Kroatiska försvararna från Hemlandskrigets bro
| Kroatiska försvararna från Hemlandskrigets bro | |
 Bron vid skymning år 2001. | |
| Officiellt namn | Most hrvatskih branitelja iz Domovinskog rata |
|---|---|
| Plats |  Rijeka, Kroatien |
| Korsar | Mrtvi kanal |
| 45°19′32″N 14°26′48″Ö / 45.32556°N 14.44667°Ö | |
| Konstruktionsdata | |
| Total längd | 48 meter[1] |
| Bredd | 5,44 meter[2] |
| Material | Metall, glas |
| Arkitekt | 3LHD |
| Byggbolag | GP Krk d.d. |
| Datum | |
| Byggstart | 2001 |
| Färdigställd | 2001 |
| Öppnade | 21 december 2001[1] |
Kroatiska försvararna från Hemlandskrigets bro (kroatiska: Most hrvatskih branitelja iz Domovinskog rata) är en gångbro och minnesmärke i Rijeka i Kroatien. Den invigdes år 2001 och korsar Mrtvi kanal i den centrala delen av staden. Bron är tillägnad krigsveteraner från det kroatiska självständighetskriget (i Kroatien kallat Hemlandskriget, Domovinski rat) och är sedan tillkomsten en av stadens landmärken.[1]
Historik
År 1996[1] tog staden Rijeka initiativet till att låta uppföra ett minnesmärke för de som deltog på den kroatiska sidan i det kroatiska självständighetskriget. Kriget varade åren 1991–1995 och följde på Kroatiens självständighetsförklaring från den dåvarande federala staten Jugoslavien. Mrtvi kanal och området Delta i centrala Rijeka valdes som platsen för minnesmärket. Det var nämligen från denna plats som lokala frivilliga tog sig till fronten där den kroatiska armén stred mot jugoslaviska folkarmén som var allierade med lokala serber.
Efter en offentlig upphandling fick den Zagreb-baserade arkitektfirman 3LHD[1] i uppdrag att skapa minnesmärket. Bron uppfördes under år 2001 och invigdes den 21 december samma år.[1] Den kallades inledningsvis Kroatiska försvararnas bro (Most hrvatskih branitelja) men fick år 2002 namnet Kroatiska försvararna från Hemlandskrigets bro. Brons uppförande kostade 1 500 000 euro.[3]
Beskrivning
Kroatiska försvararna från Hemlandskrigets bro är en 48 meter lång och 5,44[2] meter bred bro i stål som korsar Mrtvi kanal och är belägen mellan två vägbroar i centrala Rijeka. Gångytan är tillverkad i korrugerad plåt med en aluminium- och magnesiumlegering. Broräckena är i glas och trä. Konstruktionen avslutas med ett 7,90 meter högt minnesmärke bestående av två pelare i betong.[2]
Bron är en förlängning av gågatan Korzo som via Ban Josip Jelačićs torg leder till området Delta som idag (år 2015) är en parkering men som i framtiden avses utgöra en centralt parkområde.
Referenser
Fotnoter
- ^ [a b c d e f] Rijeka.hr Arkiverad 28 juli 2007 hämtat från the Wayback Machine. - Staden Rijekas officiella webbplats (engelska) (kroatiska) (italienska)
- ^ [a b c] Gradimo.hr Arkiverad 27 mars 2014 hämtat från the Wayback Machine. (kroatiska)
- ^ Publicspace.org Arkiverad 22 december 2015 hämtat från the Wayback Machine. (engelska)
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Kroatiska försvararna från Hemlandskrigets bro.
Media som används på denna webbplats
Det är enkelt att lägga till en ram runt den här bilden
(c) Roberta F., CC BY-SA 3.0
Povorka hrvatskog ponosa i slave; Dan državnosti u Rijeci, Most hrvatskih branitelja iz Domovinskog rata
Författare/Upphovsman: 3LHD, Licens: CC BY-SA 3.0
The Memorial Bridge is a spatial intervention and an urban public object, a construction with tactile properties and a symbolic object. It is a pedestrian bridge that embodies the utilitarian function and a memory of the Croatian war of Independence veterans, a place of memory and piety, but also a social gathering and socializing spot. It is located in the center of Rijeka, on the channel which separates the historic city center from the former port, at one of the most potent sites for future construction (it is currently occupied by a parking lot, in the future it will become a park).
The bridge is designed as an extremely thin plate (65cm) connecting the two banks of the channel in a characteristic L-shape, it extends across the channel and ends with a monumental vertical accent. The definition of the public space was achieved only through the structure of the bridge itself, which at the same time must be recognized as a memorial object. A four year long research resulted in the construction specially designed and manufactured exclusively for this project. Each part of the bridge was an industrially designed and manufactured product that was assembled on site. The 150 tons heavy steel bridge structure was produced in a local shipyard, and carried by sea in one piece on a specially designed barge to the location. As the Memorial Bridge had to pass under two existing bridges on its way to the site, the barge was designed so that it can sink at the time of lowest water levels and go under the existing bridges with its burden.
This urban public hybrid has changed the vista of the city (in the material as well as mental sense) and has achieved its goal of being a Memorial Bridge.