Kepler-38
| Kepler-38 | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Lyran |
| Rektascension | 19t 07m 19,2814s[1] |
| Deklination | +38° 56′ 50,219 ″[1] |
| Skenbar magnitud () | 14,3[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | G V[3] / M[4] |
| Variabeltyp | Planetpassage-variabel |
| Astrometri | |
| Egenrörelse (µ) | RA: -4,648 ± 0,026[1] mas/år Dek.: -13,159 ± 0,025[1] mas/år |
| Avstånd | 3 970 ± 70 lå (1 220 ± 20 pc) |
| Detaljer | |
| Massa | 0,949 M☉ |
| Radie | 1,757 R☉ |
| Temperatur | 5 640 K |
| Metallicitet | -0,11 |
| Andra beteckningar | |
| KOI-1740, 2MASS J19071928+4216451, KIC 6762829, Gaia DR3 2105448841733970432, Gaia DR2 2105448841733970432[5][6] | |
Kepler-38 eller KOI-1740, är en dubbelstjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Lyran. Den har en skenbar magnitud av ca 14,3[2] och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 0,82 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 3 970 ljusår (1 220 parsek) från solen.
Egenskaper
Primärstjärnan Kepler-38 A är en gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass G V.[3] Den har en massa som är ca 0,95 solmassa, en radie som är ca 1,76 solradier och har en effektiv temperatur av ca 5 600 K. Följeslagaren är stjärna av spektraltyp M med en massa av ca 0,25 solmassa och en radie av ca 0,27 solradie. Stjärnorna är separerade med 0,147 AE och har en excentrisk omloppsbana kring ett gemensamt centrum med en omloppsperiod av 18,8 dygn.[3]
Planetsystem
År 2012 upptäcktes en cirkumbinär exoplanet av Neptunus storlek som passerade primärstjärnan. Uppföljande mätningar av radialhastighet gav dock inte tillräckligt med information för att avgränsa planetens massa. Planeten bekräftades med metoden för analys av transitvaraktighetsvariation.
Det är troligt att ytterligare planeter i den beboeliga zonen finns, som steniga jordplaneter, enligt simuleringar av bildandet av Kepler-38-systemet. Dessutom är banorna för alla sådana planeter troligen stabila.[7]
(AE) | (d) | |||||
|---|---|---|---|---|---|---|
| b | - | 0,4644 | 105,595 | - | - | 0,39 RJ |
Se även
- Lista över exoplaneter
- Keplerteleskopet
- Kepler-16
- Kepler-34
- Kepler-35
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Kepler-38, 14 maj 2023..
Noter
- ^ [a b c d e] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
- ^ [a b] https://www.universeguide.com/star/121638/kepler38ab. Hämtad 2023-08-02.
- ^ [a b c] Orosz, Jerome A.; et al. (2012), "THE NEPTUNE-SIZED CIRCUMBINARY PLANET KEPLER-38b", The Astrophysical Journal, 758 (2): 87, arXiv:1208.3712, Bibcode:2012ApJ...758...87O, doi:10.1088/0004-637X/758/2/87, S2CID 119226095
- ^ "Notes for star Kepler-38(AB)". Extrasolar Planets Encyclopaedia. 2012. Retrieved 29 April 2013.[permanent dead link]
- ^ Kepler-38 (unistra.fr). Hämtad 2023-08-02.
- ^ "Kepler-38". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 4 januari 2017.
- ^ Macau, E E N.; Domingos, R. C.; Izidoro, A.; Amarante, A.; Winter, O. C.; Barbosa, G. O. (2020), "Earth-size planet formation in the habitable zone of circumbinary stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 494: 1045–1057, arXiv:2003.11682, doi:10.1093/mnras/staa757, S2CID 214667061
Externa länkar
| |||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Lyra chart
