Klassisk kinesiska
Klassisk kinesiska | |
文言 (wényán) | |
Talas i | Kina, Taiwan, Japan, Korea och Vietnam |
---|---|
Antal talare | Endast skriftspråk |
Språkfamilj | Klassisk kinesiska |
Språkkoder | |
ISO 639‐1 | zh |
ISO 639‐2 | chi (B) / zho (T) |
ISO 639‐3 | lzh |
Klassisk kinesiska (文言, pinyin: wényán, direkt översatt: "litterärt (skrift)språk") är benämningen på den form av skriven kinesiska som användes som enhetligt skriftspråk i Kina ända fram till tidigt 1900-tal. Användningen begränsades inte till Kina, utan även i länder med helt obesläktade språk som japanska, koreanska och vietnamesiska användes den klassiska kinesiskan som det lärda skriftspråket, analogt med hur latin användes som ett vetenskapligt lingua franca av vetenskapsmän och diplomater i Europa ända in på 1700-talet.
Den klassiska kinesiskan skiljer sig ganska mycket grammatiskt från dagens "mandarin", men det tros att man för cirka 2200 år sedan talade på det sätt som klassisk kinesiska skrivs. Man vet inte exakt när det skrivna och talade språket skildes åt. Klassisk kinesiska är inte heller ett enhetligt utvecklat språk, utan det skiljer sig stilistiskt och grammatiskt genom historien, även mellan två samtida författare.
Grammatik
Morfologi
I en vanlig klassificering delas språk in i kategorierna fusionerande, isolerande och agglutinerande. I fusionerande (eller flekterande) språk förekommer flera morfem i samma ord men morfemgränserna är otydliga. Isolerande språk tenderar i stället att endast ha ett morfem per ord. Slutligen i agglutinerande språk kan ord innehålla flera morfem, men morfemgränserna är tydliga och morfemen kan vara både bundna och obundna.[1]
Klassisk kinesiska är ett tydligt exempel på ett isolerande språk. Mycket tidig förklassisk kinesiska var dock fusionerande: grammatiska distinktioner uttrycktes i böjningsformer.[2] Rester av den här morfologin finns bevarade i den klassiska kinesiskans pronominalsystem och som uttalsvarianter av många kinesiska tecken.
I talad mandarin har skridningen fortsatt så att kinesiskan börjat att utvecklas från ett isolerande till ett agglutinerande språk.[3] Diagrammet åskådliggör den här utvecklingen. Det visar också att den klassiska kinesiskan utgör ett paradigmatiskt exempel på ett isolerande språk.
Pronomen
Personliga pronomen
Följande tabell innehåller den klassiska kinesiskans vanligaste personliga pronomen. I likhet med substantiven har personliga pronomen samma form i plural och singular. Det görs heller inte någon uppdelning i genus.
Första person | 我 | 吾 | 余 | 予 | 朕 | 卬 |
---|---|---|---|---|---|---|
wǒ | wú | yú | yǔ | zhèn | áng | |
Andra person | 爾 | 汝 | 而 | 女 | 若 | |
ěr | rǔ | ér | rǔ | ruò | ||
Tredje person | 之 | 其 | ||||
zhī | qí |
Demonstrativa pronomen
Det vanligaste och mest neutrala demonstrativa pronomenet är 是 (shì). Det används ofta för att hänvisa till någonting som just har nämnts. Ordet känns igen från dagens mandarin, där det tjänstgör som kopula. Shì fick den senare funktionen genom reanalys, efter att ordet upphört att användas som pronomen, utom tillsammans med nominaliseringspartikeln 所 (sǔo), i talspråket på 500-talet.[4]
Tecken | Pinyin | Betydelse |
---|---|---|
是 | shì | denna, den |
彼 | bǐ | den där |
此 | cǐ | den här |
I följande exempel från Analekterna, en av konfucianismens fyra klassiker, beskrivs hur Konfucius uppträdde mot sörjande. Satsen föregås av ett avsnitt, i vilket det berättas hur Konfucius aldrig åt sig mätt när han delade måltid med personer som mist en anhörig. Det demonstrativa pronomenet 是 (shì) syftar tillbaka på den här typen av situationer.
