Konstbiennalen i Venedig

Affisch till första utställningen 1895

Den Nordiska paviljongen från 1962, ritad av Sverre Fehn

Från Konstbiennalen 2001

Pump Room av Balazs Kicsiny, Konstbiennalen 2005

Konstbiennalen i Venedig, italienska: Esposizione Internazionale d'Arte di Venezia, är en internationell utställning för samtida konst, som avhålls vartannat år i Venedig, med Giardini della Biennale i centrum.

Konstbiennalen i Venedig är den ursprungliga Venedigbiennalen, vilken sedermera förgrenats i olika biennaler: Arkitekturbiennalen i Venedig, Filmfestivalen i Venedig, Dansbiennalen i Venedig, Venedigs musikbiennal och Teaterfestivalen i Venedig.

Den 57:e konstbiennalen, med temat Viva Arte Viva, hölls maj–november 2017.^[1] och hade 615.000 besökare. Den 58:e Venedigbiennalen, med temat May You Live In Interesting Times", hålls 11 maj–24 november 2019.

Historik

Den första konstbiennalen, I Esposizione internationale d'Arte della Città di Venezia, öppnades den 30 april 1895 som en italiensk konstmanifestation av det italienska kungaparet. Under 1900-talet blev utställningen allt mer internationell. Från 1907 började andra länder uppföra utställningspaviljonger på utställningsområdet, med början Belgien. År 1910 hade biennalen för första gången verk av världskända utländska artister, med samtidskonstnärerna Gustav Klimt och Jean Renoir och en retrospektiv utställning av verk av Gustave Courbet. År 1914 hade sammanlagt sju nationella paviljonger etablerats: Belgien (1907), Ungern (1909), Tyskland (1909), Storbritannien (1909), Frankrike (1912) och Ryssland (1914). Den Nordiska paviljongen ritades av Sverre Fehn och invigdes 1962.

Under första världskriget hölls inga utställningar.

År 1930 avskiljdes biennalen organisatoriskt från Venedigs stad och en så kallad autonom organisation bildades enligt nationell lag, vilket i praktiken innebar att makten övertogs av den fascistiska regeringen under Benito Mussolini.^[2] Konstbiennalen utvidgades under 1930-talet med biennaler för andra konstarter.^[2]

Under andra världskriget gjorde Venedigbiennalens utställningar uppehåll från och med 1943. Konstutställningarna återkom 1948.^[3]

Konstnärliga ledare sedan 1976

2019 Ralph Rugoff
2017 Christine Macel^[4]
2015 Okwui Enwezor
2013 Massimiliano Gioni
2011 Bice Curiger
2009 Daniel Birnbaum
2007 Robert Storr
2005 Maria Corral och Rosa Martinez
2003 Francesco Bonami
2001 Harald Szeemann
1999 Harald Szeemann
1997 Germano Celant
1995 Jean Clair
1993 Achille Bonito Oliva
1990 Giovanni Carandente
1988 Giovanni Carandente
1986 Maurizio Calvesi
1984 Maurizio Calvesi
1982 Sisto Dalla Palma
1980 Luigi Carluccio
1978 Floris Luigi Ammannati
1976 Vittorio Gregotti

Guldlejonet

Guldlejonet (italienska: Leone d'oro, engelska: Golden Lion) är sedan 1986 den högsta utmärkelsen inom biennalens priskategorier. Från starten 1895 delades andra stora priser ut, men de upphörde 1969 för att senare återkomma som Guldlejonet, ett pris som då redan hade några år på nacken inom filmfestivalen.^[5]^[3]

1986:
- Guldlejon för livsverk: Frank Auerbach, Sigmar Polke (Tyskland)
- Guldlejon för bästa paviljong: Daniel Buren (Frankrike)

1988:
- Guldlejonför livsverk: Jasper Johns (USA)
- Guldlejon för bästa paviljong: Italien

1990:
- Guldlejon for för livsverk: Giovanni Anselmo (Italien), Bernd Becher och Hilla Becher (Tyskland)
- Guldlejon för bästa paviljong: Jenny Holzer (USA)

