Kommissionen Rey

Kommissionen Rey var den EU-kommission som var i tjänst mellan den 6 juli 1967 och den 1 juli 1970.[1] Den bestod av en ordförande, Jean Rey, och tretton andra kommissionärer. Den efterträdde kommissionen Hallstein II och ersattes 1970 av kommissionen Malfatti. Kommissionen leddes av Jean Rey, som utsågs till en början på ett tvåårsmandat, men som sedan förlängdes fram till den 1 juli 1970.[2]

Rey-kommissionen åtog sig att förstärka gemenskapens institutioner och ökade Europaparlamentets makt och förespråkade direkta val till parlamentet. Denna kommission fullbordade också tullunionen (1968).

Rey spelade en viktig roll i Haagmötet under 1969, då de europeiska ledarna beslutade att åter väcka liv i den europeiska integrationen genom två nya initiativ: å en sidan Ekonomiska och monetära unionen (EMU), å andra sidan European Political Cooperation (EPC), vilket var påbörjan av den gemensamma valutan euro och europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Slutligen, under 1970, de sista åren av mandaperioden, lyckades Rey vinna de europeiska regeringarnas stöd för hans förslag att ge gemenskapen "egna resurser". Detta betydde att Europeiska ekonomiska gemenskapen inte längre behövde uteslutande vara beroende av medlemsstaternas bidrag, utan skulle kunna komplettera sin budget med tillgångar från tullar och uttaxering av jordbruksprodukter som importerades in i gemenskapen.

Referenser

Noter

  1. ^ Ernennung der Mitglieder sowie des Präsidenten und der Vizepräsidenten der Kommission der Europäischen Gemeinschaften (67/447/EWG) (67/31/Euratom)
  2. ^ Ernennung des Präsidenten und der Vizepräsidenten der Kommission der Europäischen Gemeinschaften
Europeiska kommissioner
Europeiska kol- och stålgemenskapens höga myndighet (1952–1967)
Monnet (1952–1955) · Mayer (1955–1958) · Finet (1958–1959) · Malvestiti (1959–1963) · Del Bo (1963–1967) · Coppé (1967)
Europeiska atomenergigemenskapens kommission (1958–1967)
Armand (1958–1959) · Hirsch (1959–1962) · Chatenet (1962–1967)
Europeiska ekonomiska gemenskapens kommission (1958–1967)
Hallstein I (1958–1962) · Hallstein II (1962–1967)
Europeiska gemenskapernas kommission (1967–2009)
Rey (1967–1970) · Malfatti (1970–1972) · Mansholt (1972–1973) · Ortoli (1973–1977) · Jenkins (1977–1981) · Thorn (1981–1985) · Delors I (1985–1989) · Delors II (1989–1993) · Delors III (1993–1995) · Santer (1995–1999) · Marín (1999) · Prodi (1999–2004) · Barroso I (2004–2010)
Europeiska kommissionen (2009–)
Barroso II (2010–2014) · Juncker (2014–2019) · von der Leyen (2019–)
Europeiska flagganEU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.

Media som används på denna webbplats

Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.