Kolportör

Sånger av Robert Burns och andra spreds under 1700- och 1800-talen genom kringvandrande försäljare, på engelska benämnda chapmen. De motsvarade det svensk-franska begreppet kolportör.

Kolportör (franska col, hals, och porteur, bärare) är en historisk benämning på kringresande bokförsäljare[1] av religiös eller annan litteratur. Den kunde även i vidare mening användas för andra sorters försäljare eller nyhetsspridare.

Betydelser

I svenska språket har ordet kolportör haft tre olika betydelser:

  • Nyhetsförmedlare eller rapportör. Den här betydelsen finns belagd i svenskan sedan 1798, bland annat via tidskriftstiteln Colportören.[2]
  • Kringresande försäljare av böcker eller tidningar, ibland även av andra varor. Den här betydelsen finns belagd i svensk skrift sedan 1801.[2] I äldre tid kunde bokförsäljning vid dörren kallas för kolportage. Begreppet kolportageroman kom att betyda "dålig underhållningsroman".[3]
  • Kringresande försäljare/spridare av religiös litteratur, ofta i kombination med en verksamhet som predikant. Betydelsen finns i svensk skrift första gången 1831.[2]

I Svenska Akademiens ordbok, spalt K1912 (tryckt 1936), angavs att den förstnämnda betydelsen då inte längre var i bruk.[2] 1900-talets stora spridning av dagstidningar introducerade mera ordnade yrkestitlar som reporter och reportage (istället för 1800-talets kolportör och kolportage).

Historik (Sverige)

Under 1800-talet och fram till konventikelplakatets upphävande år 1858, anställde så kallade traktatsällskap ambulerande kolportörer med uppgift att sälja eller dela ut kristen litteratur. Detta innebar oftast billiga småskrifter med uppbyggligt innehåll. De religiösa kolportörerna kunde få särskilda kolportörsbrev utfärdade åt sig, vilket motsvarade betyg eller intyg för att kunna verka som predikant.[2]

Benämningen användes även om kringresande tidningsförsäljare och försäljare av skillingtryck. I vidare mening kunde också kringvandrande eller gatuförsäljare av andra varor också få den här beteckningen.[2]

Sedan konventikelplakatet avskaffats fick kolportörerna även rätt att framföra muntliga budskap; de började hålla religiösa anföranden och predika.[1]

Ur kolportörsyrket utvecklades det frikyrkliga predikantskapet.

I modernt språkbruk används titeln för dörrförsäljare av till exempel jultidningar och kvällstidningar.

Kolportageroman

I Sverige mellan 1880 och 1920[4] förekom en periodisk romandistributionsform – kolportageromanen – där romanen delats upp på tioöreshäften bestående av vanligtvis 16 sidor (även häften med 24 eller 32 sidor förekom). De flesta svenska kolportageromaner omfattade 75 häften (1200 sidor).[4]

Referenser

  1. ^ [a b] kolportör i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 21 juni 2015.
  2. ^ [a b c d e f] Svenska Akademiens ordbok: Kolportör (tryckår 1936)
  3. ^ "kolloidal–kolskiss". Arkiverad 21 juni 2015 hämtat från the Wayback Machine. SAOL uppl.13. Läst 21 juni 2015.
  4. ^ [a b] Dag Hedman (14 augusti 2007). ”Den tidiga svenska kriminalberättelsen”. Litteraturbanken. Arkiverad från originalet den 20 september 2018. https://web.archive.org/web/20180920161124/https://litteraturbanken.se/presentationer/specialomraden/DenTidigaSvenskaKriminalberattelsen.html. Läst 4 augusti 2019. 

Media som används på denna webbplats

Five Excellent Songs- Old Towler; Pease-strae; Blythe Was She; Fairest of the Fair; We'll Meet Beside the Dusky Glen WDL3365.pdf
Robert Burns (1759-96) is best known for his poems and songs that reflect Scotland's cultural heritage. He was born in Alloway, Ayrshire, Scotland, the first of seven children belonging to William Burnes, a tenant farmer, and his wife Agnes Broun. Burns had little formal education, but he read English literature and absorbed the traditional, largely oral Scots-language folk songs and tales of his rural environment. He began to compose songs in 1774, and published his first book, Poems, Chiefly in the Scottish Dialect, in 1786. The work was a critical success, and its poems in both Scots and English, on a range of topics, established Burns’s broad appeal. While building his literary reputation, Burns worked as a farmer, and in 1788 he was appointed an excise officer in Ellisland. He spent the final 12 years of his life collecting and editing traditional Scottish folk songs for collections including The Scots Musical Museum and A Select Collection of Original Scotish [sic] Airs for the Voice. Burns contributed hundreds of Scottish songs to these anthologies, sometimes rewriting traditional lyrics and setting them to new or revised music. Burns’s works were widely distributed throughout Scotland and beyond in chapbooks. These small, inexpensive eight-page booklets were often illustrated with woodcuts and printed on coarse paper. Chapbooks (called garlands if they included songs) were a popular form of entertainment in the 18th and early 19th centuries and the principal way that ordinary people encountered songs and poetry. They were distributed by traveling “chapmen” who sold the books at markets and door-to-door in rural areas. Chapbooks often included poems by more than one author, and the authors were not identified. This book, from the G. Ross Roy Collection at the University of South Carolina, includes Burns’s "Blythe Was She."
Chapbooks, English; Chapbooks, Scottish; Dialect Poetry, Scottish; Folk songs; Poetry