Kortnäbbad mås

	Kortnäbbad mås
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Vadarfåglar; Charadriiformes
Familj	Måsfåglar; Laridae
Släkte	Larus
Art	Kortnäbbad mås; L. brachyrhynchus
Vetenskapligt namn
	§ Larus brachyrhynchus
Auktor	Richardson, 1831
Synonymer
	Larus canus brachyrhynchus

Kortnäbbad mås^[1] (Larus brachyrhynchus) är en nyligen urskild fågelart i familjen måsfåglar inom ordningen vadarfåglar.^[2] Fram tills nyligen behandlades den som underart till fiskmåsen, men urskijs allt oftare som egen art. Fågeln häckar i nordvästra Nordamerika och övervintrar utmed Stillahavskusten söderut till nordvästra Mexiko. Den har vid ett enda tillfälle med säkerhet noterats i Europa, 2003 i Azorerna.

Utseende och läte

Kortnäbbad mås är en liten till medelstor måsfågel, med kroppslängden 41–46 cm och vingspannet 96–102 cm. Liksom nära släktingen fiskmåsen har den adulta fågeln i sommardräkt grå ovansida, svarta vingspetsar med vita slantar, vitt huvud och vit undersida samt gul näbb och gula ben. Ögat är relativt stort och näbben slank och kort. Den spräckliga ungfågeln ruggar sin dräkt i omgångar tills den anlägger adult dräkt under sitt tredje levnadsår.^[3]

Arten är mycket lik fiskmåsen, men är något mindre med som namnet avslöjar relativt kort näbb. Jämfört med nominatformen av fiskmås har den också mörkare grått på rygg och vingovansida. Fiskmåsen har vidare mer svart på vingspetsarna och mer mitt på huvudet vintertid. Fiskmåsens näbb är även gulare och kan olikt kortnäbbad mås ha ett svart band även sommartid.^[3]

Jämfört med fiskmåsen är ungfågeln mycket mörkare med brungrå fjäderdräkt. Under första vintern ljusnar dräkten något rnen förblir kontrastlös och saknar tydliga svarta eller vita partier. Ung fiskmås har då tydligt avgränsat smalt svart band på stjärten, tydliga brunaktiga spetsar på undre vingtäckarna och generellt vitare buk med mer spridd bandning och fläckning, särskilt på sidorna. Vidare uppvisar fiskmåsen också ett svagt band tvärs över armpennorna och mörka yttre handpennor underifrån. I ansiktet är den ljus runt näbbroten och i pannan, där ung kortnäbbad mås är typiskt brunstreckad. Även under första sommaren har kortnäbbad mås en ljusbrun grundton där fiskmåsen av nominatformen är vit. Andra vintern har kortnäbbad mås fortfarande kvar ett suddigt svart ändband på stjärten, medan fiskmåsens är helvit. På sittande fågel syns också att kortnäbbad mås har svarta teckningar på några av tertialerna.^[3]^[4]

Även lätena hos kortnäbbad mås liknar mycket fiskmåsens, men är möjligen ljusare och mindre ihåliga.^[5] Spellätet skiljer sig mer, inlett med tre korta och vassa ”ka” följt av tre ljusa och utdragna ”kiia” som var och en faller något. och därefter sex till åtta snabba ”ka” eller ”kew” som stammar något mot slutet.^[6]

Utbredning och systematik

Kortnäbbad mås häckar i Alaska och västra Kanada österut till nordvästra Manitoba och i sydväst till södra British Columbia. Vintertid ses den utmed Stillahavskusten från sydöstra Alaska till norra Baja California. Arten påträffas sällsynt inåt landet under höst och tidig vinter från södra Alberta, östra Washington, norra Idaho, nordvästra Montana och östra Oregon till nordöstra Kalifornien, Nevada, Utah, Salton Sea i sydöstra Kalifornien och Arizona. Mer tillfälligt kan den ses, vanligen vid större vattenreservoarer, österut till områdena kring Stora sjöarna i norr och Texas i söder.^[3]

Den har med säkerhet påträffats i Europa en enda gång, 18 februari 2003 på ön Terceira i portugisiska ögruppen Azorerna.^[7]^[8]

Artstatus

Kortnäbbad mås beskrevs som egen art, men inkluderades 1931 under fiskmåsen som underart. Sedan 2021 urskiljs den återigen, av tongivande taxonomiska auktoriteterna Clements m.fl. och International Ornithological Congress (IOC).^[2]^[9] Även svenska BirdLife Sveriges taxonomiska kommitté följde efter 2022. Artstatusen motiveras med en kombination av genetiska,^[10]^[11] lätesmässiga^[12] och morfologiska skillnader.

