Korpen (stjärnbild)
- För andra betydelser, se Korp (olika betydelser)
| Korpen | |
 | |
| Lista över stjärnor i Korpen | |
| Latinskt namn | Corvus |
|---|---|
| Förkortning | Crv |
| Rektascension | 12 h |
| Deklination | -20° |
| Area | 184 grad² (70) |
| Huvudstjärnor | 4 |
| Bayer/Flamsteedstjärnor | 10 |
| Stjärnor med exoplaneter | 1 |
| Stjärnor med skenbar magnitud < 3 | 3 |
| Stjärnor närmare än 50 ljusår | 1 |
| Ljusaste stjärnan | Gamma Corvi, Gienah (2,59m) |
| Närmaste stjärnan | Ross 695 (28,99 lå) |
| Messierobjekt | 0 |
| Meteorregn | Corviderna |
| Närliggande stjärnbilder | Jungfrun Bägaren Vattenormen |
| Synlig vid latituder mellan +60° och −90° Bäst synlig klockan 21:00 under maj. | |
Korpen (Corvus på latin) är en liten stjärnbild på södra stjärnhimlen, med bara elva stjärnor som är synliga för blotta ögat.[1][2] Konstellationen är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[3]
Historik
Korpen var en av de 48 konstellationerna som listades av den antike astronomen Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest.
Mytologi
Enligt den grekiska mytologin så skickade Apollon korpen hämta vatten med en bägare, men korpen stannade för att äta fikon. Instället för att berätta sanningen så ljög korpen att ormen hade hindrat honom från att nå vattnet, och så höll han en orm i sin näbb som bevis. Apollon förstod att det var en lögn och kastade upp korpen, bägaren och ormen på stjärnhimlen. Dessutom straffade han den lögnaktiga fågeln extra genom att se till att bägaren skulle vara utom räckhåll.[4]
Stjärnor
Korpens huvudstjärnor framträder starkt mot sina ljussvaga grannar i omgivande stjärnbilder. De fyra starkaste, Delta, Gamma, Epsilon och Beta Corvi bildar en asterism där Gamma och Delta Corvi pekar på Spica i Jungfruns stjärnbild. [5][3]
- γ - Gamma Corvi (Gienah) är ljusstarkast och har magnitud 2,59. Dess namn kommer från arabiskans uttryck ”al-janāħ al-ghirāb al-yaman” som betyder “kråkans högra vinge”.
- β - Beta Corvi (Kraz) är en gulvit jättestjärna som varierar i ljusstyrka 2,60 – 2,66.
- δ - Delta Corvi (Algorab) har magnitud 3,1. Dess egennamn kommer från arabiska ”al-ghuraab” som betyder “kråka”.
- ε - Epsilon Corvi (Minkar) har magnitud 3,02. Dess egennamn kommer från arabiska ” almánxar” som betyder “kråkans näsborre”.
- α - Alfa Corvi (Alchiba) är endast den femte stjärnan i ljusstyrka, trots sin Bayer-beteckning. Den har magnitud 4,02. Den är därmed tredje svagaste stjärnan med alfa-beteckning, bara ljusstarkare än Alkes (Alfa Crateris) i Bägaren och Alfecca Meridiana (Alpha Coronae Australis) i Södra kronan.
- η - Eta Corvi är en dvärgstjärna i huvudserien med magnitude 4,31.
Djuprymdsobjekt
Det finns inga Messier-objekt i Korpen.[5][3]
Galaxer
- NGC 4027 (Arp 22) är en spiralgalax.
- Antenngalaxerna är ett galaxpar som interagerar. De har beteckningarna NGC 4038 (Caldwell 60) och NGC 4039 (Caldwell 61). Två supernovautbrott har observerats på senare år: SN 2004gt och SN 2007sr.
Nebulosor
- NGC 4361 är en planetarisk nebulosa som omger en stjärna av 13:e magnituden.
Referenser
- ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9
- ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 25 januari 2014.
- ^ [a b c] ”Corvus Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/corvus-constellation/. Läst 25 januari 2014.
- ^ Ridpath & Tirion 2001, ss. 128-130.
- ^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 360-361. ISBN 978-3-8331-4371-7
Externa länkar
| |||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Till Credner, Licens: CC BY-SA 3.0
Photography of the constellation Corvus, the crow
(c) ESA/Hubble, CC BY 4.0
The NASA/ESA Hubble Space Telescope has snapped the best ever image of the Antennae Galaxies. Hubble has released images of these stunning galaxies twice before, once using observations from its Wide Field and Planetary Camera 2 (WFPC2) in 1997, and again in 2006 from the Advanced Camera for Surveys (ACS). Each of Hubble’s images of the Antennae Galaxies has been better than the last, due to upgrades made during the famous servicing missions, the last of which took place in 2009.
The galaxies — also known as NGC 4038 and NGC 4039 — are locked in a deadly embrace. Once normal, sedate spiral galaxies like the Milky Way, the pair have spent the past few hundred million years sparring with one another. This clash is so violent that stars have been ripped from their host galaxies to form a streaming arc between the two. In wide-field images of the pair the reason for their name becomes clear — far-flung stars and streamers of gas stretch out into space, creating long tidal tails reminiscent of antennae.
This new image of the Antennae Galaxies shows obvious signs of chaos. Clouds of gas are seen in bright pink and red, surrounding the bright flashes of blue star-forming regions — some of which are partially obscured by dark patches of dust. The rate of star formation is so high that the Antennae Galaxies are said to be in a state of starburst, a period in which all of the gas within the galaxies is being used to form stars. This cannot last forever and neither can the separate galaxies; eventually the nuclei will coalesce, and the galaxies will begin their retirement together as one large elliptical galaxy.
This image uses visible and near-infrared observations from Hubble’s Wide Field Camera 3 (WFC3), along with some of the previously-released observations from Hubble’s Advanced Camera for Surveys (ACS).Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Corvus chart