Konstläder
Konstläder (även läderimitation, fuskläder, fejkläder, skinnimitation, fuskskinn eller fuskmocka) är ett vanligen syntetiskt framställt material som ska likna skinn, läder eller mocka. Ett annat namn för produkten är skai, som även benämns vävplast.[1]
Användningsområden
Konstläder används i vissa sammanhang i stället för naturligt läder av ekonomiska, praktiska eller ideologiska skäl. Det är vanligen billigare än läder samt ofta enklare att underhålla och att rengöra. Dessutom är det väderbeständigt. Djurrättsförespråkare föredrar konstläder framför naturligt läder eftersom det inte direkt kan kopplas till avlivande av djur. Framställning av konstläder är dock inte helt okontroversiellt eftersom det kan ha negativa miljökonsekvenser.
Konstläder förekommer exempelvis i kläder, möbler, inredningar i fordon och i skor. Det är populärt att använda konstläder snarare än äkta läder vid tillverkning av förkläden, eftersom plaggets syfte bland annat är att så kostnadseffektivt som möjligt skydda underliggande klädsel. Användningen av konstläder som material i skor har ökat de senaste åren (2007).
Varumärkning
Skor som säljs inom EU ska märkas med vilka material de innehåller. Symbolen för konstläder och andra syntetiska material är en kvadrat som står på sin spets.
Historia
Pegamoid var en typ av konstläder som togs fram i slutet av 1800-talet. Det tålde väta och kunde därför användas även för utomhusbruk, till exempel till takbeklädnad på motorfordon. Huvudbeståndsdelarna i pegamoid var nitrocellulosa, kamfer och alkohol.[2]
Pegamoid, som lär ha uppfunnits i London, förekommer även under namnen Dermatoid, Glorid, Granitol, och Pluviusin.[3] På norska används granitol om ett vattentätt tyg för bokband,[4][5] som används i bibliotek,[6] alltså det som på svenska kallas biblioteksband eller pansarinbindning. Granitol är sedan 1910 namnet på en 1895 grundad väverifabrik, numera en plasttillverkare, i Moravský Beroun i Mähren (nuvarande östra Tjeckien).[7]
Liknande material
En mellanform mellan naturligt läder och konstläder är silikonläder som består av finrivet läderavfall som blandas med en silikonlösning (förr en gummilösning) till en massa som sedan valsas ut till skivor.[8]
Se även
Källor
- ^ ”skai”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/skai. Läst 3 maj 2018.
- ^ Pegamoid i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915).
- ^ Pegamoid i Salmonsens Konversationsleksikon (andra utgåvan, 1924)
- ^ granitol i Projekt Runeberg
- ^ granitol, i Store norske leksikon.
- ^ Greta Linder: Det Deichmanska biblioteket i Kristiania. En studie över dess organisation i Biblioteksbladet (1921)
- ^ Company profile, Granitol a.s., hämtad 5 februari 2013.
- ^ Roswall, Anders, 1909 Handbok i varukännedom
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: puuikibeach, Licens: CC BY 2.0
Brass fittings detail -- post-distressing.
This is a "post-distressing" photo of a Hong Kong manufactured reproduction of a Second World War era Mk VII Gas Mask Bag. Ya gotta wonder, why would anybody want to make copies of a military issue gas mask bag? Because it makes a stylish purse, obviously!
Actually, the bag carried by film character Indiana Jones in Raiders of the Lost Ark and the three subsequent films is a Mk VII Gas Mask Bag, or a close approximation of one. The "Indy connection" renders this style bag a "must have" among adventure gear fanatics.
Although advertised on a well-known online auction site as "made to appear old," the bag as purchased looked a little too new for my taste (see the new bag here), so I elected to "distress" it. That is, I set out to ruin it, but without actually, you know, ruining it.
I soaked the bag for a few days in water & bleach, in salt water, and in mud, then let it hang outside in the rain for a couple more days. This is the result: not much happened!
The most obvious effect is a light coating of rust on the metal parts. The metal looks like brass, but the rust indicates otherwise. The "brass" vents, snaps, buckles, and rings all show signs of rust, indicating the brass finish is merely a thin surface coating. Fortunately, I like the look of the rusted brass!
The fabric lost very little color. I was hoping for a more faded look after soaking in bleach. I was also hoping it would pick up a reddish tint after soaking in muddy seawater. The "nap" of the fabric seems to have raised a tiny bit, giving the cloth a very slight "worn" appearance. Formerly very smooth, as though it had been pressed, the cloth is now somewhat wrinkled, as though it's been banged around a bit.
The faux-leather (plastic) strap is none the worse for wear after having the ends soak in various pails of toxic goo, other than showing a bit of rust on the buckles and rivets.
While not as dramatically effective as I was hoping for, the effect of my "distressing" effort, while understated, gives this little satchel a hint of worldly charm.