Klockorna (roman)
| Klockorna Roman | |
| Författare | Agatha Christie |
|---|---|
| Originaltitel | The Clocks |
| Originalspråk | Engelska |
| Översättare | Torsten Blomkvist |
| Land |  Storbritannien |
| Genre | Deckare |
| Utgivningsår | 1963 |
| Först utgiven på svenska | 1964 |
| Del i serie | |
| Ingår i serie | canon of Hercule Poirot |
| Föregås av | Spegeln sprack från kant till kant |
| Efterföljs av | Ett karibiskt mysterium |
Klockorna (engelska: The Clocks) är en detektivroman av den brittiska författaren Agatha Christie. Den kom ut på engelska 1963 och på svenska 1964.[1][2][3][4] I romanen figurerar den mustaschprydde belgiske detektiven Hercule Poirot som aldrig besöker någon av brottsplatserna eller talar med något av vittnena eller de misstänkta. Han utmanas att bevisa sitt påstående att ett brott kan lösas enbart genom att använda intellektet. Romanen markerar återkomsten av partiellt berättande i första person, en teknik som Christie i stort sett hade övergett tidigare i Poirot-sekvensen men som hon hade använt i den tidigare Ariadne Oliver-romanen Den gula hästen (1961). Det finns två sammanvävda intriger: mysteriet som Poirot arbetar med från sin fåtölj medan polisen arbetar på plats, och en spionhistoria från kalla kriget som berättas i första person.
Recensioner vid tidpunkten för publiceringen fann att texten höll Christies nivå,[5] men fann negativa: mordet på en karaktär som var på väg att lägga till användbar information ansågs vara "töntigt" och "ovärdigt" av författaren,[5] och "inte lika lustigt".[6] I kontrast till detta sade Barnards recension 1990 att det var ett "livligt, väl berättat, högst osannolikt sent exemplar" av Christies författarskap. Han älskade klockorna i början och var märkligt besviken över att de var villospår.[7]
Handling
Sheila Webb, en maskinskrivare på Miss Martindales agentur, anländer till sitt eftermiddagsmöte på Wilbraham Crescent i Crowdean, Sussex. Hon hittar en välklädd äldre man knivhuggen till döds omgiven av sex klockor, varav fyra stannat på 04:13, medan gökuret meddelar att klockan är 3. När en blind kvinna kommer in i huset och är på väg att trampa på liket springer Sheila skrikande ut ur huset och in i famnen på en ung man som passerar på gatan.
Den här mannen, Special Branch eller MI5-agenten Colin "Lamb", tar hand om Sheila. Han undersöker en ledtråd från en lapp som hittats i en död agents ficka: bokstaven M, nummer 61, och en skiss av en månskära skriven på en bit hotellpapper (skissat i boken). På Wilbraham Crescent 19, hem för den blinda Miss Pebmarsh, börjar en polisutredning om mordet. Den döde mannens visitkort visar sig vara falskt. Hans kläder avslöjar inget annat, eftersom alla etiketter är borttagna. Han dödades med en vanlig kökskniv. Colin och kommissarie Hardcastle intervjuar grannarna. Deras hem gränsar till mordplatsen på gatan eller från bakgårdarna i detta ovanligt arrangerade viktorianska bostadsområde. Colin fattar tycke för Sheila.
Hardcastle ifrågasätter Mrs Lawton, mostern som uppfostrade Rosemary Sheila Webb. Rosmary är namnet på en klocka som hittades på mordplatsen, men den försvann innan polisen samlade ihop dem. Colin tar kontakt med Hercule Poirot, en gammal vän till hans far, för att undersöka fallet. Han utmanar Poirot att göra det från sin fåtölj. Han ger Poirot detaljerade anteckningar. Poirot tackar ja och säger sedan åt Colin att prata vidare med grannarna.
Vid förhöret förklarar rättsläkaren att kloralhydrat gavs till offret innan han mördades. Efter förhöret uttrycker Edna Brent, en av sekreterarna, förvirring över något som sagts i bevis. Hon försöker, men misslyckas med att förmedla detta till Hardcastle. Hon hittas snart död i en telefonkiosk på Wilbraham Crescent, strypt med sin egen halsduk. Den döde mannens identitet är ännu okänd. Mrs Merlina Rival (originalnamnet Flossie Gapp) identifierar den döde mannen som sin före detta make, Harry Castleton. Colin lämnar Storbritannien på egen hand och reser bakom järnridån till Rumänien. Han återvänder med den information han behövde, men inte den person han hoppades hitta. Colin följer Poirots råd och pratar med grannarna. Han hittar en tioårig flicka, Geraldine Brown, i flerfamiljshuset tvärs över gatan. Hon har observerat och dokumenterat händelserna vid Wilbraham Crescent medan hon var instängd på sitt rum med ett brutet ben. Hon avslöjar att en ny tvätterifirma levererade en tung korg med tvätt på mordmorgonen. Colin berättar för Hardcastle.
