Kepler-138

Kepler-138
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildLyran
Rektascension19t 21m 31,56798s[1]
Deklination+43° 17′ 34,6810 ″[1]
Skenbar magnitud ()13,040 ± 0,092[2]
Stjärntyp
SpektraltypM1 V[3]
VariabeltypPlanetpassage-variabel
Astrometri
Radialhastighet ()-37,25 ± 0,72[1] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -20,461 ± 0,012[1] mas/år
Dek.: +2,641 ± 0,012[1] mas/år
Parallax ()14,9019 ± 0,0097[1]
Avstånd218,9 ± 0,1  (108,1 ± 0,1 pc)
Absolut magnitud ()+8,81 ± 0,28
Detaljer
Massa0,535 ± 0,012[4] M
Radie0,535 +0,013−0,014[4] R
Luminositet0,056 ± 0,004[4] L
Temperatur3 726 +44−40[5] K
Metallicitet-0,28 ± 0,10[3]
Vinkelhastighet-3[6] km/s
Ålder>1[6] miljarder år
Andra beteckningar
KOI-314, UCAC4 667-073394, AP J19213157+4317347, KIC 7603200, 2MASS J19213157+4317347, Gaia DR3 2102053446751282944, Gaia DR2 2102053446751282944[7][8]

Kepler-138 eller KOI-314, är en ensam stjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Lyran. Den har en skenbar magnitud av ca 13,04[2] och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 14,90 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 219 ljusår (67 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -37 km/s.[1]

Nomenklatur

Innan Kepler-observationen hade KOI-314 2MASS-katalognummer 2MASS J19213157+4317347. I Kepler Input Catalog har den beteckningen KIC 7603200, och när den visade sig ha transiterande planetkandidater fick den Kepler-objektets intressenummer KOI-314.

Egenskaper

Primärstjärnan Kepler-138 är en röd till orange stjärna i huvudserien av spektralklass M1 V.[3] Den har en massa som är ca 0,54[3] solmassa, en radie som är ca 0,54[3] solradie och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande ca 0,056 gånger solen[9] vid en effektiv temperatur av ca 43 700 K.[5]

Planetsystem

Kepler-138 är värd för tre bekräftade exoplaneter och en trolig fjärde, icke-transiterande planet, Kepler-138e, som upptäcks genom transittidsvariationer.[4][10] Bland dessa finns exoplaneten med den lägsta massan som hittills upptäckts, Kepler-138b,[11] med en massa som är jämförbar med planeten Mars. Kepler-138d är uppmärksammad för dess låga densitet och troddes ursprungligen vara en gasdvärg,[6] men nyare observationer från 2022 visar att den, liksom planet c, sannolikt är en vattenplanet.[12][11]

De tre inre planeterna är för nära sin stjärna för att kunna befinna sig inom den beboeliga zonen,[9] medan den troliga planeten Kepler-138e kretsar nära den inre kanten av den beboeliga zonen.[4]

Kepler-138 solsystem[4]
Planet
Massa
Halv storaxel
(AE)
Siderisk omloppstid
(d)
Excentricitet
Inklination
Radie
b 0,07 ± 0,02M🜨0,0753 ± 0,000610,3134 ± 0,00030,020 ± 0,00988,67 ± 0,08°0,64 ± 0,02 R🜨
c 2,3 ± 0,5 M🜨0,0913 ± 0,000713,78150 ± 0,000070,017 + 0,008−0,00789,02 ± 0,071,51 ± 0,04 R🜨
d 2,1 ± 0,6 M🜨0,1288 ± 0,001023,0923 ± 0,00060,010 ± 0,00589,04 ± 0,04°1,51 ± 0,04 R🜨
e (obekräftad)0,43 +0,21−0,10 M🜨0,1803 ± 0,001438,230 ± 0,0060,112 +0,018−0,02488,53 ± 1,0°-

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Kepler-138, 30 juli 2023.

Noter

  1. ^ [a b c d e f g h] Vallenari, A.; et al. (Gaia Collaboration) (2022). "Gaia Data Release 3. Summary of the content and survey properties". Astronomy & Astrophysics. arXiv:2208.00211. doi:10.1051/0004-6361/202243940. Gaia DR3 record for this source at VizieR.
  2. ^ [a b] "Kepler-138". NASA Exoplanet Archive. Hämtad 17 december 2022.
  3. ^ [a b c d e] Pineda, Sebastian; Bottom, Michael; et al. (21 March 2013). "Using High-resolution Optical Spectra to Measure Intrinsic Properties of Low-mass Stars: New Properties for KOI-314 and GJ 3470". The Astrophysical Journal. 767 (1): 28. arXiv:1302.6231. Bibcode:2013ApJ...767...28P. doi:10.1088/0004-637X/767/1/28. S2CID 12541740.
  4. ^ [a b c d e f] Piaulet, Caroline; Benneke, Björn; et al. (15 December 2022). "Evidence for the volatile-rich composition of a 1.5-Earth-radius planet". Nature Astronomy. 7: 206. arXiv:2212.08477. Bibcode:2023NatAs...7..206P. doi:10.1038/s41550-022-01835-4. S2CID 254764810.
  5. ^ [a b] Mann, Andrew W.; Dupuy, Trent; Muirhead, Philip S.; Johnson, Marshall C.; Liu, Michael C.; Ansdell, Megan; Dalba, Paul A.; Swift, Jonathan J.; Hadden, Sam (2017), "THE GOLD STANDARD: ACCURATE STELLAR AND PLANETARY PARAMETERS FOR EIGHT Kepler M DWARF SYSTEMS ENABLED BY PARALLAXES", The Astronomical Journal, 153 (6): 267, arXiv:1705.01545, Bibcode:2017AJ....153..267M, doi:10.3847/1538-3881/aa7140, S2CID 119325474
  6. ^ [a b c] Kipping, David; Nesvorný, D.; et al. (1 March 2014). "The Hunt for Exomoons with Kepler (HEK): IV. A Search for Moons around Eight M-Dwarfs". The Astrophysical Journal. 784 (1): 28–41. arXiv:1401.1210. Bibcode:2014ApJ...784...28K. doi:10.1088/0004-637X/784/1/28. S2CID 119305398.
  7. ^ Kepler-138 (unistra.fr). Hämtad 2023-08-09.
  8. ^ "Kepler-138". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 17 december 2022.
  9. ^ [a b] David Kipping (26 January 2014). "David Kipping - Press Briefing on First Earth-Mass Transiting Planet, KOI-314c". YouTube. Retrieved 1 March 2014
  10. ^ "Two Super-Earths May Be Mostly Water". NASA. 15 December 2022. Hämtad 17 december 2022.
  11. ^ [a b] Jontof-Hutter, D; Rowe, J; et al. (18 June 2015). "Mass of the Mars-sized Exoplanet Kepler-138b from Transit Timing". Nature. 522 (7556): 321–323. arXiv:1506.07067. Bibcode:2015Natur.522..321J. doi:10.1038/nature14494. PMID 26085271. S2CID 205243944.
  12. ^ Mann, Andrew; Gaidos, Eric; et al. (4 December 2013). "Spectro-thermometry of M Dwarfs and Their Candidate Planets: Too Hot, Too Cool, or Just Right?". The Astrophysical Journal. 779 (2): 188. arXiv:1311.0003. Bibcode:2013ApJ...779..188M. doi:10.1088/0004-637X/779/2/188. hdl:2152/34640. S2CID 119183731.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Lyra IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Lyra chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.