Kiribati

Ribaberikin Kiribati
Republic of Kiribati
Ribaberikin Kiribati; Republic of Kiribati
Flagga	Statsvapen
	Valspråk: Te mauri, te raoi ao te tabomoa ; (Kiribatiska: Hälsa, fred och välstånd)
	Nationalsång: Teirake Kaini Kiribati;
	läge
Huvudstad; (även största stad)	South Tarawa
Officiella språk	engelska, kiribatiska
Statsskick	Republik
Självständighet	Från Storbritannien
Area
Befolkning
BNP (PPP)	2015 års beräkning
BNP (nominell)	2015 års beräkning
HDI (2021)	▲ 0,624 (136:e)
Valuta	Australisk dollar (AUD)
Tidszon	UTC+12, +13, +14
	Topografi
Nationaldag	12 juli
Nationalitetsmärke	KIR
Landskod	KI, KIR, 296
Toppdomän	.ki
Landsnummer	686

Kiribati [kɪrɪˈbɑːtɪ]^[4] (kiribatiska: Ribaberikin Kiribati, uttalas "Kiribass"), officiellt Republiken Kiribati, är en östat belägen i det centrala tropiska Stilla havet. Öarna i de tre ingående ögrupperna – Gilbertöarna, Phoenixöarna och Line Islands – är alla låga korallöar. Kiribati är beläget på båda sidor av ekvatorn och gränsar till datumgränsen i öster. Namnet Kiribati är ett lokalt uttal av "Gilberts", som kommer från huvudögruppen, Gilbertöarna.

Historia

Gilbertöarna beboddes av mikronesier långt innan de upptäcktes av européer. Butaritari upptäcktes av spanjoren Pedro Fernández de Quirós i december 1605. Brittiske Thomas Gilbert och John Marshall seglade genom området 1788. År 1820 namngav den i rysk tjänst estlandsfödde Adam Johann von Krusenstern öarna îles Gilbert, och Gilbertöarna blev tillsammans med Elliceöarna slutligen ett brittiskt protektorat 1892. I januari 1916 införlivades Gilbert och Elliceöarna i det Brittiska Västra Stillahavsterritoriet.

Under andra världskriget ockuperades öarna åren 1941 till 1943 av Japan. USA erövrade området i november 1943 under slaget om Tarawa (Operation Galvanic). Efter kriget återgick öarna under brittisk överhöghet. 1971 erhöll öarna autonomi och den 12 juli 1979 självständighet under namnet Kiribati. Samma år avstod USA ögrupperna Phoenixöarna och Linjeöarna till Kiribati. År 1995 deklarerade Kiribati att hela dess territorium har samma datum som Gilbertöarna, även Phoenix- och Linjeöarna som då låg på andra sidan den internationella datumgränsen, vilket gjorde att denna gräns flyttades till att gå runt Kiribati.

Geografi

Kiribati består av tre ögrupper med omkring 32 atoller och en ö, varav 21 är bebodda. Ögrupperna är

Gilbertöarna: 16 atoller, lokaliserade ungefär 1500 km norr om Fiji.
Phoenixöarna: åtta atoller och korallöar, lokaliserade ungefär 1800 km sydöst om Gilbertöarna.
Linjeöarna: åtta atoller och ett rev, lokaliserade ungefär 3300 km öst om Gilbertöarna.
Banaba: en isolerad ö som ligger mellan Nauru och Gilbertöarna

Öarna har en sammanlagd landareal om cirka 811 km² men en total riksyta på cirka 5,2 milj. km².

Topografi och hydrografi

Den högsta höjden är en namnlös plats på Banaba på 81 meter över havet. Huvudatollen Tarawa är administrativt huvudsakligen uppdelad på North Tarawa och South Tarawa av vilka den sistnämnda fungerar som huvudstad, där de flesta förvaltningsbyggnader finns på ön Bairiki.

Banaba är en rest korallö som en gång var rik på fosfater, men det mesta fördes bort innan Kiribati blev självständigt. Resten av Kiribati består av atoller och korallöar, som stiger som mest ungefär två meter över havet. Marken är tunn, vilket gör det svårt att odla. Kiritimati på Line Islands är världens största atoll, och dess 388 km²^[5] står ensamt för nästan halva Kiribatis landareal.

Kiribati är världens östligaste land efter 1995 års ändring av datumgränsen.^{[källa behövs]}

Klimat

Kiribati har ett tropiskt klimat, det vill säga varmt och fuktigt. Regnperioden varar från december till april och tyfoner kan uppträda när som helst under året, men är vanligast från november till mars.^{[källa behövs]}

Växtliv

De är korallöar och tillväxten är cirka 4 mm per år.^{[källa behövs]}

Miljöproblem

Vissa laguner är mycket förorenade eftersom de har använts som soptippar.^{[källa behövs]}

Styre och politik

Enligt författningen från 1979 är Kiribati en självständig nation och medlem i Samväldet. Landets president fungerar både som stats- och regeringschef och väljer själv regeringens ministrar. Presidenten utses genom allmänna val vart fjärde år, efter att parlamentets ledamöter nominerat tre till fyra kandidater. En president kan sitta i högst tre mandatperioder, var och en på fyra år.