Hardcastle säger till fru Rival att hennes beskrivning av den avlidne inte stämmer. Hon blir upprörd och ringer den person som har involverat henne i fallet. Trots att polisen bevakar henne hittas hon död på tunnelbanestationen Victoria, knivhuggen i ryggen. Poirots första syn på det här fallet är att skenet av komplexitet måste dölja ett ganska enkelt mord. Klockorna är ett villospår, liksom Sheilas närvaro, och avlägsnandet av den döde mannens plånbok och skräddarmärken i kläderna. Colin uppdaterar Poirot vid kommande besök.
I ett rum på ett hotell i Crowdean berättar Poirot för kommissarie Hardcastle och Colin Lamb vad han kommit fram till. Från en noggrann kronologi kan han sluta sig till vad Edna såg. Hon kom hem tidigt från lunchen på morddagen, eftersom hennes sko var trasig, utan att ägareb miss Martindale märkte det. Fröken Martindale tog inte emot något telefonsamtal vid den tidpunkt hon påstod att hon hade gjort det och är den enda person som har motiv att mörda Edna. Från det fiktiva samtalet skickade chefen Sheila till fröken Pebmarshs hus för stenografitjänst. Fröken Pebmarsh nekar till att ha begärt denna tjänst. Mrs Bland, en av grannarna, nämnde att hon hade en syster i det första samtalet med Hardcastle. Poirot härledde denna systers identitet som miss Martindale.
Den nuvarande Bland är den andra fru Bland. Bland sade att hans hustru var den enda levande släktingen för sitt familjearv, men att hon inte både kan vara ensam arvinge och ha en syster. Hans första hustru dog i andra världskriget. Han gifte om sig kort därefter, med en annan kanadensisk kvinna. Hans första frus familj hade brutit kontakten med sin dotter så grundligt att de inte visste att hon hade dött. Sexton år senare tillkännagavs att den första hustrun skulle vara arvtagerska till en utländsk förmögenhet som den sista kända levande släktingen. När nyheten nådde familjen Blands bestämde de sig för att den andra fru Bland måste utge sig för att vara den första fru Bland. De lurar en brittisk advokatfirma som sökt arvtagaren. När Quentin Duguesclin, som kände den första hustrun och hennes familj, sökte upp henne i England planerades att mörda honom. Planen var enkel, med tillägg som klockorna tagna från en opublicerad deckare som fröken Martindale hade läst i ett manuskript.
De mördade fru Rival innan hon hann berätta för polisen vem som anlitat henne. Bland och hans svägerska trodde att deras plan skulle förbrylla polisen, medan fru Bland kände att hon var en bricka i deras planer. Bland gjorde sig av med Duguesclins pass under en resa till Boulogne, en resa som han nämnde för Colin i ett avslappnat samtal. Poirot menar att människor avslöjar mycket i enkla samtal. Poirot hade antagit att denna resa ägde rum, så mannens pass skulle hittas i ett annat land än där han mördades, och långt efter att vänner och familj i Kanada hade saknat honom på hans semester i Europa. Den försvunna klockan, med Rosemary skrivet på, spårades. Colin inser att Sheila hade tagit den och slängt den i grannens soptunna, eftersom hon såg att det var hennes egen klocka som tappats bort på väg till en verkstad. Men klockan togs av fröken Martindale, inte av Sheila.
Colin vänder upp och ner på sin lapp och den pekar honom på 19 Wilbraham Crescent. Miss Millicent Pebmarsh är ringens centrum och förmedlar information till den andra sidan i det kalla kriget, och använder punktskrift för att koda deras meddelanden. Han har bestämt sig för att gifta sig med Sheila och inser att Miss Pebmarsh är Sheilas mor, och därmed hans blivande svärmor. Han ger henne två timmars förvarning om att nätet sluter sig runt henne. Hon valde sin sak framför sitt barn en gång, och gör det igen med en liten dödlig kniv i handen. "Lamb" avväpnar henne och de två väntar på arresteringen, båda fast i sina övertygelser. Romanen avslutas med två brev från kommissarie Hardcastle till Poirot, där han berättar att polisen har hittat alla bevis för att avsluta fallet. Mrs Bland, som var mindre hänsynslös än sin syster, erkände allt under förhör.