Levnadssätt

Häckningstid utnyttjar kortnäbbade måsen vitt skilda miljöer, från sjöar, floder, klippkuster, tundra, våtmarker och öar. Den häckar i kolonier med några få individer upp till flera hundra par, på marken eller, ovanligt bland måsar, i träd. Vintertid är den en karakteristisk fågel utmed stränder och flodmynningar. Endast sällsynt ses den längre ut till havs. Den kan också påträffas över land på översvämmade fält och betesmarker samt kring vattenreningsanläggningar. Födan består av fisk, insekter och ryggradslösa djur, men kan även ta säd och bär. Fågeln har också noterats stjäla föda från andra.^[3]

Status

IUCN erkänner den ännu inte som art, varför dess hotstatus formellt inte fastställts. Beståndet har uppskattats till 360 000 vuxna individer.^[13]

Noter

^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.11.2.
^ [a b c d e] Moskoff, W. and L. R. Bevier (2021). Short-billed Gull (Larus brachyrhynchus), version 1.1. In Birds of the World (S. M. Billerman, Editor). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.mewgul2.01.1
^ Olsen, K. M. & Larsson, H. (2004) Gulls of Europe, Asia and North America, Christopher Helm, Helm Identification Guides, A & C Black, London, ISBN 0-7136-7087-8
^ Sibley, D. A. (2000). The Sibley Guide to Birds. Alfred A. Knopf, New York, NY, USA.
^ Peyton, L. J. (1999). Bird songs of Alaska. Ithaca, NY: Library Nat. Sounds, Cornell Lab. Ornithol.
^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6
^ Alfrey, P. & Ahmad, M. (2007) Short-billed Gull on Terceira, Azores, in February-March 2003 and identification of the Mew Gull complex, Dutch Birding, vol.29, nr.4, sid:201-212
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
^ Sternkopf, V. 2011. Molekulargenetische Untersuchung in der Gruppe der Möwen (Laridae) zur Erforschung der Verwandtschaftsbeziehungen und phylogeographischer Differenzierung. Inaugural dissertation zur Erlangung des akademischen Grades doctor rerum naturalium (Dr. rer. nat.) an der Mathematisch- Naturwissenschaftlichen Fakultät der Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
^ Zink, R.M., Rohwer, S., Andreev, A.V. och Dittman, D.L. 1995. Trans-Beringia comparisons of mitochondrial DNA differentiation in birds. Condor 97: 639–649.
^ Adriaens, P. och Gibbins, C. 2016. Identification of the Larus canus complex. Dutch Birding 38: 1–64.
^ Wetlands International (2015). Waterbird Population Estimates. http://wpe.wetlands.org/.

Externa länkar

Wikispecies har information om Larus brachyrhynchus.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör Larus brachyrhynchus.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[SOF-1] BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[IOC-2] [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.11.2.

[BOW-3] [a b c d e] Moskoff, W. and L. R. Bevier (2021). Short-billed Gull (Larus brachyrhynchus), version 1.1. In Birds of the World (S. M. Billerman, Editor). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.mewgul2.01.1

[Olsen-4] Olsen, K. M. & Larsson, H. (2004) Gulls of Europe, Asia and North America, Christopher Helm, Helm Identification Guides, A & C Black, London, ISBN 0-7136-7087-8

[5] Sibley, D. A. (2000). The Sibley Guide to Birds. Alfred A. Knopf, New York, NY, USA.

[6] Peyton, L. J. (1999). Bird songs of Alaska. Ithaca, NY: Library Nat. Sounds, Cornell Lab. Ornithol.

[Mitchell-7] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6

[8] Alfrey, P. & Ahmad, M. (2007) Short-billed Gull on Terceira, Azores, in February-March 2003 and identification of the Mew Gull complex, Dutch Birding, vol.29, nr.4, sid:201-212

[CC-9] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11

[10] Sternkopf, V. 2011. Molekulargenetische Untersuchung in der Gruppe der Möwen (Laridae) zur Erforschung der Verwandtschaftsbeziehungen und phylogeographischer Differenzierung. Inaugural dissertation zur Erlangung des akademischen Grades doctor rerum naturalium (Dr. rer. nat.) an der Mathematisch- Naturwissenschaftlichen Fakultät der Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.

[11] Zink, R.M., Rohwer, S., Andreev, A.V. och Dittman, D.L. 1995. Trans-Beringia comparisons of mitochondrial DNA differentiation in birds. Condor 97: 639–649.

[12] Adriaens, P. och Gibbins, C. 2016. Identification of the Larus canus complex. Dutch Birding 38: 1–64.

[13] Wetlands International (2015). Waterbird Population Estimates. http://wpe.wetlands.org/.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

Navigation

Navigering

Temaportaler