Kepler-37
| Kepler-37 | |
 Jämförelse mellan planeter i Kepler-37-systemet och jorden, månen och Mars. | |
| Observationsdata Epok: J2000 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Lyran |
| Rektascension | 18t 56m 14,28s[1] |
| Deklination | 44° 31′ 5,52″[1] |
| Skenbar magnitud () | 9,71[1] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | G |
| Detaljer | |
| Massa | 0,803 ± 0,068[2] M☉ |
| Radie | 0,77 ± 0,026[2] R☉ |
| Temperatur | 5417 ± 75[2] K |
| Metallicitet | –0,32 ± 0,07[2] dex |
| Vinkelhastighet | 1,1 ± 1,1[2] km/s |
| Ålder | 6[2] Ga år |
| Andra beteckningar | |
| KOI-245[1] KIC-8478994[1] TYC 3131-1199-1[3] | |
Kepler-37 är en GV-huvudseriestjärna som ligger i stjärnbilden Lyran 215,2 ljusår från jorden. Den är moderstjärna till exoplaneterna Kepler-37b, Kepler-37c, Kepler-37d och Kepler-37e som alla kretsar mycket nära stjärnan. Kepler-37 har en massa om 80,3 procent av solens och en radie om 77 procent av solens.[4] Den har en temperatur liknande solens, men är lite kallare och har en yttemperatur på 5417 K. Den har en metallicitet som är ungefär hälften av solens. Med en ålder på cirka 6 miljarder år[5] är den något äldre än solen men fortfarande en huvudseriestjärna. I januari 2015 var Kepler-37 den minsta stjärnan att mätas med hjälp av asteroseismologi.[6]
Källor
- ^ [a b c d e] ”Kepler Host Star Characteristics” (på engelska). Archive for Space Telescopes. STSI. 24 februari 2012. https://archive.stsci.edu/kepler/host_stars.html. Läst 21 februari 2013.
- ^ [a b c d e f] ”A sub-Mercury-sized exoplanet (Additional Information)” (på engelska). Nature. 20 februari 2013. http://www.nature.com/nature/journal/vaop/ncurrent/extref/nature11914-s1.pdf. Läst 21 februari 2013.
- ^ "SIMBAD Query Result: TYC 3131-1199-1 -- Star". SIMBAD. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. Retrieved 2013-02-22. (KOI-245)
- ^ Barclay, T.; Rowe, J. F.; Lissauer, J. J.; Huber, D.; Fressin, F.; Howell, S. B.; Bryson, S. T.; Chaplin, W. J.; et al. (20 februari 2013). ”A sub-Mercury-sized exoplanet” (på engelska). Nature 494 (7438): sid. 452–4. doi:. ISSN 0028-0836. PMID 23426260. Bibcode: 2013Natur.494..452B. http://www.nature.com/nature/journal/vaop/ncurrent/full/nature11914.html. Läst 21 februari 2013.
- ^ ”Smallest Alien Planet Kepler-37b Explained (Infographic)” (på engelska). 20 februari 2013. http://www.space.com/19858-smallest-alien-planet-kepler-37b-infographic.html. Läst 16 maj 2015.
- ^ NASA (20 februari 2012). ”NASA's Kepler Mission Discovers Tiny Planet System” (på engelska). Pressmeddelande. Läst 21 februari 2012. Arkiverad från originalet den 8 september 2018.
Vidare läsning
- Barclay, Thomas (2013). ”A sub-Mercury-sized exoplanet” (på engelska). Nature 494 (7438): sid. 452–4. doi:. ISSN 0028-0836. PMID 23426260. Bibcode: 2013Natur.494..452B. http://www.nature.com/nature/journal/vaop/ncurrent/full/nature11914.html. (Kompletterande information )
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Kepler-37.- Lista över bekräftade planeter vid NASA, Kepler mission (engelska)
| ||||||||
| |||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
A Moon-size Line Up.jpg
NASA's Kepler mission has discovered a new planetary system that is home to the smallest planet yet found around a star like our sun, approximately 210 light-years away in the constellation Lyra.
NASA's Kepler mission has discovered a new planetary system that is home to the smallest planet yet found around a star like our sun, approximately 210 light-years away in the constellation Lyra.
The line up compares the smallest known planet to the moon and planets in the solar system. Kepler-37b is slightly larger than our moon, measuring about one-third the size of Earth. Kepler-37c, the second planet, is slightly smaller than Venus, measuring almost three-quarters the size of Earth. Kepler-37d, the third planet, is twice the size of Earth.
A "year" on these planets is very short. Kepler-37b orbits its host star every 13 days at less than one-third the distance Mercury is to the sun. The other two planets, Kepler-37c and Kepler-37d, orbit their star every 21 and 40 days. All three planets have orbits lying less than the distance Mercury is to the sun, suggesting that they are very hot, inhospitable worlds.