1993:
- Guldlejon för livsverk: Richard Hamilton (Storbritannien), Antoni Tapies (Spanien), Robert Wilson (USA)
- Guldlejon för bästa paviljong: Hans Haacke, Nam June Paik (Tyskland)

1995:
- Guldlejon for the Best Artist of the international exhibition: Gary Hill (USA), R. B. Kitaj (USA)
- Guldlejon för bästa paviljong: Akram El Magdoub, Hamdi Attia, Medhat Shafik, Khaled Shokry (Egypten)

1997:
- Guldlejon för livsverk: Emilio Vedova (Italien), Agnes Martin (USA)
- Guldlejon för den internationella utställningens bästa konstnär: Marina Abramovic (USA) och Gerhard Richter (Tyskland)
- Guldlejon för bästa paviljong: Fabrice Hyber (Frankrike)

1999:
- Guldlejon för livsverk: Louise Bouregeois, Bruce Nauman
- Guldlejon för den internationella utställningens bästa konstnär: Doug Aitken (USA), Cai Guo-Qiang (Kina), and Shirin Neshat (Iran)
- Guldlejon för bästa paviljong: Monica Bonvicini, Bruna Esposito, Luisa Lambri, Paola Pivi, Grazia Toderi (Italien)

2001:
- Guldlejon för livsverk: Richard Serra (USA), Cy Twombly (USA)
- Guldlejon för den internationella utställningens bästa konstnär: Janet Cardiff och George Bures Miller, Marisa Merz (Italien), och Pierre Huyghe (Frankrike)
- Guldlejon för bästa paviljong: Gregor Schneider (Tyskland)

2003:
- Guldlejon för livsverk: Michelangelo Pistoletto (Italy), Carol Rama (Italien)
- Guldlejon för den internationella utställningens bästa konstnär: Peter Fischli och David Weiss (Schweiz)
- Guldlejon för bästa unga konstnär: Oliver Payne och Nick Relph (Storbritannien)
- Guldlejon för bästa paviljong: Sun-Mei Tse (Luxemburg)

2005:
- Guldlejon för livsverk: Barbara Kruger (USA)
- Guldlejon för den internationella utställningens bästa konstnär: Thomas Schütte (Tyskland)
- Guldlejon för bästa unga konstnär: Regina José Galindo
- Guldlejon för bästa paviljong: Annette Messager (Frankrike)

2007:
- Guldlejon för livsverk: Malick Sidibé (Mali)
- Guldlejon för den internationella utställningens bästa konstnär: León Ferrari (Argentina)
- Guldlejon för bästa unga konstnär: Emily Jacir (USA)
- Guldlejon för bästa paviljong: Andreas Fogarasi (Ungern)

2009:
- Guldlejon för livsverk: Yoko Ono (Japan), John Baldessari (USA)
- Guldlejon för den internationella utställningens bästa konstnär: Tobias Rehberger (Tyskland)
- Guldlejon för bästa unga konstnär: Nathalie Djurberg (Sverige)
- Guldlejon för bästa paviljong: Bruce Nauman (USA)

2011:
- Guldlejon för livsverk: Franz West (Austria), Elaine Sturtevant (USA)
- Guldlejon för den internationella utställningens bästa konstnär: Christian Marclay (USA)
- Guldlejon för bästa unga konstnär: Haroon Mirza (Storbritannien)
- Guldlejon för bästa paviljong: Christoph Schlingensief (Tyskland)

2013:
- Guldlejon för livsverk: Maria Lassnig, Marisa Merz
- Guldlejon för den internationella utställningens bästa konstnär: Tino Sehgal
- Guldlejon för bästa unga konstnär: Camille Henrot
- Guldlejon för bästa paviljong: Edson Chagas

