Korallhäger
| Korallhäger Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Pelikanfåglar Pelecaniformes |
| Familj | Hägrar Ardeidae |
| Släkte | Egretta |
| Art | Korallhäger E. sacra |
| Vetenskapligt namn | |
| § Egretta sacra | |
| Auktor | Gmelin, 1789 |
| Utbredning | |
 | |
Korallhäger[2] (Egretta sacra) är en asiatisk och australisk fågel i familjen hägrar inom ordningen pelikanfåglar.[3] Den förekommer utmed kuster och på öar i östra och sydöstra Asien österut och söderut till Franska Polynesien och Nya Zeeland. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Utseende
Korallhägern är en medelstor (58 cm) häger med ett vingspann på 90 till 110 centimeter. Den förekommer i två morfer, en med mörkt grå fjäderdräkt och en med vit fjäderdräkt. Näbben är något gulaktig och benen är grågula. Jämfört med den liknande och likaledes tvåfasiga västliga revhägern har korallhägern påfallande korta ben, dock ännu kortare och kraftigare än denna, liksom halsen. Det vita på strupen hos den mörka morfen är inte heller lika utbrett. Benen är gröna eller gulgröna, ej mörka med gula fötter.[4]
Utbredning och systematik
Korallhägern förekommer i kustområden från Sydostasien till Japan, Australien, Nya Zeeland och Tasmanien. Den delas upp i två underarter med följande utbredning:[3]
- Egretta sacra sacra – förekommer från Sydostasien och Japan till Malackaarkipelagen, Oceanien och Australasien
- Egretta sacra albolineata – förekommer på Nya Kaledonien och Loyalty Islands
Ekologi
Korallhägerns föda består främst av fisk, kräftdjur och blötdjur. Den häckar årets runt i kolonier och lägger tre blekt blågröna ägg. Både hona och hane turas om att ruva äggen, normalt i 28 dagar. Efter de kläcks tar föräldrarna hand om ungarna i ungefär fem veckor.
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till mellan 100 000 och en miljon individer.[5]
Namn
Korallhägerns vetenskapliga artnamn sacra betyder "helig".[6]
Noter
- ^ [a b c] BirdLife International 2018 Egretta sacra . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 6 januari 2021.
- ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
- ^ Delany, S. and Scott, D. 2006. Waterbird population estimates. Wetlands International, Wageningen, The Netherlands.
- ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4
Externa länkar
Wikispecies har information om korallhäger.
Wikimedia Commons har media som rör korallhäger.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Glen Fergus, Licens: CC BY-SA 2.5
Eastern Reef Egret, Egretta sacra; wild bird. Fingal Beach, NSW, Australia
Författare/Upphovsman: Rushen, Licens: CC BY-SA 2.0
This photo is published under Creative Commons Attribution-Share-Alike Licence, means you are free to use this photo with attribution under same licence. When giving attribution, please use following;
Owner: Thai National Parks
Link: www.thainationalparks.comFörfattare/Upphovsman: Glen Fergus, Licens: CC BY-SA 2.5
Eastern Reef Egret, Egretta sacra. Lady Elliot Island, Australia
Författare/Upphovsman: Cephas, Licens: CC BY-SA 3.0
Distribution map of Pacific Reef Heron. Yellow: breeding, green: year-round, blue: nonbreeding. Adapted from: Kushlan, James A. and James A. Hancock, Herons, Oxford ; New York : Oxford University Press, 2005. (ISBN 9780198549819) (OCLC 54913407)