Karaktärer
- Hercule Poirot, berömd belgisk detektiv.
- Inspektör Dick Hardcastle, utredaren.
- Sergeant Cray, en polis i fallet.
- Colin "Lamb", en brittisk underrättelseagent, antydde att han var son till kommissarie Battle.
- Miss Katherine Martindale, ägare av Cavendish Secretarial Bureau; syster till Valerie Bland. Fick smeknamnet "Sandy Cat" av maskinskrivarna. Hon samarbetade med sin svåger för att mörda Duguesklin och dödade Edna Brent.
- Sheila Webb, maskinskrivare vid Cavendish Secretarial Bureau.
- Mrs Lawton, moster till Sheila Webb, som uppfostrade henne från späd ålder, och syster till Sheilas mor.
- Edna Brent, maskinskrivare vid Cavendish Secretarial Bureau, som mördas.
- Miss Millicent Pebmarsh, en blind lärarinna och invånare i 19 Wilbraham Crescent.
- James Waterhouse, innehavare av 18 Wilbraham Crescent.
- Edith Waterhouse, James syster.
- Fru Hemming, innehavare av 20 Wilbraham Crescent.
- Josaiah Bland, byggmästare, innehavare av 61 Wilbraham Crescent. Han dödade Duguesclin.
- Valerie Bland, född Hilda Martindale, andra hustru till Josiah Bland och syster till Miss Katherine Martindale.
- Quentin Duguesclin, vän till den första mrs Blands familj, mördad och lämnad i miss Pebmarshs hem.
- Mrs Ramsay, innehavare av 62 Wilbraham Crescent, nu övergiven av sin man.
- Bill Ramsay, fru Ramsays äldre son (11 år).
- Ted Ramsay, fru Ramsays yngre son, är också hemma från skolan under lovet.
- Angus McNaughton, pensionerad professor, boende på 63 Wilbraham Crescent.
- Mrs McNaughton, Angus fru.
- Greta, familjen McNaughtons "danska tjej"/au pair.
- Merlina Rival, en bricka i mördarnas spel som dödas av dem.
- Överste Beck, Colins överordnade i den brittiska underrättelsetjänsten.
- Geraldine Brown, en ung flicka som bor mittemot 19 Wilbraham Crescent.
- Ingrid, Geraldine Browns norska au pair.
Litterär betydelse och mottagande
Francis Iles (Anthony Berkeley Cox) recenserade romanen i The Guardians nummer den 20 december 1963 och sa: "Jag är inte så säker. Det börjar bra, med upptäckten av en främling i ett vardagsrum i en förort, med fyra märkliga klockor som alla visar samma tid; Men därefter tenderar berättelsen, även om den är lika läsvärd som alltid, att hänga i luften. Det finns också en mycket töntig sak, det viktiga vittnet som dödades när han var i färd med att avslöja viktiga upplysningar, vilket är helt ovärdigt miss Christie."[5]
Maurice Richardson från The Observer (10 november 1963) sammanfattade: "Inte lika ivrig som vanligt. Massor av uppfinningsrikedom när det gäller timingen, dock."[6]
Robert Barnard: "Livligt, välberättat, högst osannolikt sent exemplar – du måste acceptera två spioner och tre mördare som bor i en halvmåne i en småstad. Klockorna, som är fantastiska och spännande i sig, rinner ut i sanden i slutet. Innehåller (kapitel 14) Poirots genomtänkta reflektioner över andra fiktiva detektiver och kriminallitteraturens olika stilar och nationella skolor."[7]
Referenser till andra verk
- I kapitel 14 hänvisar Poirot återigen till ett av sina favoritfall, det som berättas i Det nemeiska lejonet, den första berättelsen i Herkules storverk.
- I kapitel 24 nämns Poirots roll i "Flickscouts-mordet". Detta hade återberättats i Död mans fåfänga.
