Kommunal väg

Kommunal väg är en väg där en kommun är väghållare, det vill säga kommunen ansvarar för byggande av väg och drift av väg.

Byggande av vägar regleras i Väglagen. Fram till 1992 utgick statsbidrag från Vägverket för byggandet av vissa kommunala vägar, främst huvudleder inom tätorter som Ängöleden i Kalmar och Härlövsängaleden i Kristianstad.

Inom tätorter med detaljplan finns gator som utgör allmän plats. En gata är inte en väg då gator regleras av Plan- och bygglagen. Normalt ansvarar kommunen för väghållningen av gator.[1]

Kommunala vägar har ett namn men normalt inget nummer, inte ens internt inom kommunen.

I Finland finns inte kommunala vägar annat än i städernas områden med gator. Staten handhar alla vägar genom de regionala myndigheterna.

Ansvarsfördelning i Sverige

Enligt Trafikverket bör kommunerna ha huvudansvar för väghållning i tätorter med undantag för det övergripande statliga vägnätet. En tydlig ansvarsfördelning bedöms leda till en mer effektiv och rationell väghållning, färre gränsdragningsfrågor och en mer rättvis kostnadsfördelning mellan kommuner och medborgare.[1]

Referenser

  1. ^ [a b] ”Väghållaransvar”. trafikverket.se. Trafikverket. https://bransch.trafikverket.se/for-dig-i-branschen/vag/vaghallaransvar/. Läst 3 maj 2022. 

Vidare läsning

  • Persson, Germund (2018). Väghållningens juridik. Sveriges Kommuner och Landsting. ISBN 978-91-7585-700-8 

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”