Kommissionen Delors III
Kommissionen Delors III var en europeisk kommission som var i tjänst mellan 6 januari 1993 och 22 januari 1995. Den leddes av Jacques Delors. Kommissionen ersattes 1995 av kommissionen Santer.
Kommissionen Delors III
Kommissionen Delors III tillträdde den 6 januari 1993 efter att ha godkänts av medlemsstaternas företrädare den 21 december 1992. På grund av Maastrichtfördraget, som trädde i kraft den 1 november 1994, hade denna kommission inte en fyraårig mandatperiod, utan en förkortad mandatperiod som slutade den 22 januari 1995.[1] Delors utsågs till ordförande på nytt.[2] Även ett antal vice ordförande utsågs samtidigt.[3]
Prestationer
Kommissionen anses vara en av "eurons fäder" eftersom den lade grunden för bildandet av Ekonomiska och monetära unionen (EMU) genom Maastrichtavtalet (1992). Det var också Delors-kommissionen som såg till så att unionen utvidgades 1995 med tre nya länder: Sverige, Finland och Österrike.
Kommissionärer
Under de tio år som kommissionen Delors var i tjänst ändrades dess uppsättning två gånger. Under den första mandatperioden, 1985 till 1989, bestod kommissionen av 19 ledamöter. Vid nästa mandatperiod, 1989 till 1993, bestod kommissionen av 18 ledamöter. I den nya kommissionen fanns åtta nya kommissionärer som inte satt med i den första kommissionen. Under den sista mandatperioden, 1993 till 1995, blev antalet ledamöter i kommissionen åter 19. Även denna gång tillkom åtta ny kommissionärer som ersatte sju av de kommissionärer som satt i den föregående kommissionen.
Kända kommissionärer, bortsett från Jacques Delors själv, är Manuel Marín (som senare själv blev ordförande), Leon Brittan, Henning Christophersen och Martin Bangemann.
Utvidgningen 1995
I samband med utvidgningen den 1 januari 1995 tillkom tre nya kommissionsledamöter från Finland, Sverige och Österrike. Dessa var Franz Fischler, Erkki Liikanen och Anita Gradin.[4]
Referenser
Noter
- ^ BESLUT AV FÖRETRÄDARNA FÖR REGERINGARNA I EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS MEDLEMSSTATER av den 21 december 1992 om utseende av ledamöter av Europeiska gemenskapernas kommission (93/1/Euratom, EKSG, EEG)
- ^ BESLUT AV FÖRETRÄDARNA FÖR REGERINGARNA I EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS MEDLEMSSTATER av den 21 december 1992 om utseende av ordförande i Europeiska gemenskapernas kommission (93/2/Euratom, EKSG, EEG)
- ^ BESLUT AV FÖRETRÄDARNA FÖR REGERINGARNA I EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS MEDLEMSSTATER av den 30 juni 1993 om utseende av vice ordförande i Europeiska gemenskapernas kommission (93/382/Euratom, EKSG, EEG)
- ^ BESLUT AV EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS MEDLEMSSTATERS REGERINGSFÖRETRÄDARE fattat den 1 januari 1995 om utnämning av ledamöter till Kommissionen (95/3/ EG, Euratom, EKSG)
|
EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |
Media som används på denna webbplats
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.