Knut Stjernvall

Knut Stjernvall
Född	8 september 1819 Mäntsälä, Finland
Död	17 april 1899 (79 år) Helsingfors
Medborgare i	Kejsardömet Ryssland och Storfurstendömet Finland
Utbildad vid	Finska kadettkåren
Sysselsättning	Militäringenjör, järnvägsingenjör
Barn	Henrik Ludvig Alfred Stjernvall (f. 1863)
Föräldrar	Hans Henrik Stjernvall[1] Fredrika Vilhelmina Charpentier[1]
Utmärkelser
Ryska vita örnens orden
Redigera Wikidata

Knut Adolf Ludvig Stjernvall, född 8 september 1819 på Lindnäs i Mäntsälä, död 17 april 1899 i Helsingfors, var en finländsk friherre och ingenjör, son till Hans Henrik Stjernvall, brorson till Carl Johan och Fredrik Gustaf Stjernvall, farbror till Julius Stjernvall.

Stjernvall blev 1839 fänrik vid väg- och vattenkommunikationskåren i Ryssland och 1856 överste och utnämndes samma år till chef för väg- och vattenkommunikationerna i Finland.

Stjernvall inlade stor förtjänst om det finländska järnvägsnätets uppkomst och utveckling, ledde anläggningen av landets första järnväg, Helsingfors-Tavastehus, och utsågs 1868 till chef för banbyggnaden Sankt Petersburg-Riihimäki. Därefter övergick han i rysk tjänst, utnämndes 1870 till adjoint hos föreståndaren för järnvägsdepartementet och 1871 till chef för ryska järnvägsstyrelsen.

Stjernvall, som åtnjöt Alexander II:s och Alexander III:s gunst, var slutligen generalinspektör för samtliga krono- och enskilda järnvägar i Ryssland, Han var närvarande vid Borkikatastrofen den 29 oktober 1888, där den vagn i det kejserliga tåget, i vilken han befann sig, blev krossad och han själv sårad. Därefter tog han 1889 avsked och återvände till fäderneslandet. Han upphöjdes 1875 i finländskt friherrligt stånd och blev 1888 verkligt geheimeråd.

Källor

• Stjernvall, 4. Knut Adolf Ludvig i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1917)

Noter

Externa länkar

• ”Knut Stjernvall”. Bokserien Finlandssvenska tekniker, band II. Helsingfors: Tekniska Föreningen i Finland. 1924. sid. 180-194