2015:^[6]
- Guldlejon för bästa nationella bidrag: Armenien – Armenity / Haiyutioun : Contemporary Artists from the Armenian Diaspora: Haig Aivazian, Nigol Bezjian, Anna Boghiguian, Hera Büyüktaş, Silvina Der Meguerditchian, Ayreen Anastas & Rene Gabri, Mekhitar Garabedian, Aikaterini Gegisian, Yervant Gianikian & Ricci Lucchi, Aram Jibilian, Nina Katchadourian, Melik Ohanian, Mikayel Ohanjanyan, Rosana Palazyan, Sarkis och Hrair Sarkissian, med Adelina Cüberyan von Fürstenberg som kurator.^[7]
- Guldlejon för internationella utställningens bästa konstnär: Adrian Piper (USA)
- Guldlejon för livsverk El Anatsui (Ghana)
- Silverlejon för bästa unga konstnär: Im Heung-soon (Sydkorea)

2017:^[8]
- Guldlejon för bästa nationella bidrag: Anne Imhof, Tyskland
- Guldlejon för internationella utställningens bästa konstnär: Franz Erhard Walther (Tyskland)
- Guldlejon för livsverk: Carolee Schneemann (USA)
- Silverlejon för bästa unga konstnär: Hassan Khan (Egypten)

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Venice Biennale, tidigare version.

Noter

^ Biennale Arte 2017,Arkiverad 29 juni 2017 hämtat från the Wayback Machine. La Biennale di Venezia, 2017. Läst 16 juni 2017. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 6 juni 2017. https://web.archive.org/web/20170606121916/http://www.labiennale.org/en/art/exhibition/57/index.html. Läst 16 juni 2017.
^ [a b] From the beginnings until the Second World War Arkiverad 30 maj 2013 hämtat från the Wayback Machine. La Biennale di Venezia. Läst 15 juni 2017.
^ [a b] From the post-war period to the reforms of 1973 Arkiverad 6 september 2014 hämtat från the Wayback Machine. La Biennale di Venezia. Läst 15 juni 2017.
^ Director Christine Macel La Biennale di Venezia, 2017. Läst 1 juni 2017. Arkiverad 21 februari 2017 hämtat från the Wayback Machine.
^ Prizes awarded at the International Art Exhibition since 1986 La Biennale di Venezia. Läst 15 juni 2017.
^ ”Awards of the 56th International Art Exhibition”. Arkiverad från originalet den 18 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150518071853/http://www.labiennale.org/en/art/news/09-05.html. Läst 11 maj 2015.
^ Armenity / Haiyutioun Armenity / Haiyutioun. Läst 15 juni 2017.
^ Awards of the 57th International Art Exhibition La Biennale di Venezia, 2017. Läst 1 juni 2017. Arkiverad 22 maj 2017 hämtat från the Wayback Machine.

Externa länkar

Konstbiennalens webbplats

[1] Biennale Arte 2017,Arkiverad 29 juni 2017 hämtat från the Wayback Machine. La Biennale di Venezia, 2017. Läst 16 juni 2017. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 6 juni 2017. https://web.archive.org/web/20170606121916/http://www.labiennale.org/en/art/exhibition/57/index.html. Läst 16 juni 2017.

[histpreww2-2] [a b] From the beginnings until the Second World War Arkiverad 30 maj 2013 hämtat från the Wayback Machine. La Biennale di Venezia. Läst 15 juni 2017.

[histpostww2-3] [a b] From the post-war period to the reforms of 1973 Arkiverad 6 september 2014 hämtat från the Wayback Machine. La Biennale di Venezia. Läst 15 juni 2017.

[4] Director Christine Macel La Biennale di Venezia, 2017. Läst 1 juni 2017. Arkiverad 21 februari 2017 hämtat från the Wayback Machine.

[artaw1986-5] Prizes awarded at the International Art Exhibition since 1986 La Biennale di Venezia. Läst 15 juni 2017.

[6] ”Awards of the 56th International Art Exhibition”. Arkiverad från originalet den 18 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150518071853/http://www.labiennale.org/en/art/news/09-05.html. Läst 11 maj 2015.

[7] Armenity / Haiyutioun Armenity / Haiyutioun. Läst 15 juni 2017.

[8] Awards of the 57th International Art Exhibition La Biennale di Venezia, 2017. Läst 1 juni 2017. Arkiverad 22 maj 2017 hämtat från the Wayback Machine.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

Navigation

Navigering

Temaportaler