Kepler-16
| Kepler-16 | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Svanen |
| Rektascension | 19t 16m 18,1759s[1] |
| Deklination | +51° 45′ 26,778 ″[1] |
| Skenbar magnitud () | 12[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | K / M[3] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -32,36 ± 2,63[4] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +14,041 ± 0,054[1] mas/år Dek.: -48,601 ± 0,051[1] mas/år |
| Parallax () | 13,2893 ± 0,0271[1] |
| Avstånd | 245,4 ± 0,5 lå (75,2 ± 0,2 pc) |
| Detaljer | |
| Massa | 0,6897 ± 0,0035 M☉ |
| Radie | 0,6489 ± 0,0013 R☉ |
| Luminositet | 0,148[5] L☉ |
| Temperatur | 4 450 ± 150 K |
| Metallicitet | -0,3 ± 0,2 |
| Andra beteckningar | |
| KOI-1611, GSC 03554-01147, KIC 12644769, 2MASS J19161817+5145267, UCAC3 284-140854, Gaia DR3 2133476355197071616, Gaia DR2 2133476355197071616[4][6] | |
Kepler-16 eller KOI-1611, är en dubbelstjärna belägen i den norra delen av stjärnbilden Svanen. Den har en skenbar magnitud av ca 12[2] och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 13,29 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 245 ljusår (75 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -32 km/s.[4]
Egenskaper
Primärstjärnan Kepler-16 A är en orange till gul stjärna i huvudserien av spektralklass K V.[1] Den har en massa som är ca 0,69 solmassa, en radie som är ca 0,65 solradie och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande ca 0,15 gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 4 500 K.[5] Följeslagaren Kepler-16 B är en röd dvärg av spektraltyp M med en massa av ca 0,20 solmassa och en radie av ca 0,23 solradie och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande ca 0,0057 gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 3 300 K. Stjärnorna är separerade med 0,22 AE och har en omloppsbana med excentricitet ca 0,159, en halv storaxel på ca 0,224 kring med en omloppsperiod av 41,079 dygn.[7]
Kepler-16-systemets två stjärnor förmörkar varandra när de kretsar kring varandra. Den större och ljusare primärstjärnan förmörkas delvis av följeslagaren i cirka sex timmar och ljusstyrkan sjunker med ca 0,15 magnitud. Följeslagaren är helt ockulterad av primärstjärnan i cirka två timmar, men den totala ljusstyrkan sjunker bara med cirka 0,02 magnitud.
Det finns också svaga förmörkelser orsakade av en stor exoplanet. När denna passerar över primärstjärnan sjunker ljusstyrkan med något mer än vid följeslagarens förmörkelse. När den passerar följeslagaren sjunker ljusstyrkan med 0,001 magnitud.[7]
Planetsystem
Exoplaneten Kepler-16b är en gasjätte som kretsar kring de två stjärnorna i Kepler-16-systemet.[7] Planeten har en massa motsvarande en tredjedel av Jupiters massa och är något mindre än Saturnus med en radie av 0,7538 Jupiterradier, men är tätare. Kepler-16b har en nästan cirkulär bana med en omloppsperiod av 228,776 dygn.
(AE) | (d) | |||||
|---|---|---|---|---|---|---|
| b | 0,333 MJ | 0,7048 | 228,776 | 0,0069 | 90,032° | 0,7538 RJ |
Se även
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Kepler-16, 25 april 2023.
Noter
- ^ [a b c d e f g] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia Data Release 2 catalog entry
- ^ [a b] https://www.universeguide.com/star/121347/kepler16ab. Hämtad 2023-08-03.
- ^ Jean Schneider (2011). "Notes for star Kepler-16 (AB)". Extrasolar Planets Encyclopaedia. Hämtad 23 september 2011.
- ^ [a b c] Kepler-16 (unistra.fr). Hämtad 2023-08-03.
- ^ [a b] Haghighipour, Nader; Kaltenegger, Lisa (24 October 2013). "Calculating the Habitable Zone of Binary Star Systems. II. P-type Binaries". The Astrophysical Journal. 777 (2): 13. arXiv:1306.2890. Bibcode:2013ApJ...777..166H. doi:10.1088/0004-637X/777/2/166. S2CID 118494204.
- ^ "Kepler-16". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2020-08-09.
- ^ [a b c d] Doyle, Laurance R.; Carter, Joshua A.; Fabrycky, Daniel C.; Slawson, Robert W.; Howell, Steve B.; Winn, Joshua N.; Orosz, Jerome A.; Prša, Andrej; Welsh, William F.; et al. (2011). "Kepler-16: A Transiting Circumbinary Planet". Science. 333 (6049): 1602–6. arXiv:1109.3432. Bibcode:2011Sci...333.1602D. doi:10.1126/science.1210923. PMID 21921192. S2CID 206536332.
- ^ Jean Schneider (2011). "Notes for Planet Kepler-16 (AB) b". Extrasolar Planets Encyclopaedia. Archived from the original on 11 October 2011. Hämtad 23 september 2011.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 4.0
IAU Cygnus chart
Författare/Upphovsman: PopePompus, Licens: CC BY-SA 4.0
A light curves for the Kepler-16 system, adapted from Doyle et al., Science, Volume 333, Issue 6049, pp. 1602 (2011)
From the original caption: NASA's Kepler mission has discovered a world where two suns set over the horizon instead of just one. The planet, called Kepler-16b, is the most "Tatooine-like" planet yet found in our galaxy and is depicted here in this artist's concept with its two stars. Tatooine is the name of Luke Skywalker's home world in the science fiction movie Star Wars. In this case, the planet is not thought to be habitable. It is a cold world, with a gaseous surface, but like Tatooine, it circles two stars. The largest of the two stars, a K dwarf, is about 69 percent the mass of our sun, and the smallest, a red dwarf, is about 20 percent the sun's mass.
Most of what we know about the size of stars comes from pairs of stars that are oriented toward Earth in such a way that they are seen to eclipse each other. These star pairs are called eclipsing binaries. In addition, virtually all that we know about the size of planets around other stars comes from their transits across their stars. The Kepler-16 system combines the best of both worlds with planetary transits across an eclipsing binary system. This makes Kepler-16b one of the best-measured planets outside our solar system.
Kepler-16 orbits a slowly rotating K-dwarf that is, nevertheless, very active with numerous star spots. Its other parent star is a small red dwarf. The planetary orbital plane is aligned within half a degree of the stellar binary orbital plane. All these features combine to make Kepler-16 of major interest to studies of planet formation as well as astrophysics.