Kinesisk monal

	Kinesisk monal; Status i världen: Sårbar
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Hönsfåglar; Galliformes
Familj	Fasanfåglar; Phasianidae
Släkte	Monaler; Lophophorus
Art	Kinesisk monal; L. lhuysii
Vetenskapligt namn
	§ Lophophorus lhuysii
Auktor	Geoffroy Saint-Hilaire, 1866
Synonymer
	Kinesisk glansfasan;

Kinesisk monal^[2] (Lophophorus lhuysii) är en hotad, bergslevande fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar, endemisk för Kina.^[3]

Utseende och läte

Kinesisk monal är en stor (75–80 cm) och färgglad monal med buskig tofs. Hanen har en glittrande fjäderdräkt bestående av grönt huvud, purpurfärgad tofs, koppar- eller guldglänsande nacke och övre mantel, purpurgrön ovansida och stjärt samt vitaktig nedre rygg. Vidare är undersidan svartaktig och i ansiktet syns blå bar hud.^[1]

Den mindre honan har mindre tydlig tofs och intrikat tecknad mörkgrå och rostbrun kropp. Undersidan är streckad, ryggen vit och stjärten rostfärgad, finbandad i svart.^[1]

Hane av liknande arten vitstjärtad monal (Lophophorus sclateri) saknar tofs och har mer vitt på ryggen, medan honan är bandad under och blek (ej vit) på ryggen. Båda könen har vitspetsad stjärt.^[1]

Från hanen hörs en vissling påminnande om ett rostigt gångjärn och andra ljusa pipande läten.^[4]

Utbredning och systematik

Kinesisk monal förekommer i Kinas bergsregioner i södra Gansu, nordvästra Sichuan och Yunnan.^[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt

Kinesisk monal hittas i buskmarker med rhododendron och på alpängar med exponerade klippor ovan trädgränsen, men rör sig ibland ner i barrskogsbältet. Den har påträffats mellan 2800 och 4900 meters höjd, men ses normalt mellan 3300 och 4500. Fågeln lever av rötter, rotknölar, löv och blommor. Den häckar mellan mars och juni, det vill säga tidigare än andra bergslevande fasanfåglar. Undersökningar i Baoxing i Sichuan visar att det möjligen kan ta fågeln ett antal år att bli könsmogen. Vidare häckar den möjligen inte varje år.^[1]^[5]

Status och hot

Kinesisk monal har en liten världspopulation på uppskattningsvis 6 000–10 000 vuxna indiider. Den tros dessutom minska i antal till följd av habitatförlust och jakt inom ett redan fragmenterat utbredningsområde. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som sårbar (VU).^[1]

Namn

Artens vetenskapliga namn är uppkallat efter den franske diplomaten och politikern Édouard Drouyn de Lhuys.^[6]

Noter

^ [a b c d e f] Birdlife International 2022 Lophophorus lhuysii . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 11 december 2022.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ McGowan, P. J. K. and G. M. Kirwan (2020). Chinese Monal (Lophophorus lhuysii), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.chimon1.01
^ McGowan, P.J.K. & Kirwan, G.M. (2018). Chinese Monal (Lophophorus lhuysii). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53484 8 december 2018).
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör kinesisk monal.
Bilder & media
Wikispecies har information om Lophophorus lhuysii.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d e f] Birdlife International 2022 Lophophorus lhuysii . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 11 december 2022.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[BOW-4] McGowan, P. J. K. and G. M. Kirwan (2020). Chinese Monal (Lophophorus lhuysii), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.chimon1.01

[hbw-5] McGowan, P.J.K. & Kirwan, G.M. (2018). Chinese Monal (Lophophorus lhuysii). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53484 8 december 2018).

[6] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

Navigation

Navigering

Temaportaler