Koklassfasan

	Koklassfasan; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Hönsfåglar; Galliformes
Familj	Fasanfåglar; Phasianidae
Släkte	Pucrasia
Art	Koklassfasan; P. macrolopha
Vetenskapligt namn
	§ Pucrasia macrolopha
Auktor	(Lesson, 1829)

Koklassfasan^[2] (Pucrasia macrolopha) är en bergslevande asiatisk fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.^[3]

Kännetecken

Utseende

Koklassfasanen är en medelstor (hane 58-64 cm, hona 52,5-56), spetsstjärtad hönsfågel med säregen dräkt. Hanen har flaskgrönt huvud och två par örontofsar, ett par guldgula och ett par gröna. På halssidan syns en vit fläck. Kroppen i övrigt är mörkstreckat gråbrun, på bröstet mer kastanjebrun med varierande utbredning. Honan har vit strupe, korta beigefärgade huvudtofsar och streckad kropp.^[4]

Läte

Hanen yttrar sitt spelläte vid gryningen, ett enkelt "kok" som upprepas en gång i minuten. När den skräms upp hörs ett "kwak kwak kwak", medan honan avger ett mer melodiskt "qui-quik qui-quik qui quik" som varningsläte.^[5]

Utbredning och systematik

Koklassfasanen förekommer i bergstrakter i Asien, dels i västra Himalaya, dels i Kina. Den delas in i nio underarter med följande utbredning:^[3]

Pucrasia macrolopha castanea – östra Afghanistan och angränsande Pakistan
Pucrasia macrolopha biddulphi – norra Pakistan och norra Indien österut till västra Himachal Pradesh
Pucrasia macrolopha macrolopha – västra Himalaya (från Kashmir till Kumaon)
Pucrasia macrolopha nipalensis – västra Nepal
Pucrasia macrolopha meyeri – sydcentrala Kina (från västra Sichuan till nordvästra Yunnan)
Pucrasia macrolopha ruficollis – centrala Kina (södra Gansu, Shaanxi och västra Sichuan)
Pucrasia macrolopha xanthospila – norra Shaanxi till Inre Mongoliet, västra Liaoning och sydvästra Manchuriet
Pucrasia macrolopha joretiana – östcentrala Kina (sydvästra Anhui)
Pucrasia macrolopha darwini – centrala Kina (från Hubei och sydöstra Sichuan till Fujian)

Koklassfasan placeras som enda art i släktet Pucrasia. Genetiska studier visar att den inte är en nära släkting till de flesta övriga fasaner utan troligen systerart till en grupp innehållande framför allt skogshöns som järpe, ripor och tjädrar, men också kalkoner.^[6]^[7] Där utgör de en klad närmast släkt med kalkoner (Meleagris) och dessa två tillsammans med koklassfasan (Pucrasia macrolopha).^[6]

Levnadssätt

Koklassfasanen förekommer i barr- och blandskog i tät terräng, ner till 1600 meters höjd vintertid i Pakistan och upp till 4000 meter på sommaren. Den ses sällan födosöka eftersom den är så skygg och flyger upp snabbt, men uppskrapade gropar har hittats på marken där den tros leta efter frön, rötter och rotknölar. Revirlätet vid gryning hörs november till juni. Arten tros vara monogam. Den är höjdledsflyttare som rör sig 1000 meter nedåt vintertid i Himachal Pradesh.^[8]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal på grund av habitatförlust, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vida spridd och relativt vanlig. Underarterna joretiana och darwini kan dock bestå av färre än 10.000 individer vardera.^[5]

Namn

Både det svenska trivialnamnet och det vetenskapliga släktesnamnet Pucrasia är ljudhärmande.^[9]^[10]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2012 Pucrasia macrolopha Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
^ [a b] Madge, S.; McGowan, P. 2002. Pheasants, partridges and grouse: including buttonquails, sandgrouse and allies. Christopher Helm, London.
^ [a b] Kimball RT, PA Hosner & EL Braun. 2021. A phylogenomic supermatrix of Galliformes (Landfowl) reveals biased branch lengths. Molecular Phylogenetics and Evolution. 158:107091.
^ Kimball, R.T., and E.L. Braun (2008), A multigene phylogeny of Galliformes supports a single origin of erectile ability in non-feathered facial traits, J. Avian Biol. 39, 438-445.
^ McGowan, P.J.K., Kirwan, G.M. & Boesman, P. (2018). Koklass Pheasant (Pucrasia macrolopha). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53481 20 december 2018).
^ Charles William Beebe: A monograph of the pheasants, New York Zoological Society, 1918-1922, Bd. 3, S. 197
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör koklassfasan.
Bilder & media
Wikispecies har information om Pucrasia macrolopha.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Pucrasia macrolopha Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11

[Indian-4] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press

[Madge-5] [a b] Madge, S.; McGowan, P. 2002. Pheasants, partridges and grouse: including buttonquails, sandgrouse and allies. Christopher Helm, London.

[Kimball2021-6] [a b] Kimball RT, PA Hosner & EL Braun. 2021. A phylogenomic supermatrix of Galliformes (Landfowl) reveals biased branch lengths. Molecular Phylogenetics and Evolution. 158:107091.

[7] Kimball, R.T., and E.L. Braun (2008), A multigene phylogeny of Galliformes supports a single origin of erectile ability in non-feathered facial traits, J. Avian Biol. 39, 438-445.

[hbw-8] McGowan, P.J.K., Kirwan, G.M. & Boesman, P. (2018). Koklass Pheasant (Pucrasia macrolopha). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53481 20 december 2018).

[9] Charles William Beebe: A monograph of the pheasants, New York Zoological Society, 1918-1922, Bd. 3, S. 197

[10] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

Navigation

Navigering

Temaportaler