Parlamentet består av 44 valda ledamöter med en mandatperiod på fyra år, samt en särskild representant för banabanerna. Efter omfattande brittisk fosfatbrytning blev korallön Banaba obeboelig, och dess invånare flyttades till Fiji. Författningen garanterar att banabanerna, som nu är fijianska medborgare, har rätt att återvända till Banaba och återfå sin mark. Kiribati saknar formella politiska partier, och parlamentsledamöterna är antingen oberoende eller organiserade i lösa grupperingar. Efter valet 2020 var fyra av de 44 valda ledamöterna, motsvarande 9 procent, kvinnor.^[6]

Parlamentet "Maneaba ni Maungatabu" har sitt säte i Södra Tarawa på Tarawa. Kiribati har inga militära styrkor; Australien och Nya Zeeland anlitas för försvaret.

Presidenter

1979-82 Ieremia Tabai
1982-83 Rota Onorio
1983-91 Ieremia Tabai
1991-94 Teatao Teannaki
1994 Tekiree Tamuera
1994 Ata Teaotai
1994-2003 Teburoro Tito
2003 Tion Otang
2003-2016 Anote Tong
2016- Taneti Mamau

Administrativ indelning

Enheter (uppdelade i tre distrikt): Gilbertöarna, Linjeöarna, Phoenixöarna
Distrikt (uppdelade i ö-råd): Banaba, Centrala Gilbertöarna, Linjeöarna, Norra Gilbertöarna, Södra Gilbertöarna, Tarawa
Ö-råd (ett för varje bebodd ö): Abaiang, Abemama, Aranuka, Arorae, Banaba, Beru, Butaritari, Kanton, Kiritimati, Kuria, Maiana, Makin, Marakei, Nikunau, Nonouti, Onotoa, Tabiteuea, Tabuaeran, Tamana, Tarawa, Teraina.

Ekonomi och infrastruktur

Näringsliv

Jord- och skogsbruk, fiske

De främsta näringarna i Kiribati är jordbruk, som främst bedrivs för självhushåll, och lokalt fiske. Den torra och näringsfattiga jorden begränsar odlingen, och de vanligaste grödorna inkluderar bananer, frukter från kokospalmer och pandanuspalmer, papaya samt brödfrukt. Under 1980-talet var kopra den enda exportprodukten från jordbruket, men dess inkomster var osäkra på grund av återkommande torka och varierande världsmarknadspriser. Under 1990-talet tillkom sjögräs som en ny exportvara, odlat för export till Danmark, vilket kompletterade kopran. Med hjälp av internationellt bistånd har även kommersiellt fiske, särskilt av tonfisk, börjat utvecklas.^[6]

Industri

Industrisektorn är begränsad. På Tarawa etablerades 1990 ett mindre produktionscenter för varor som kläder, skor och möbler.^[6]

Tjänster och turism

Turismen, som också växer, bidrar med cirka 20 procent av BNP. År 1995 inledde Kiribati ett samarbete med Tuvalu, Nauru och Marshallöarna för att skapa ett gemensamt flygbolag och stimulera turismen. Trots ambitioner att öka turismen är landet svårtillgängligt, och antalet besökare, cirka 5 000 per år, förväntas bara öka långsamt. Insatser görs dock för att locka fler besökare, bland annat genom att öppna flera historiska platser från andra världskriget.^[6]

Handel

Handelsbalansen har haft ett växande underskott sedan 1980- och 90-talen. Exporten, som främst består av kopra, kokosnötter, fisk, fiskprodukter och sjögräs, går huvudsakligen till Frankrike, Japan och USA. Importen kommer främst från Australien, Fiji och Japan och omfattar livsmedel, maskiner och transportmedel. Förutom exportintäkter genererar licensavgifter från utländska fiskeflottor – exempelvis från Taiwan, Sydkorea och Japan – viktiga inkomster.^[6]

Infrastruktur

Transporter

Flygplatsen på Kiribati heter Bonriki Airport^[7]

Befolkning

Demografi

År 2021 uppskattades Kiribatis befolkning till 113 000, med en årlig tillväxttakt på 1,05 procent.^[8]

Urbanisering

Den största delen av befolkningen bor på Gilbertöarna, där alla öar är bebodda. Majoriteten lever på Tarawa-atollen, där huvudstaden South Tarawa hade 63 400 invånare år 2020. I Phoenixöarna är endast ön Kanton (eller Abariringa) bebodd, med 61 invånare enligt en folkräkning år 2000.