1 | 子於是日哭[5] | ||||
子 | 於 | 是 | 日 | 哭 | |
zǐ | yú | shì | rì | kū | |
mästare | på | demonstrativt pronomen | dag | gråta | |
Sådana dagar grät Konfucius. |
Reflexiva pronomen
Följande ord förekommer som reflexiva pronomen. Zì (自) kan endast stå direkt före verb, och betraktas därför också som ett reflexivt pronominaladverb.[6]
Tecken | Pinyin |
---|---|
己 | jǐ |
自 | zì |
身 | shēn |
Kasus
Personliga pronomen förekommer i allmänhet inte som subjekt i tredje person. I några fall ersätts de i subjektsposition med ett demonstrativt pronomen, och i andra utelämnas subjektet.
I första person görs ofta en kasusdistinktion, där 吾 (wú) utgör nominativ- och genitivform och 我 (wǒ) objektsform.[7] Följande exempel från det filosofiska verket Mozi illustrerar skillnaden mellan 吾 (wú) och 我 (wǒ). Meningen i exemplet uttalas av Zhuāng Zǐyí (莊子儀), som efter avrättningen skulle komma att återvända för att spöka för sin före detta härskare.
2 | 吾君王殺我而不辜[8] | |||||||
吾 | 君 | 王 | 殺 | 我 | 而 | 不 | 辜 | |
wú | jūn | wáng | shā | wǒ | ér | bù | gū | |
första person genitiv | furste | kung | avrätta | första person objektsform | men | inte | skyldig | |
Min konung kommer att avrätta mig trots att jag är oskyldig. |
Även pronomenet 朕 (zhèn) omfattades av distinktionen. Före den förste kejsaren av Qin, som härskade på 200-talet f.Kr., användes 朕 (zhèn) som genitivattribut. Därefter förekommer det som en nominativform reserverad för kejsaren.[9]
Kvasipronomen
I första och andra person ersätter ofta kvasipronomen personliga pronomen. Bruket av kvasipronomen påminner om hur titlar har använts i nusvenskan i artigt tilltal, såsom i Ska professorskan ha en kopp till? Till exempel kunde en undersåte använda ordet 王 (wáng, 'kung') för att tilltala sin suverän, precis som i dagens svenska: Vad tycker kungen...
De här uttryckssätten exemplifierar kvasipronomen som grammatisk andra person, men kvasipronomen kan också användas i första person. Då påminner de i stället om nusvenskans undertecknad anser att..., bild tagen av författaren et cetera. Följande tabell innehåller några vanliga kvasipronomen från klassisk kinesiska.
Tecken | Pinyin | Person | Talare | Lyssnare | Betydelse |
---|---|---|---|---|---|
寡人 | guǎrén | första | regent | undersåte | föräldralös |
臣 | chén | första | länsherre | kung | länsherre |
王 | wáng | andra | undersåte | kung | kung |
叟 | sǒu | andra | yngre | äldre | äldre man |
子 | zǐ | andra | underordnad | överordnad | herre |
Här är ett exempel på hur kvasipronomen kan användas i andra person. Citatet kommer från den filosofiska klassikern Mencius, som fortfarande memoreras av otaliga kinesiska skolbarn. Det är kung Hùi av Liáng som talar till Mencius, efter att denne just anlänt till kungens hov.
3 | 叟不遠千里而來[10] | ||||||
叟 | 不 | 遠 | 千 | 里 | 而 | 來 | |
sǒu | bù | yǔan | qīan | lǐ | ér | lái | |
äldre man | inte | avlägsen | tusen | li (cirka 500 meter) | och | komma | |
Du finner inte tusen li lång väg att färdas hit. |
Under samtalets gång uttrycker kungen missmod över den låga befolkningstillväxten, och i sin replik använder han ett kvasipronomen i första person: 寡人 (guǎrén).
4 | 寡人之民不加多[11] | ||||||
寡 | 人 | 之 | 民 | 不 | 加 | 多 | |
guǎ | rén | zhī | mín | bù | jīa | dūo | |
ensam | människa | genitivpartikel | folk | inte | öka | många | |
Vår folkmängd ökar inte. |
Ordföljd
Grundordföljd
Klassisk kinesiska är ett SVO-språk.[12] SVO står för subjekt-verb-objekt, och är en schematisk beskrivning av språkets grundordföljd: subjektet står först i satsen följt av predikatet och sedan objektet. Bland dagens språk är SVO den näst vanligaste grundordföljden efter SOV.[13] Svenskan liksom majoriteten av levande europeiska språk[13] är också SVO-språk.