Bearbetningar
En adaption för ITV:s TV-serie Agatha Christies Poirot med David Suchet som Poirot, producerades för seriens tolfte säsong, som sändes i Storbritannien 2010. Gästskådespelare inkluderar Tom Burke som löjtnant Colin Race, Jaime Winstone som Sheila Webb, Lesley Sharp som Miss Martindale och Anna Massey som Miss Pebmarsh; Detta var Masseys sista framträdande innan sin död, och ITV:s sändning av avsnittet är tillägnad hennes minne. Charles Palmer (som också regisserade Mord på Allhelgonadagen för serien) regisserar denna del, och manuset är skrivet av Stewart Harcourt (som också skrev manuset till Mordet på Orientexpressen). Adaptionen spelades in på plats i Dover, Dover Castle och St Margaret's Bay.[8]
För TV-adaptionen flyttades miljön från kalla kriget-eran på 1960-talet till 1930-talet (vilket håller den i linje med ITV:s andra anpassning av Poirots fall som utspelar sig runt samma decennium), med ytterligare en ändring av platsen från Crowdean, Sussex, till Dover, Kent. Även om romanens huvudhandling behålls, gjordes ett antal betydande ändringar i adaptionen, inklusive en modifiering av romanens underhandling på grund av den ändrade miljön:
- Karaktärerna Mr och Mrs McNaughton och Geraldine Brown är utelämnade från filmatiseringen. Tre andra karaktärer ersattes med nya: Konstapel Jenkins ersätter sergeant Cray som Hardcastles assistent i polisutredningarna; Viceamiral Hamling ersätter överste Beck som Colins överordnade. Christopher Mabbutt och hans döttrar, May och Jenny, ersätter Ramsays på Wilbraham Crescent nr 62, och är involverade i berättelsens sidohandling
- Några av karaktärerna som behölls i adaptionen fick några ändringar: Miss Pebmarsh är en mor, som förlorade två söner i första världskriget och har ingen relation till Sheila; Sheila har ingen familj och därför tillbringade hon sin ungdom i ett hem; Colin arbetar som underrättelseofficer för MI6 och inte för Special Branch, medan hans efternamn ändras till Race, vilket nu gör honom till en släkting (specifikt sonen) till överste Race; Brents förnamn ändras från Edna till Nora, medan mordet på henne sker nära Cavendish Bureau snarare än i Wilbraham Crescent. James och Edith Waterhouse blir Matthew och Rachel Waterhouse, och är nu judar som flydde från Tyskland för att undkomma förföljelse av nazisterna.
- Till skillnad från romanen är Poirot mer involverad i fallet redan från början, när Colin söker upp honom för att få hjälp. Han är således närvarande vid förhören med alla misstänkta och vittnen i fallet, samt undersöker Wilbraham Crescent, och både Cavendish Bureau och dess omgivningar.
- Tiden för "4:13" får mer betydelse i och med att den anspelar på ett hotellrum som Sheila regelbundet besöker under täckmantel av ett jobbmöte, för att genomföra en hemlig kärleksaffär med en ny roll för karaktären den tråkiga professorn – professor Purdy. Miss Martindale känner till affären och föraktar den i hemlighet, och använder därför denna kunskap för att hjälpa henne att anklaga Sheila för det första mordet.
- Vissa ledtrådar och händelser ändrades av anpassningen: tvättvagnsledtråden tillhandahålls nu av fru Hemmings; Bland reser inte utomlands för att göra sig av med bevis. Sheila gör sig inte av med Rosemary-klockan utan håller fast vid den, eftersom klockan kom från en mamma som hon aldrig kände; mordvapnet planteras på Sheila vid förhöret, av fru Bland; Mordet på Merlina sker i Dover, inte i London, och hennes kropp hittas av Hardcastle och Jenkins, kort efter att de förlorat henne när de följer efter henne.
- På grund av miljöbytet var man tvungen att modifiera romanens sidointrig avsevärt för att återspegla detta; medan Miss Pebmarshs inblandning och ledtråden är de enda delarna som fortfarande behölls, ändrades mycket av resten till att ha en koppling till spionage före andra världskriget:
- Miss Pebmarsh är en del av en liten grupp som försöker försvaga Storbritannien i händelse av att det går i krig med Tyskland. Hennes motiv för sitt agerande är att förhindra ytterligare förluster av unga liv i krig, efter att hon förlorat sina söner i första världskriget. Till skillnad från romanen avslöjas hennes plan innan Poirot avslöjar morden.
