Kolplanet
En kolplanet, också kallad diamantplanet, är en teoretisk typ av stenplanet föreslagen av Marc Kuchner med inre lager av diamant som kan vara flera kilometer tjockt. De diamantrika planeterna kan formas av små partiklar i protoplanetära skivor som hittas runt många stjärnor om de är rika på kol och har lite syre. Denna typ av planet skulle ha utvecklat sig annorlunda jämfört med Jorden, Mars och Venus, de så kallade silikatplaneterna som till största delen är uppbyggda av kisel och syre. [1]
Nuvarande teorier säger att kolplaneter har en järnrik kärna likt de kända stenplaneterna. Utanför kärnan finns ett tjockt lager av kiselkarbid och titankarbid och utanför detta ett lager av kol. Kolet skulle vara i form av grafit, möjligen med ett lager av diamanter på botten om planeten är tillräckligt stor för att skapa det nödvändiga trycket.
Planetens yta skulle vara rik på kolväte och kolmonoxid. Jordlikt kolbaserat liv med vatten som lösningsmedel skulle kunna existera på en sådan planet om det finns tillräckligt med vatten, men troligtivis skulle metabolismen få motsatt riktning på grund av den kraftigt reducerande omgivningen. Syrehaltiga föreningar skulle alltså intas som föda för att reagera med den kolrika atmosfären.[2]
Observationer
Planeterna som kretsar kring pulsaren PSR 1257+12 kan vara kolplaneter, troligtvis formade av en splittrad stjärna som producerat kol när den åldrades. Andra goda kandidater till att vara kolplaneter är de som ligger nära vintergatans centrum, där stjärnor har mer kol än de som liknar solen.
Kolplaneter förutsägs ha liknande diameter som kisel- och vattenplaneter av samma massa, vilket skulle göra dem potentiellt svåra att urskilja.[3]
Referenser och noter
- ^ ”Carbon Planets”. Nova Celestia. http://www.novacelestia.com/space_art_extrasolar_planets/carbon_planets.html. Läst 29 juli 2011.
- ^ ”Earth-Like Planets May Be Made of Carbon”. Scientific American. http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=a-large-lump-of-coal. Läst 29 juli 2011.
- ^ Seager, S. (31 augusti 2007). ”Mass-Radius Relationships for Solid Exoplanets”. ApJ "669": ss. 1279. doi:. .
Se även
- Stenplanet
- Planetarisk vetenskap
- Definitionen av planeter
Externa länkar
- astro-ph 0504214 Marc J. Kuchner, Extrasolar Carbon Planets
Media som används på denna webbplats
This artist's concept depicts the pulsar planet system discovered by Aleksander Wolszczan in 1992. Wolszczan used the Arecibo radio telescope in Puerto Rico to find three planets - the first of any kind ever found outside our solar system - circling a pulsar called PSR B1257+12. Pulsars are rapidly rotating neutron stars, which are the collapsed cores of exploded massive stars. They spin and pulse with radiation, much like a lighthouse beacon. Here, the pulsar's twisted magnetic fields are highlighted by the blue glow.
All three pulsar planets are shown in this picture; the farthest two from the pulsar (closest in this view) are about the size of Earth. Radiation from charged pulsar particles would probably rain down on the planets, causing their night skies to light up with auroras similar to our Northern Lights. One such aurora is illustrated on the planet at the bottom of the picture.
Since this landmark discovery, more than 160 extrasolar planets have been observed around stars that are burning nuclear fuel. The planets spotted by Wolszczan are still the only ones around a dead star. They also might be part of a second generation of planets, the first having been destroyed when their star blew up. The Spitzer Space Telescope's discovery of a dusty disk around a pulsar might represent the beginnings of a similarly "reborn" planetary system.