Knud Østergaard

Knud Østergaard

Tid i befattningen
17 mars 197111 oktober 1971
MonarkFredrik IX
FöreträdareErik Ninn-Hansen
EfterträdareKjeld Olesen

Tid i befattningen
30 oktober 198918 december 1990
FöreträdareHans Peter Clausen
EfterträdareKaj Ikast

FöddKnud Charles Elvig Østergaard
21 mars 1922
Aalborg, Danmark
Död27 november 1993 (71 år)
GravplatsVester Hassing
Politiskt partiDet Konservative Folkeparti
YrkeOfficer & politiker
MinistärRegeringen Hilmar Baunsgaard & Regeringen Poul Schlüter III

Knud Charles Elvig Østergaard, född 21 mars 1922 i Aalborg, död 27 november 1993, var en dansk officer (överstelöjtnant) och politiker för Det Konservative Folkeparti. Han var försvarsminister 1971 och infrastrukturminister 1989-1990.

Bakgrund

Knud Østergaard var son till gårdsägaren Peder Christiansen Østergaard (1879-1967) och Kristine Sørine Christensen (1886-1953).[1] Han tog studentexamen från Aalborg katedralskole 1940 och fick därefter militär grundutbildning på Fodfolkets kornetskole (1941) och i arméns officersskola (1942-1944).[1] Han utnämndes till premiärlöjtnant 1945 och kaptenlöjtnant (1950) samt till distriktsledare och kapten i det danska hemvärnet 1952.[1] Han blev sedan chef för hemvärnsdistriktet Himmerland, distriktsledare av 2:a graden och major 1961.[2] Därefter blev han distriktsledare av 1:a graden och överstelöjtnant 1963.[2] Från 1968 var han hemvärnets distriktschef i Aalborg.[2]

Politisk karriär

Østergaards politiska karriär började som ledamot i Aalborgs kommunfullmäktige (1958-1966), samt som vice borgmästare och ordförande av fullmäktiges konservativa grupp.[1] Han var även ordförande av Teknisk kollegium i Aalborg (1958-1971).[1] Han kandiderade till Folketinget första gången 1957 för Nørresundbys valkrets.[1] Han var folketingsledamot 1964-1973, dansk delegat i FN:s generalförsamling (1966-1967), ledamot i Europarådet (1968-1971) samt i Natos parlamentariska församling (1969-1971, varav som vice president 1970-1971).[1][2] I Folketinget var han bl.a. ordförande av bostadsutskottet (1970-1971).[2] Han tjänstgjorde en kort period som försvarsminister 1971 i Hilmar Baunsgaards borgerliga koalitionsregering. Han var styrelseledamot i Interparlamentariska unionen (1965-1971) och av Folk og værn (1969-1971).[2] Från 1971 var Østergaard ledamot i partistyrelsen och från 1981 partiordförande i Nordjyllands amt.[1] Han förlorade sitt mandat i Folketinget 1973, men blev återvald 1981 för Hernings valkrets.[1] Från 1982 var han partiets gruppordförande i Folketinget och återigen ledamot av Europarådet (1982-1987).[1][3]

Østergaard var infrastrukturminister 1989-1990 och presenterade regeringens handlingsplan för transport och miljö 1990.[4] Det var den första av sitt slag i Danmark.[4] Under hans mandatperiod påbörjades byggandet av Stora Bältbron.[3]

Referenser