- Annabel Larkin, Fiona Hanbury och Christopher Mabbutt är nya karaktärer som skapats för den modifierade underhandlingen. Medan både Annabel och Mabbutt är medkonspiratörer i Pebmarshs plan – Annabel hjälper till att smuggla ut dokument från Dover Castle där hon arbetar, så att Pebmarsh kan göra kopior som Mabbut kan ta över till tyska agenter under sina regelbundna resor till Frankrike – är Fiona den första personen som avslöjar planen efter att ha upptäckt Annabels inblandning i den. Både Annabel och Fiona omkommer i en olycka, som orsakas av en konfrontation mellan de två kvinnorna – Annabel får reda på att hon är upptäckt och försöker hindra Fiona från att avslöja henne. Båda kvinnorna blir överkörda av en bil när de kämpar på vägen på natten.
- I filmatiseringen skapades ledtråden som Colin använder av Fiona som han tog från hennes kropp på det lokala bårhuset, medan hans undersökningar inte tar honom ut ur landet till skillnad från i romanen.
- Bihandlingen flätas samman med huvudhandlingen på två ställen: Colins skäl för att hjälpa Sheila drivs av en djup ånger över att inte ha hjälpt Fiona när hon upptäckte Annabels inblandning i smugglingen, och därmed inte var där när hon dödades; Utredningen av det ursprungliga mordet leder till ett gräl mellan Mabbutt och Pebmarsh som missuppfattas av Hemmings, men som Poirot inser var att de behövde ta sig förbi polisen innan de blev upptäckta med hänsyn till de dokument de hade kopierat.
- Miss Pebmarsh gör inte motstånd mot arrestering, till skillnad från i romanen där hon gör det när hon blir upptäckt.
- Paret Waterhouses, som nu är inblandade i komplotten, blir felaktigt anklagade av Colin för att vara inblandade i Pebmarshs plan. Hans misstag kommer från det faktum att de befanns vara tyska på grund av små fel i deras engelska
- Några av elementen i Poirots upplösning av fallet ändras av adaptionen:
- Det sker på Cavendish Bureau och inte på hans hotell. The Blands, Miss Martindale och Sheila är också närvarande för att höra det, till skillnad från i romanen när det bara är Hardcastle och Colin.
- Bland erkänner sin inblandning i brottet under upplösningen, snarare än efter att ha tagits in för förhör av polisen.
- Gregson-historien som ligger till grund för brottet är publicerad i filmatiseringen, som Poirot minns som full av klockor, felidentifiering och vilseledning, med en oskyldig part som sätts dit och pressas att agera irrationellt så att polisen blir mer misstänksam.
- Merlina och fru Bland är nu bekanta med varandra; Det avslöjas att de båda arbetade tillsammans på teatern.
- Även om den mördade mannen är känd som Quentin Duguesclin i slutet av romanen, namnges han aldrig av någon i filmatiseringen. I stället avslöjar Poirot helt enkelt i sin upplösning att han antingen är släkting eller vän till den första Mrs Bland. Vetskapen om detta betonas som viktig för Poirot genom en kommentar han gör till Hardcastle under deras utredningar – "Jag tror inte att det är viktigt vem han är, utan vem han är."
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia.
Fotnoter
- ^ Christie, Agatha; Blomkvist Torsten (1964). Klockorna: detektivroman. Helsingfors: Schildt. Libris 1956267
- ^ Peers, Chris (March 1999). Collins Crime Club – A checklist of First Editions. Dragonby Press. sid. 15
- ^ Cooper, John (1994). Detective Fiction – the collector's guide. Scholar Press. sid. 82, 87. ISBN 0-85967-991-8
- ^ ”American Tribute to Agatha: The Golden Years 1953 - 1967 Christie”. JS Marcum. http://home.insightbb.com/~jsmarcum/agatha53.htm.
- ^ [a b c] The Guardian, 20 December 1963, p. 6
- ^ [a b] The Observer, 10 November 1963, p. 25
- ^ [a b] Barnard, Robert (1990). A Talent to Deceive – an appreciation of Agatha Christie. Fontana Books. sid. 190. ISBN 0-00-637474-3
- ^ ”Poirot The Clocks Film Focus”. Kent Film Office. 1 december 2012. http://kentfilmoffice.co.uk/2011/12/poirot-the-clocks-2009/.
Externa länkar
- The Clocks at the official Agatha Christie website
- The Clocks at new official Agatha Christie website
- Klockorna på Internet Movie Database (engelska)
.svg)