Kinesisk nattskärra

Kinesisk nattskärra
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningNattskärrfåglar
Caprimulgiformes
FamiljNattskärror
Caprimulgidae
SläkteCaprimulgus
ArtKinesisk nattskärra
C. jotaka
Vetenskapligt namn
§ Caprimulgus jotaka
AuktorTemminck & Schlegel, 1845

Kinesisk nattskärra[2] (Caprimulgus jotaka) är en fågel i familjen nattskärror, fram tills nyligen behandlad som en del av djungelnattskärran (C. indicus).[3]

Kännetecken

Utseende

Kinesisk nattskärra är en 24–29 cm lång nattskärra med skilda dräkter mellan könen och generellt mycket mörkt utseende. Ovansidan är intrikat tecknad i svart, brunt och grått. På huvudet syns ett beigefärgat mustaschstreck och en vit fläck på sidan av strupen. Undersidan är tätt bandad. I flykten syns stora vita fläckar på vingarna och små vita fläckar på stjärthörnen, båda mindre och brunare hos honan.[4][5]

Liknande bredstjärtad nattskärra saknar tydlig fläckning på vingtäckarna och har större fläckar på stjärten. Savannattskärran saknar också fläckningen på vingtäckarna, men är mindre och har helljusa yttre stjärtpennor.[5]

Kinesisk nattskärra i nationalparken Kaeng Krachan i Thailand.

Läten

Spellätet är ett ljudligt och ekande serie med åtta till 14 toner, "tok-tok-tok-tok...", yttrade fyra till fem toner per sekund. Fågeln hörs mest i skymning och gryning.[5]

Utbredning och systematik

Kinesisk nattskärra delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

Underarten hazarae inkluderas ibland i jotaka.[6] Tillfälligt har den påträffats i USA.[1]

Artstatus

Tidigare betraktades kinesisk nattskärra tillsammans med palaunattskärran (C. phalaena) som en del av djungelnattskärra (C. indicus), och vissa gör det fortfarande.[7] De skiljer sig dock åt i utseende, läten och färg på äggen.[4]

Levnadssätt

Kinesisk nattskärra häckar i öppen städsegrön skog, barrskog och ungskog mellan 600 och 2445 meters höjd. Vintertid ses den även i öppnare områden och i trädgårdar. Liksom andra nattskärror jagar den nattetid efter flygande insekter som den fångar i luften i en akrobatisk och studsande flykt. Dagtid vilar den stilla på en trädgren eller på marken. [5][8]

Häckning

Fågeln häckar från slutet av maj till början av augusti i Japan, i juni i Ryssland, i maj i Kina, april-maj i Myanmar, mars-juni i Himalaya och mars-juli i Sydostasien. Den lägger ett till två mörkfläckade gräddvita ägg direkt på marken.[4][8]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig till mycket vanlig.[9][10]

Namn

Fågelns vetenskapliga namn kommer från det japanska namnet för fågeln, Yo taka.[11]

Referenser

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2014 Caprimulgus jotaka Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 18 januari 2015.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
  4. ^ [a b c] del Hoyo, J., Collar, N. & Kirwan, G.M. (2019). Grey Nightjar (Caprimulgus jotaka). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467184 2 februari 2019).
  5. ^ [a b c d] Myers, Susan (2016). Birds of Borneo. Bloomsbury. sid. 46. ISBN 9781472924452. https://books.google.com/books?id=iLynCwAAQBAJ&pg=PA46 
  6. ^ Holyoak, D.T. (2001) Nightjars and their Allies: the Caprimulgiformes. Oxford University Press, Oxford.
  7. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  8. ^ [a b] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4
  9. ^ Cleere, N. 2010. Nightjars, Potoos, Frogmouths, Oilbird and Owlet-Nightjars of the World. WILDGuides, Old Basing.
  10. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1999. Handbook of the Birds of the World, vol. 5: Barn-owls to Hummingbirds. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  11. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Katalogdata
​​ • BHL: 53188717​​​​ • GBIF: 6101184​​​ • Inaturalist: 367509​ • ITIS: 1077362​ • IUCN: 22725702​ • NCBI: 1463618​​​ • WoRMS: 1034765​​​​​​​​​​​​​​​​​​​ • Avibase: 7A2734EBA8ACDB85​​​ • Xeno-canto: Caprimulgus-jotaka​​​​​​

Media som används på denna webbplats

Caprimulgus jotaka.jpg
Författare/Upphovsman: Jason Thompson from Bangkok, Thailand, Licens: CC BY 2.0
Grey Nightjar, Kaeng Krachan NP, Thailand
Grey Nightjar.jpg
Författare/Upphovsman: Koshy Koshy, Licens: CC BY 2.0
Grey Nightjar Caprimulgus jotaka hazarae at Eaglenest Wildlife Sanctuary, Arunachal Pradesh, India