Ytterligare ett exempel från Mencius får illustrera den klassiska kinesiskans grundordföljd. Citatet består av två satser. Det är Mencius som talar till Sòng Gōujiàn (宋句踐). Med resa avser han de färder till olika hov som tidens lärde företog för att söka anställning eller i syfte att påverka de styrandes politiska ställningstaganden. Den första satsen är en fråga och består av subjekt, predikat och direkt objekt. Den andra satsen innehåller samma satsdelar, men också ett indirekt objekt placerat före det direkta objektet.
5 | 子好遊乎吾語子遊[14] | |||||||
子 | 好 | 遊 | 乎 | 吾 | 語 | 子 | 遊 | |
zǐ | hào | yóu | hū | wú | yù | zǐ | yóu | |
herre | vara trakterad av | resa | frågepartikel | pronomen, första person | diskutera | herre | resa | |
Tycker du om att resa? Jag skall tala med dig om att resa. |
SVO-språk är en undergrupp av VO-språken (VO-kategorin omfattar SVO- och VSO-språk),[13] och klassisk kinesiska företer de flesta för VO-språk typiska dragen. Det enda undantaget är nominalfraser: i klassisk kinesiska (liksom i dagens mandarin) kommer adjektiv, genitivattribut och attributiva bisater före huvudordet.[12] ”Perfekta” VO-språk, som till exempel franskan, har den motsatta följden i nominalfraser.[15] Följande exempel från Mencius vedersakare, Xunzi (荀子), innehåller ett genitivattribut – 人之 (rénzhī, 'människans') – som placerats före sitt huvudord, 性 (xìng, 'väsen').
6 | 人之性惡[16] | |||
人 | 之 | 性 | 惡 | |
rén | zhī | xìng | è | |
människa | genitivpartikel | väsen | ond | |
Människans natur är ond. |
Klassisk kinesiska uppvisar däremot följande typiska VO-drag:[17]
- Hjälpverb föregår huvudverb.
- Prepositioner föredras före postpositioner.
- Kasusmarkeringar saknas (även om det finns vissa undantag i pronominalsystemet: jämför skillnaden mellan 吾 (wú) och 我 (wǒ) ovan).
Ortografi
Klassisk kinesiska skrivs företrädesvis uppifrån och ned från höger till vänster. I moderna utgåvor av klassiska verk är det också vanligt att texten återges på samma sätt som modern latinsk skrift, alltså från vänster till höger.
Texter skrivna på klassisk kinesiska saknar i sitt ursprungliga utförande skiljetecken, och läsaren är tvungen att tänka sig till var en mening tar slut. Härledningen av en interpunktion underlättas av att statser ofta avslutas med partiklar (satspartiklar), som bland annat uttrycker aspekt och tempus eller tjänar som samtalsmarkörer. Exempel 5 ovan illustrerar bruket av satspartiklar. Exemplet består av två satser, där den första avslutas med en frågepartikel, hū (乎). Följande tabell beskriver några funktioner för de vanligaste satspartiklarna.
Tecken | Pinyin | Funktion |
---|---|---|
也 | yě | pågående aspekt |
矣 | yǐ | avslutad aspekt |
而已 | éryǐ | bara, endast |
耳 | ér | sammanslagning av éryǐ (而已) |
哉 | zāi | utrop |
乎 | hū | fråga |
Se även
Referenser
Noter
- ^ Fischer (2003), s. 61
- ^ Fischer (2003), s. 131
- ^ Trask 2007, s. 158
- ^ Trask (2007), s. 172
- ^ 新譯四書讀本. 論語述而第七. Avsnitt 9. s. 136
- ^ Pulleyblank (1995), s. 136
- ^ Norman 1988, s. 89
- ^ Mozi. Om spöken. Bok VIII, kapitel III, avsnitt 6
- ^ Kinesiska Wikipedia, 朕 (zhèn). Läst 2009-03-14.
- ^ Mengzi. Kung Hui av Liang. Kapitel I, avsnitt 1
- ^ Mengzi. Kung Hui av Liang. Kapitel I, avsnitt 3
- ^ [a b] Trask 2007, s. 190
- ^ [a b c] Trask 2007, s. 187
- ^ Mengzi. Jin Xin. Kapitel I, avsnitt 9
- ^ Trask 2007, s. 188
- ^ Xunzi. Xing e. Avsnitt 1
- ^ Jämför Trask 2007, s. 188
Webbkällor
- ”Chinese Text Project”. Donald Sturgeon. http://ctext.org. Läst 14 mars 2009.
- ”Kinesiska Wikipedia”. Wikimedia. http://zh.wikipedia.org/wiki. Läst 14 mars 2009.
