Knut (namn)

Knut är ett mansnamn med nordiskt ursprung. Vanligtvis tolkas dess betydelse som identiskt med det moderna ordet knut (underförstått den som knyter band mellan människor). Ibland anges betydelsen vara 'den käcke' eller 'den frimodige' efter ett forntyskt namn.[1]. Namnet har förekommit som kunganamn både i Sverige och Danmark. Knud är den danska formen, Knútur den isländska.

Sverige

Namnet var populärt kring förra sekelskiftet, användes mer sällan under senare delen av 1900-talet, men trenden[när?] verkar vara uppåtgående. Den 31 december 2005 fanns det totalt 17 599 personer i Sverige med namnet, varav 8 477 med det som tilltalsnamn. Det fanns samtidigt också 50 kvinnor som hette Knut, och 13 personer hade det som efternamn. År 2003 fick 99 pojkar namnet, varav 12 fick det som tilltalsnamn.

Knuts namnsdag firas 13 januari sedan slutet av 1600-talet. Eftersom det är tjugo dagar efter julafton kallas dagen tjugondedag Knut och det är traditionellt dagen som julpyntningen tas ner. Namnsdagsvalet har sitt ursprung i katolskt firande, kanske till minne av danske kungen Knut den helige och möjligen för att hans reliker placerades Odense domkyrka det datumet 1095. Det kan också bero på att firandet kopplats samman med danske fursten och helgonet Knut Lavard vars helgondag var 7 januari.[2]

Personer med namnet Knut

Knut den helige.

Djur med namnet Knut

Se även

  • Knut - andra betydelser av ordet knut.

Referenser

  1. ^ ”Knut har namnsdag”. Sundsvalls Tidning. 13 januari 2011. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304210117/http://www.st.nu/slakt-o-vanner/knut-har-namnsdag. Läst 16 december 2012. 
  2. ^ Knut. Den katolske kirke. Läst 2015-11-22.
  3. ^ Wilhelm Karl von Isenburg Stammtafeln zur Geschichte der Europäischen Staaten II Marburg 1965 tabell nr 77

Media som används på denna webbplats