Kinesisk bulbyl

Kinesisk bulbyl
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljBulbyler
Pycnonotidae
SläktePycnonotus
ArtKinesisk bulbyl
P. sinensis
Vetenskapligt namn
§ Pycnonotus sinensis
Auktor(Gmelin, 1789)
Synonymer
Kinabulbyl

Kinesisk bulbyl[2] (Pycnonotus sinensis) är en välkänd östasiatisk fågel i familjen bulbyler inom ordningen tättingar.[3]

Kännetecken

Utseende

Kinesisk bulbyl är en medelstor (19 cm), ljudlig och lätt igenkännbar bulbyl. Nominatformen har en karakteristisk huvudteckning med svart hjässa och mustaschstreck, vit strupe, ett brett och vitt ögonbrynsstreck från bakom örat som möts i nacken samt en vit fläck på annars mörka örontäckare. Ovansidan är gråbrun, på manteln mot olivgrön och vingarna även kantade i olivgrönt. Undersidan är vitaktig med ljust gråbrunt band över bröstet, gulgrå buk och gulvita undre stjärttäckare.[4]

Övriga populationer skiljer sig något, framför allt i huvudteckning. Taxonet formosaeTaiwan är mörkare undertill, det ljusa bandet är begränsat till nacken och bröstbandet är mörkare grått. Sydliga hainanus saknar det ljusa bandet i nacken helt och den ljusa fläcken på örontäckarna är mindre.[4]

Kinesisk bulbyl på Taiwan.

Läten

Lätena är typiskt bulbylartade med både hurtiga fraser och märkliga toner som är svåra att återge i ord. Även högljudda "tocc-tocc-tocc" hörs.[4]

Utbredning och systematik

Kinesisk bulbyl delas in i fem underarter med följande utbredning:[3]

  • Pycnonotus sinensis sinensis – förekommer centrala och östra Kina (Sichuan och södra Shaanxi), österut till Jiangsu och söderut till Guangxi, Guangdong och Fujian; även lokalt och isolerat i Beijing och Hebei). Delvis flyttfågel där vissa individer flyttar vintertid till centrala Vietnam, Hainan och Sydkorea
  • Pycnonotus sinensis hainanus – förekommer i södra Kina (Guangdong och södra Guangxi), i norra Vietnam och på Hainan
  • formosae/orii-gruppen

Kinesisk bulbyl är mycket nära släkt med taiwanbulbylen och vissa för formosae och orii istället till denna.[5] I en genetisk studie föreslås att de istället bör lyftas ut till en egen art.[6]

Levnadssätt

Kinesisk bulbyl är en vanlig och ofta påträffad fågel i odlingsbygd, fruktträdgårdar, buskmarker, öppet skogslandskap och till och med inne i stadsparker och trädgårdar med större buskar. Den livnär sig av en rad olika sorters bär och frukt, men även insekter som ibland fångas i flykten. Den ses ofta sitta tydligt i busktoppar och samlas i stora flockar vintertid. Häckningen sker mellan april och juni men ibland så sent som i oktober.[4]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som mycket vanlig i vissa områden, bland annat Hong Kong.[4]

Noter

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Pycnonotus sinensis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ [a b c d e] del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2005. Handbook of the Birds of the World, vol. 10: Cuckoo-shrikes to Thrushes. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  5. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  6. ^ McKay, B.D., Mays, H.L., Wu, Y., Li, H., Yao, C.-T., Nishiumi, I. & Zou, F. (2013) An empirical comparison of character-based and coalescent-based approaches to species delimitation in a young avian complex. Mol. Ecol. 22(19): 4943–4957.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats