Kol (kung)

Denna artikel handlar om en svensk kung Kol. För en annan, historiskt omtvistad kung med namnet Kol se Erik Årsäll.

Kol, död senast 1172 eller 1173, var kung av Sverige eller av en del av riket från tidigast 1167, tillsammans med Burislev.[1]

Kol omnämns i en medeltida genealogi som en son till Sverker den äldres son Johan, med en bror Burislev. Uppgiften att han skulle vara en son till Sverker bygger på senare namnkombinationer utan direkt stöd i källorna.[1]Kol gjorde under alla omständigheter tillsammans med en Burislev (en son till Sverker med detta namn förekommer i Valdemar Sejrs jordebok) anspråk på den svenska kronan mellan 1167 och 1173 efter att Knut Eriksson hade dödat Karl Sverkersson och installerat sig själv som kung.

Kol omnämns i västgötalagens kungalängd som Kol Konung tillsammans med Burislev. Längden säger också att de skall ha dödats av Knut Eriksson, men de ingår inte i själva längden. Han har möjligen också mottagit ett brev från påven: adressaten, "svearnas och götarnas kung", omnämns endast med bokstaven "K", och brevet kan alltså även syfta på Knut Eriksson.[1]

En källa från 1300-talet meddelar att han stupade i slaget i Bjälbo; Johannes Messenius anför en liknande uppgift för Burislev.[1]

Referenser

Media som används på denna webbplats

Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
Camera-photo.svg
Camera icon
Bust of Julius Caesar from History of the World (1902).png
Gaius Julius Caesar (100-44 BCE). Source: H. F. Helmolt (ed.): History of the World. New York, 1902. Copied from: University of Texas Library Portrait Gallery.