I Kiribatis del av Lineöarna är atollerna Teraina (tidigare Washington), Tabuaeran (tidigare Fanning) och Kiritimati (tidigare Julön) bebodda, med totalt 8 800 invånare år 2005. På ön Banaba (tidigare Ocean Island) bodde det 268 personer år 2015.^[8]

Minoriteter

Nästan hela befolkningen består av mikronesier, men det finns mindre grupper av polynesier, kineser och européer på vissa öar.^[8]

Språk

Engelska är det officiella språket, men även austronesiska språk talas i landet.^[8]

Religion

Cirka 96 procent av befolkningen är kristna. Av dessa tillhör 57 procent den romersk-katolska kyrkan och 31 procent är protestanter, huvudsakligen kongregationalister. Den största religiösa minoriteten är bahaier.^[8]

Internationella rankningar

Organisation	Undersökning	Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal	Index of Economic Freedom 2019	168 av 180
Reportrar utan gränser	Pressfrihetsindex 2019	N/A
Transparency International	Korruptionsindex 2018	N/A
FN:s utvecklingsprogram	Human Development Index 2018	132 av 189

Se även

Kiribatiska köket

Referenser

^ [a b] ”Kiribati”. The World Factbook. CIA. 10 november 2016. Arkiverad från originalet den 7 september 2017. https://web.archive.org/web/20170907162305/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/kr.html. Läst 25 november 2016.
^ [a b c d] ”5. Report for Selected Countries and Subjects - Kiribati” (på engelska). Internationella valutafonden. http://www.imf.org/external/pubs/ft/weo/2016/02/weodata/weorept.aspx?pr.x=54&pr.y=4&sy=2010&ey=2017&scsm=1&ssd=1&sort=country&ds=.&br=1&c=826&s=NGDPD%2CNGDPDPC%2CPPPGDP%2CPPPPC&grp=0&a=. Läst 25 november 2016.
^ ”Human Development Report 2021/2022” (på engelska) ( PDF). United Nations Development Programme. sid. 284-287. https://hdr.undp.org/system/files/documents/global-report-document/hdr2021-22pdf_1.pdf. Läst 3 december 2022.
^ Harrison, Dick och Bengt Nilson. "Kiribati". i Nationalencyklopedin. Läst 21 juli 2015.
^ "Kiritimati". NE.se. Läst 17 februari 2013.
^ [a b c d e] ”Kiribati - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kiribati. Läst 4 januari 2025.
^ ”World Airport Codes” (på amerikansk engelska). Läst 13 oktober 2016.
^ [a b c d e] ”Kiribatis befolkning” (på norska). Store norske leksikon. 2024-11-26. https://snl.no/Kiribatis_befolkning. Läst 4 januari 2025.

[CIAWorldFactbook-1] [a b] ”Kiribati”. The World Factbook. CIA. 10 november 2016. Arkiverad från originalet den 7 september 2017. https://web.archive.org/web/20170907162305/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/kr.html. Läst 25 november 2016.

[IMFGDP2015-2] [a b c d] ”5. Report for Selected Countries and Subjects - Kiribati” (på engelska). Internationella valutafonden. http://www.imf.org/external/pubs/ft/weo/2016/02/weodata/weorept.aspx?pr.x=54&pr.y=4&sy=2010&ey=2017&scsm=1&ssd=1&sort=country&ds=.&br=1&c=826&s=NGDPD%2CNGDPDPC%2CPPPGDP%2CPPPPC&grp=0&a=. Läst 25 november 2016.

[hdirapport2022-3] ”Human Development Report 2021/2022” (på engelska) ( PDF). United Nations Development Programme. sid. 284-287. https://hdr.undp.org/system/files/documents/global-report-document/hdr2021-22pdf_1.pdf. Läst 3 december 2022.

[4] Harrison, Dick och Bengt Nilson. "Kiribati". i Nationalencyklopedin. Läst 21 juli 2015.

[5] "Kiritimati". NE.se. Läst 17 februari 2013.

[:0-6] [a b c d e] ”Kiribati - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kiribati. Läst 4 januari 2025.

[7] ”World Airport Codes” (på amerikansk engelska). Läst 13 oktober 2016.

[:1-8] [a b c d e] ”Kiribatis befolkning” (på norska). Store norske leksikon. 2024-11-26. https://snl.no/Kiribatis_befolkning. Läst 4 januari 2025.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

grön	rendered as `RGB 000 119 073`	Pantone 3415 C
gul	rendered as `RGB 255 184 028`	Pantone 1235 C
röd	rendered as `RGB 224 060 049`	Pantone 179 C
blå	rendered as `RGB 000 020 137`	Pantone Reflex Blue C
vit	rendered as `RGB 255 255 255`
svart	rendered as `RGB 000 000 000`

Navigation

Navigering

Temaportaler