Konsekvensneutralitet

Konsekvensneutralitet, även konsekvensneutralitetsprincipen, innebär att eventuella konsekvenser av publicering av en text, ett reportage eller dylika inslag i ett mediautrymme inte ska avgöra om publicering ska ske eller inte. Det vill säga ska man förhålla sig neutral till konsekvenserna, utan att låta sig påverkas av dem.

Ordet "konsekvensneutralitet" myntades av Erik Fichtelius när han var Ekochef i mitten av 1980-talet. I boken Vad är en nyhet? skrev han "Är nyheten sann och relevant, alltså viktig för publiken, så ska den publiceras oavsett om det är bra eller dåligt för en viss stat, politiker eller affärsverksamhet. Reportern ska inte ha som avsikt att uppnå en viss effekt eller politisk åtgärd med sin rapportering."^[1] Begreppet finns mer utförligt i Fichtelius lärobok Nyhetsjournalistik - tio gyllene regler.

På engelska förekommer ett relaterat (men inte synonymt) uttryck – "Publish and be damned" – som Arthur Wellesley svarade efter att ha utpressats av John Joseph Stockdale, som erbjöd sig att avstå från att publicera memoarer av en av Wellesleys före detta älskarinnor, Harriette Wilson.

De flesta^{[källa behövs]} tidningar och andra medier i Sverige uppger själva att de tillämpar principen i sin redaktionella vardag.^[2]

Konsekvensneutraliteten omnämns inte uttryckligen i varken Pressens publicitetsregler eller Pressens yrkesregler. Den kan i vissa fall stå i konflikt med de två stycken i Pressens publicitetsregler som uppmanar till att "Respektera den personliga integriteten" och "Var försiktig med namn" (där den sistnämnda uttryckligen uppmanar att noga överväga konsekvenserna vid en namnpublicering). Två punkter i Pressens yrkesregler, "inte ge efter för påtryckningar från utomstående" och "utnyttja inte ställningen som journalist för egen eller andras vinning", berör konsekvensneutraliteten.