde (Fo 17), det i syfte för att tydliggöra att det omfattade de samtliga tre länen inom landskapet Småland. Som stöd till hemvärn och frivilligverksamheten inom före detta Kronobergs försvarsområde bildades försvarsområdesgruppen Kronobergsgruppen.[4]

Förläggningar och övningsplatser

När försvarsområdet bildades förlades staben till Kungsgatan 13 i Växjö. Genom den omorganisation som gjorde av försvarsområdena 1947, så kom staben att omlokaliseras till Norrgård Norra vägen 49 i Kalmar. När staben blev en del av Kronobergs regemente kom den att omlokaliseras till Växjö den 1 juli 1974. I Växjö var den samlokaliserad med staben för Kronobergs regemente.[1] Från 1 juli 1992 flyttades staben till den gamla sjukhusbyggnaden där den blev kvar fram till den 31 december 1997.

Förbandschefer

Förbandschefen titulerades försvarsområdesbefälhavare och fick i samband med OLLI-reformen tjänstegraden överste 1. graden.

  • 1942–1946: Överste Börje Gustaf Wickbom
  • 1947–1953: Överste Carl Björkman
  • 1953–1960: Överste Åke Grahnberg
  • 1960–1961: Överste Nils-Ivar Carlborg
  • 1961–1966: Överste Fred Ljunggren
  • 1966–1967: Överste Valter Thomé
  • 1967–1973: Överste Bo Lüning
  • 1973–1977: Överste 1. graden Bertil Malgerud
  • 1977–1980: Överste 1. graden Per-Hugo Winberg
  • 1980–1983: Överste 1. graden Sven Skeppstedt
  • 1983–1988: Överste 1. graden Finn Werner
  • 1988–1989: Överste 1. graden Björn Swärdenhem
  • 1989–1992: Överste 1. graden Leif Fransson
  • 1993–1993: Överste Inge Lennart Sandahl (Tf.)
  • 1993–1997: Överste 1. graden Jan Henrik Edvard Hyltén-Cavallius

Namn, beteckning och förläggningsort

Namn
Växjö försvarsområde1942-10-01–1974-06-30
Kronobergs försvarsområde samt Kalmar försvarsområde1974-07-01–1990-06-30
Kronobergs försvarsområde1990-07-01–1997-12-31
Beteckningar
Fo 161942-10-01–1974-06-30
Fo 16/181974-07-01–1990-06-30
Fo 161990-07-01–1997-12-31
Förläggningsorter
Växjö garnison (F)1942-10-01–1946-12-31
Kalmar garnison (F)1947-01-01–1974-06-30
Växjö garnison (F)1974-07-01–1997-12-31

Se även

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ Åren 1942–1974 var staben fristående och underställd chefen för I. militärområdet, åren 1974–1997 chefen för Kronobergs regemente.

Noter

  1. ^ [a b c] Holmberg (1993), s. 70
  2. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 12 juli 2019. 
  3. ^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. Riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 12 juli 2019. 
  4. ^ ”Norra Smålands regemente”. web.archive.org. Arkiverad från originalet den 21 januari 1998. https://web.archive.org/web/19980121073442/http://www.mil.se/FM/arme/i12/i12.htm. Läst 12 juli 2019. 

Tryckta källor

  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 

Media som används på denna webbplats

Naval Ensign of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑↑

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906

Design: Blue with a yellow Scandinavian cross that extends to the edges of the flag. Overall ratio, including the tails, is 1:2
Hemvarnet vapen bra.svg
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.