Kinesisk postromanisering

Officiell kinesisk postkarta från 1947.

Kinesisk postromanisering, eller Chinese Postal Map Romanization (kinesiska: 郵政式拼音; pinyin: Yóuzhèngshì pīnyīn), är ett romaniseringssystem för kinesiska ortnamn som kom i bruk under den sena Qingdynastin. Det blev officiellt godkänt på en kejserlig postkonferens (帝國郵電聯席會議) som hölls i Shanghai våren 1906. Postromaniseringen förblev normerande på västerländska kartor långt in på 1900-talet och trängdes inte ut av pinyin förrän efter 1979, då Folkrepubliken Kinas regering gjorde detta obligatoriskt i alla engelskspråkiga publikationer.

Systemet byggde på det då rådande romaniseringssystemet Wade-Giles, men tog också hänsyn till hävdvunna europeiska stavningssätt, kinesiska dialektala uttal och historiska uttal av ortnamn.

Huvudavvikelserna från Wade-Giles var bland annat:

• Det nästan fullständiga utelämnandet av diakritiska tecken och accenter.
• Chi, ch'i och hsi (pinyin ji, qi, och xi) återgavs som antingen tsi, tsi och si, eller som ki, ki och hi beroende på historiska uttal som till exempel:
  • Peking (Pei-ching, Beijing)
  • Tientsin (T'ien-chin, Tianjin)
  • Tsinan (Chi-nan, Jinan)
• Om den inte är den enda vokalen i en stavelse blir u Wade-Giles i stället w:
  • Ankwo (An-kuo, Anguo)
  • Chinchow (Chin-chou, Jinzhou)
• Si motsvarar ofta xi i pinyin:
  • Kwangsi (Guangxi), Sian (Xi'an), Sinkiang (Xinjiang), Shansi (Shanxi) och Sining (Xining)
• Ortnamn i Guangdong, Guangxi och Fujian romaniserades ofta utifrån lokala dialekter, som hakka, kantonesiska och minnan-dialekterna:
  • Amoy (Hsia-men, Xiamen)
  • Swatow (Shan-t'ou, Shantou)
  • Quemoy (Chin-men, Jinmen)
• Populära innarbetade europeiska ortnamn behölls, i synnerhet i de gamla fördragshamnarna:
  • Canton (Kuang-chou, Guangzhou)

Andra ortografiska egenheter var:

• hs- blev sh- eller -s, till exempel Kishien (från Chi-hsien)
• -ê (schwa) och -ei blev båda -eh, till exempel Chengteh (från Ch'eng-te') och Pehkiao (från Pei-ch'iao). -ê kunde ibland återges -e eller -ei.
• avslutande u blir ibland-uh, t.ex. Wensuh (från Wen-su)

Källor

• A. R. H. "The Romanization of Chinese Place-Names." The Geographical Journal 102, no. 2 (August 1943): 67-71
• China postal album: showing the postal establishments and postal routes in each province. 2d ed. Peking: Directorate General of Posts, 1919.
• Harris, Lane. "A 'Lasting Boon to All': A Note on the Postal Romanization of Place Names, 1896-1949." Twentieth Century China 34, no. 1 (2008): 96-109. Libris 11437213
• Playfair, G. M. H. (1971[1910]) (på engelska). The cities and towns of China: a geographical dictionary (2. ed.,repr.). Taipei: Ch'eng -wen. Libris 8153440 
• "Yóuzhèng shì pīnyīn" (邮政式拼音) Zhōngguó dà bǎikē quánshū: Yuyán wénzì (中国大百科全书：语言文字). Beijing: Zhōngguó dà bǎikē quánshū chūbǎnshè (中国大百科全书出版社), 1998.

Externa länkar

• Lista över de vanligaste postkarteromaniseringarna