Korstågstid
Korstågstid (finska: ristiretkiaika) är en i finländsk historieskrivning beteckning för den för Finlands vidkommande unika tidsperiod som ligger mellan vikingatiden och medeltiden. Den omfattar ungefärligen åren 1000-1150 (Erik den heliges påstådda korståg 1155 brukar räknas som en slutpunkt) i västra Finland, respektive 1000-1300 i östra Finland och Karelen. Under perioden övergår befolkningen till kristendomen, vilket avspeglas i förändringar i gravskicket, bland annat upphör man med gravgåvor. [1]
De huvudsakliga bosättningsområdena är liksom tidigare kusten i sydväst, vid Kumo älv, Tavastland och Karelen. Under perioden ökar även bosättningarna i Savolax i antal.[2]
Dräktskicket visar på en kontinuitet från tidigare perioder. I västra Finland används ringspännen som parspännen i kvinnodräkten; i de östra delarna används spetsovala spännbucklor. [3]
Kritik
Beteckningen "korstågstid" är inte oproblematisk, dels på grund av det koloniala perspektivet och dels på grund av att några korståg i Norden inte genomfördes förrän 1147. Alternativa benämningar på tidsperioden (vilka dock inte fått fullt genomslag) är tidig kristen tid eller sen järnålder. [4]
Källor
Media som används på denna webbplats
Finskt frimärke med forndräkt från Bjärnå, publicerat i en serie av frimärken med folkdräkter. Rekonstruktionen gjord 1925, baserat på gravfynd från 1100-talet vid Överby gård i Bjärnå.
Postage stamp depicting a traditional dress of the 1200s from Kaukola