Konstantin Paustovskij
Konstantin Paustovskij | |
Född | 19 maj 1892 (g.s.)[1][2] Moskva[3] |
---|---|
Död | 14 juli 1968[3][4][5] (76 år) Moskva |
Begravd | Tarusa[6] |
Medborgare i | Kejsardömet Ryssland och Sovjetunionen |
Utbildad vid | Moskvauniversitetet |
Sysselsättning | Författare[7], dramatiker[7], barnboksförfattare, journalist, publicist[7] |
Arbetsgivare | Maksim Gorkijs litteraturinstitut |
Utmärkelser | |
Arbetets Röda Fanas orden (1939) Arbetets Röda Fanas orden (1962) Leninorden (1967) För försvaret av Odessa Jubileumsmedalj "65-årsdagen för segern i det Stora Fäderneslandskriget 1941–1945" Tapperhetsmedaljen, Sovjetunionen | |
Namnteckning | |
Redigera Wikidata |
Konstantin Georgijevitj Paustovskij (ryska: Константин Георгиевич Паустовский), född 31 maj 1892 i Moskva, död 14 juli 1968, var en sovjetisk författare. Han blev nominerad till Nobelpriset i litteratur 1965.
Biografi
Paustovskij växte upp i Lillryssland och studerade vid universiteten i Kiev och Moskva. Han var under första världskriget bl.a. spårvagnsförare i Moskva och frivillig sjukvårdare på ryska västfronten. Sedan prövade han skilda yrken – fabriksarbetare, fiskare m.m. – under ett oroligt vandringsliv och började skriva på 1920-talet.
Paustovskij skrev noveller och romaner, gärna med exotiska miljöer och havsmotiv och med skildringar av sovjetiskt uppbyggnadsarbete. Som hans främsta verk framstår en svit memoarer, påbörjad på 1940-talet. Med sin fylliga realism och sina varmt lyriska naturskildringar för den traditionen vidare från Lev Tolstoj och Anton Tjechov men vittnar också om intryck från Knut Hamsun.
På 1950-talet bodde Paustovskij i Moskva och 140 km söder därom i staden Tarusa vid floden Oka i Kaluga oblast, där han också är begravd.
Bibliografi
- [Novell] (översättning Hans Björkegren och Victor Bohm. I antologin Ryska noveller (Geber, 1960)
- Det svarta svalget (översättning Sven N. Storck, Fröléen, 1961) (Kara-Bugaz, 1932)
- Ungdomsår (översättning Karin de Laval, Tiden, 1963) (Dalekie gody, 1947)
- En nordisk berättelse (översättning Sven N. Storck, Progress, 1965) (Severnaja povestʹ)
- Under en lycklig stjärna (översättning Karin de Laval, Tiden, 1968) (Bespokojnaja junostʹ, 1955)
- Mot en okänd tid (översättning Karin de Laval, Tiden, 1970) (Načalo nevedomogo veka, 1956)
- Det gamla husets invånare (urval och översättning Asta Wickman, Rabén & Sjögren, 1978)
- Noveller (översättning Per-Olof Andersson, Akvilon, 2012) (skrivna 1924-1966)
Utmärkelser
Asteroiden 5269 Paustovskij är uppkallad efter honom.[8]
Källor
- ^ Большая российская энциклопедия, Stora ryska encyklopedin, no value, läs online och läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
- ^ ПроДетЛит, 17 september 2019.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Паустовский Константин Георгиевич”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 10503551, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Паустовский и Таруса: любовь взаимная (på ryska), 7 november 2013, läs online, läst: 2 september 2019, ”Похоронен в Тарусе на городском кладбище.”.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Archive of Fine Arts, abART person-ID: 27151, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
- ^ ”Minor Planet Center 5269 Paustovskij” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=5269. Läst 22 augusti 2023.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Автограф писателя Константина Паустовского. ЖЗЛ, Москва, изд-во Молодая гвардия.
Russian writer Konstantin Paustovsky