Klippkänguruer

Klippkänguruer
Black-footed Rock-wallaby(small).jpg
Petrogale lateralis
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningFåframtandade pungdjur
Diprotodontia
FamiljKängurudjur
Macropodidae
SläkteKlippkänguruer
Petrogale
Vetenskapligt namn
§ Petrogale
AuktorGray, 1837
Arter
Se text
Hitta fler artiklar om djur med

Klippkänguruer (Petrogale) är ett släkte i familjen kängurudjur (Macropodidae). Släktet kallas även för klippvallabyer.

Det vetenskapliga släktnamnet är sammansatt av de grekiska orden petra (klippa) och gale (vessla). Den senare delen syftar inte på likheter till vesslor. Den valdes på grund av att flera andra kängurusläkten har liknande namn.[1]

Allmänt

Klippkänguruer förekommer i bergiga områden av nordvästra, östra och sydöstra Australien men saknas på Tasmanien. Det är medelstora känguruer som med undantag av arterna Petrogale burbidgei och Petrogale concinna når en kroppslängd (utan svans) av 50 till 80 centimeter och en vikt mellan 3 och 9 kilogram. Svansens längd varierar mellan 40 och 70 cm.[2] Pälsen på ryggen kan vara brun, grå eller sandfärgade medan den ljusare buken är ljusbrun, gul- eller vitaktig. Några arter har karakteristiska strimmor eller mönster på kroppen.[2] I honornas väl utvecklade pung (marsupium) finns fyra spenar.[2]

Klippkänguruer är aktiva på natten och gömmer sig under dagen i grottor eller bergssprickor. Habitatet är klippig och täckt av skogar, gräsmarker, hed eller områden med glest fördelade buskar och träd.[2] Individerna har en väl utvecklad förmåga att klättra. Den långa yviga svansen tjänstgör sällan som stöd utan snarare som balanshjälp vid de mer än fyra meter långa hoppen över klipporna.[2] Som alla kängurudjur är de växtätare. Vid mindre tillgång till gräs äter de även bark och rötter.[2]

Klippkänguruer bildar mindre grupper och hannar i flocken etablerar en hierarki. Fortplantningssättet är bara känt för vissa arter. Dräktigheten varar i 30 till 32 dagar och sedan lever det enda ungdjuret 190 till 225 dagar i pungen. Liksom hos de flesta andra kängurudjur parar sig honan igen när ungdjuret är fäst vid en spene. Könsmognaden infaller för honor efter cirka 540 dagar och för hannar efter ungefär 590 dagar.[2]

Med människans vård blir klippkänguruer lite över 14 år gamla.[2]

I motsats till andra mindre kängurudjur är deras bestånd mindre hotat, på grund av att införda konkurrenter som harar och får undviker deras avlägsna utbredningsområde.

Några arter jagades tidigare för pälsens skull.[2]

Arterna

Enligt Wilson & Reeder (2005) skiljs mellan 16 arter.[3][4]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.

Noter

  1. ^ Strahan & Conder (2007). ”Petrogale”. Dictionary of Australian and New Guinean Mammals. Csiro Publishing. sid. 106 
  2. ^ [a b c d e f g h i j] Nowak, R. M. (1999) sid.112/14.
  3. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Petrogale (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  4. ^ Petrogale på IUCN:s rödlista, läst 6 februari 2013.

Tryckta källor

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9
  • D. E. Wilson, D. M. Reeder: Mammal Species of the World. Johns Hopkins University Press, Batimore 2005. ISBN 0-8018-8221-4

Media som används på denna webbplats

Black-footed Rock-wallaby(small).jpg
Författare/Upphovsman: Thomas Schoch, Licens: CC BY-SA 2.5
Black-footed Rock-wallaby (Petrogale lateralis), Australia.