Klassiska Weimar

Klassiska Weimar är ett världsarv som sammanfattar elva byggnader eller andra minnesmärken i den tyska staden Weimar. Dessa minnesmärken upptogs 2 december 1998 i UNESCOS:s världsarvslista.

Klassiska Weimar återspeglar en kulturepok, Weimarklassicismen, där den borgerliga upplysningstiden sammanträffade med öppna tankar vid ett furstligt hov i en centraleuropeisk residensstad omkring 1800.

Unesco skriver som förklaring för minnesmärkens upptagning i världsarvslistan:

"… den stora konstnärliga kvaliteten av allmänna och privata byggnader och parker i och nära staden återspeglar Weimarklassicismens kulturella blomstringstid."^[1]

I Goethe- och Schiller arkivet, som själv klassas som världsminne, samt i Herzogin Anna Amalia Bibliothek finns flera handskrifter, böcker och andra intyg av Weimarklassicismen. Den klassiska epoken räknas vanligen från Christoph Martin Wielands ankomst i Weimar 1772 till Goethes död 1832. De upptagna minnesmärkena visar poeternas och deras mecenaters livsvärld samt för tiden typiska verk inom arkitekturen, stadsbyggnadskonsten och landskapsplanering.

Minnesmärkena är:

• Goethes hus
• Schillers hus (Schillers Wohnhaus)
• Herdeplatser (Herderstätten)
  • Stadskyrkan (Stadtkirche)
  • Herdehuset (Herderhaus)
  • Gamla gymnasiet (Altes Gymnasium)
• Stadsslottet (Slottet)
• Änkepalatset (Wittumspalais)
• Anna Amalia-biblioteket (Anna Amalia Bibliothek)
• Parken vid Ilm (der Park an der Ilm)
  • Romerska hus (Römisches Haus)
  • Goethes trädgård och trädgårdshus (Goethes Garten und Gartenhaus)
• Slottet Belvedere med slottspark och orangeri
• Slottet Ettersburg med slottspark
• Slottet Tiefurt med slottspark
• Fürstengruft med den historiska kyrkogården

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 8 april 2011.

• Wikimedia Commons har media som rör Klassiska Weimar.
  Bilder & media
• Stiftelsen Klassiska Weimar (tyska/engelska)