Kraton

Världens geologiska provinser. (USGS)
Kratoner utgörs av sköld (orange) och plattform (rosa).

En kraton är en gammal och stabil del av ett kontinentalblock, det vill säga av en kontinentalplattas landområde, med urberg som överlevt sammanslagningen och delningen av kontinenter och superkontinenter sedan prekambrium, det vill säga är äldre än 540 miljoner år.[1][2]

En kraton kan delas upp i sköld, där urberget kommer i dagen eller bara är täckt av mycket tunt sediementärt lager, och plattform, den del av urberget som är täckt av sedimentära lager.[1]

En kraton kan sträcka sig ned till ett djup av 200 km. Kratoner återfinns vanligen i kontinenternas inre och bestod ursprungligen av magmatiska bergarter, exempelvis granit. Under årmiljoners gång kan dessa bergarter ha genomgått hydrotermal omvandling, och ett flöde av heta vätskor har gjort att olika malmer bildats genom en koncentrerad mineralbildning.

Namngivna kratoner, listade efter kontinent, omfattar bland annat:

  • Australien
    • Altjawarrakratonen
    • Centralkratonen
    • Curnamonakratonen, södra Australien
    • Gawlerkratonen, centrala södra Australien
    • Pilbarakratonen, västra Australien
    • Yilgarnkratonen, västra Australien
Nordamerikas kratoner
  • Amerika
    • Amazonaskratonen
    • Guyanaskölden
    • Nordamerikanska kratonen
    • Slavekratonen, Nordvästra Kanada
    • Superiorkratonen, Kanada
    • Wyomingkratonen
  • Afrika
    • Arabiska kratonen
    • Kongokratonen, centrala södra Afrika
    • Kaapvaalkratonen, Sydafrika (3,6–2,5 Ga)
    • Kalaharikratonen
    • Saharakratonen, Algeria
    • Tanzaniakratonen
    • Västafrikanska kratonen
    • Zairekratonen
    • Zimbabwekratonen (3,5 Ga)
  • Eurasien
    • Östeuropakratonen
    • Dharwarkratonen, Indien (3,4–2,6 Ga)
    • Östkinesiska kratonen
    • Indiska kratonen
    • Karelska kratonen, Finland (3,1–2,7 Ga)
    • Midlandkratonen i England och Wales
    • Nordkinesiska kratonen (2,5 Ga)
    • Sarmatiankratonen (3,7–2,8 Ga)
    • Siberiska kratonen
    • Sino-koreanska kratonen, norra Kina
    • Tarimkratonen, Kina
    • Volgo-uralska kratonen, Ryssland (3,0–2,7 Ga)
    • Yangtzekratonen
    • Nordatlantiska kratonen

Referenser

  1. ^ [a b] Per-Arne Melkerud (2015). Liten Geologisk Encyklopedi Arkiverad 2 april 2018 hämtat från the Wayback Machine. Sveriges Lantbruksuniversitet. Läst 6 augusti 2018.
  2. ^ International chronostratigraphic chart v2015/1 International Commission on Stratigraphy. Läst 22 november 2016. Arkiverad 14 oktober 2016 hämtat från the Wayback Machine.

Media som används på denna webbplats

World geologic provinces.jpg
Map of world geologic provinces
 
Shield
 
Platform
 
Phanerozoic orogen
 
Foreland or intracratonic Basin
 
Large igneous province
 
Extended continental crust
Age of Oceanic crust:
 
0–20 Ma
 
20–65 Ma
 
>65 Ma
Important note: These geologic province map renders only features approximately 150 km across and greater due to the fact that the resolution of the maps should be consistent with the resolution of the seismic refraction data. For example, the young uplifted blocks of the Variscan Orogen in Central and Western Europe such as the Rhenish Massif or the Massif Central are not depicted as ‘orogens’ but as part of the ‘extended continental crust’ in the western half of Europe.
North america basement rocks.png

North American cratons and basement rocks.

As radiometric ages were determined for the shield-like rocks on the continents which were either exposed at the surface, underlay the flat rocks, or were within the interior of the mountain belts, patterns of age intervals were determined. These old rocks have been called the "basement". This has been interpreted to mean that the continents had somehow grown by development of rock assemblages with these characteristic age parameters. The expanding continental nuclei are part of the "craton" which consist of both exposed and buried basement rocks.