Klortrifluorid

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Klortrifluorid
Systematiskt namn	Klortrifluorid
Kemisk formel	CLF3
Molmassa	92,448 g/mol
Utseende	Gulgrön gas eller vätska
CAS-nummer	7790-91-2
SMILES	FCl(F)F
Egenskaper
Densitet	Flytande: 1,77 g/cm³ Gas: 0,004 g/cm³
Löslighet (vatten)	Hydrolys
Smältpunkt	-76,34 °C
Kokpunkt	11,75 °C
Faror
Huvudfara	Giftig Frätande Oxiderande
NFPA 704	0 4 3 W
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Klortrifluorid är en kemisk förening mellan klor och fluor. Den är en giftig, frätande och mycket reaktiv gas eller (nerkyld eller komprimerad) vätska.

Framställning

Ämnet framställs genom att blanda klorgas och fluorgas. Processen ger även klormonofluorid (ClF) och de två ämnena separeras sedan genom destillation.

${\displaystyle {\rm {3\ F_{2}+Cl_{2}\rightarrow 2\ ClF_{3}}}}$

Egenskaper

Klortrifluorid är ett starkt oxidations- och halogeniseringsmedel. Det är mycket reaktivt och angriper de flesta organiska och oorganiska material. Reaktionerna är ofta häftiga, ibland även explosiva. I kontakt med vatten bildas både saltsyra och fluorvätesyra, oftast i gasform då reaktionen är både häftig och exoterm. Svavelväte spontandetonerar i kontakt med klortrifluorid vid rumstemperatur. Eftersom klortrifluorid är ett starkare oxidationsmedel än syre så angriper den även oxider. Dessa reaktioner är dock inte häftiga.

Användning

Industri

Det huvudsakliga användningsområdet för klortrifluorid är framställning av uranhexafluorid (UF₆).

${\displaystyle {\rm {U+3\ ClF_{3}\rightarrow UF_{6}+3\ ClF}}}$

Stridsgas

I slutet av 1930-talet utvärderades och testades klortrifluorid som stridsgas av Kaiser Wilhelm-institutet i Tyskland. Ämnet gick under namnet N-stoff och en fabrik för att producera klortrifluorid byggdes i Falkenhagen. När fabriken erövrades av Röda armén 1944 hade 50 ton N-stoff hunnit tillverkas. Ämnet har aldrig använts i krig.

Raketbränsle

På grund av dess starka oxidationsegenskaper så är den intressant som hypergoliskt raketbränsle, men samma egenskap gör det också svårt att hantera och förvara ämnet. Det kan förvaras i tankar av metall eftersom det bildas ett skyddande lager av metallfluorid på insidan, men om fluoriden smälter eller nöts bort så äter sig ämnet genom tanken.

Se även

• Dikvävetetroxid
• Väteperoxid