Tryckta källor
- Fischer, Steven Roger. 2003. A history of language. London: Reaktion Books. ISBN 1-86189-080-X.
- Norman, Jerry. 1988. Chinese. Cambridge: Cambridge University Press. ISBN 0-521-22809-3.
- Pulleyblank, Edwin G. 1995. Outline of Classical Chinese Grammar. Vancouver: UBC Press. ISBN 0-7748-0541-2.
- Trask, Robert Lawrence. 2007. Historical Linguistics. Andra upplagan. Bearbetad av McColl Millar, Robert. London: Hodder Education. ISBN 978-0-340-92765-6
- 謝冰瑩 et alii. 1990. 新譯四書讀本. Tredje upplagan. Taipei: 三民書局.
|
Media som används på denna webbplats
Ancient prose from the Xunzi, in seal script, before 1796, by Deng Shiru (1743—1805). Hanging scroll, ink on paper.
Qin Shi Huang, the first emperor of China
Myths & Legends of China By E.T.C. Werner H.B.M. Consul Foochow (Retired) Barrister-at-law Middle Temple Late Member of The Chinese Government Historiographical Bureau Peking Author of “Descriptive Sociology: Chinese” “China of the Chinese” Etc. With Thirty-two Illustrations In Colours By Chinese Artists George G. Harrap & Co. Ltd. London Bombay Sydney
In Memoriam
Gladys Nina Chalmers Werner Page 7 Preface
The chief literary sources of Chinese myths are the Li tai shên hsien t’ung chien, in thirty-two volumes, the Shên hsien lieh chuan, in eight volumes, the Fêng shên yen i, in eight volumes, and the Sou shên chi, in ten volumes. In writing the following pages I have translated or paraphrased largely from these works. I have also consulted and at times quoted from the excellent volumes on Chinese Superstitions by Père Henri Doré, comprised in the valuable series Variétés Sinologiques, published by the Catholic Mission Press at Shanghai. The native works contained in the Ssŭ K’u Ch’üan Shu, one of the few public libraries in Peking, have proved useful for purposes of reference. My heartiest thanks are due to my good friend Mr Mu Hsüeh-hsün, a scholar of wide learning and generous disposition, for having kindly allowed me to use his very large and useful library of Chinese books. The late Dr G.E. Morrison also, until he sold it to a Japanese baron, was good enough to let me consult his extensive collection of foreign works relating to China whenever I wished, but owing to the fact that so very little work has been done in Chinese mythology by Western writers I found it better in dealing with this subject to go direct to the original Chinese texts. I am indebted to Professor H.A. Giles, and to his publishers, Messrs Kelly and Walsh, Shanghai, for permission to reprint from Strange Stories from a Chinese Studio the fox legends given in Chapter XV.
This is, so far as I know, the only monograph on Chinese mythology in any non-Chinese language. Nor do the native works include any scientific analysis or philosophical treatment of their myths. Page 8
My aim, after summarizing the sociology of the Chinese as a prerequisite to the understanding of their ideas and sentiments, and dealing as fully as possible, consistently with limitations of space (limitations which have necessitated the presentation of a very large and intricate topic in a highly compressed form), with the philosophy of the subject, has been to set forth in English dress those myths which may be regarded as the accredited representatives of Chinese mythology—those which live in the minds of the people and are referred to most frequently in their literature, not those which are merely diverting without being typical or instructive—in short, a true, not a distorted image.
Edward Theodore Chalmers Werner
Peking
February 1922Letter from Qubilai Qa'an(「大蒙古國皇帝」 =the Emperor of Yeke Mongol Ulus) to "the King of Japan"(「日本國王」=天皇, the Emperor of Japan), 8th Month, 1266. The picture shows a copy from 1268. Original is 25.5 cm high and 39.4 cm wide. Contained in 『調伏異朝怨敵抄』 the "records about the subjugation of foreign states through buddhist virtues" (?), Todai-ji temple, Nara, Japan
Författare/Upphovsman: Version 1 by Nohat (concept by Paullusmagnus); Wikimedia., Licens: CC BY-SA 3.0
New Wikipedia’s logo. See also File:Wikipedia wordmark.svg for the wordmark, and File:Wikipedia-logo-v2-wordmark.svg for the logo+wordmark.
Chinese civil service examination halls
Författare/Upphovsman: Daniel Eriksson, Licens: CC BY-SA 3.0
Cirkeldiagram som visualiserar den klassiska kinesiskans morfologiska typologi.