Kentauren
- För andra betydelser, se Kentaur (olika betydelser)
| Kentauren | |
 | |
| Lista över stjärnor i Kentauren | |
| Latinskt namn | Centaurus |
|---|---|
| Förkortning | Cen |
| Rektascension | 13 h |
| Deklination | -50° |
| Area | 1060 grad² (9) |
| Huvudstjärnor | 11 |
| Bayer/Flamsteedstjärnor | 69 |
| Stjärnor med exoplaneter | 14 |
| Stjärnor med skenbar magnitud < 3 | 10 |
| Stjärnor närmare än 50 ljusår | 8 |
| Ljusaste stjärnan | Alfa Centauri (-0,27m) |
| Närmaste stjärnan | Proxima Centauri (4,24 lå) |
| Messierobjekt | 0 |
| Meteorregn | 3 |
| Närliggande stjärnbilder | Vattenormen Luftpumpen Seglet Kölen Flugan Södra korset Cirkelpassaren Vargen Vågen |
| Synlig vid latituder mellan +25° och −90° Bäst synlig klockan 21:00 under maj. | |
Kentauren (Centaurus på latin) är en ljusstark stjärnbild på södra stjärnhimlen. Stjärnbilden är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[1]
I stjärnbilden ingår bland annat trippelstjärnan Alfa Centauri, som är Solens närmaste stjärngranne.[2][3]
Historik
Kentauren var en av de 48 konstellationerna som listades av den antike astronomen Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest.
Mytologi
Enligt den grekiska mytologin led kentauren Folos det ironiska och nesliga ödet att tappa en av hjälten Herakles förgiftade pilar på sin fot. Herakles odödliggjorde honom då genom att lyfta upp honom på himlavalvet och låta honom bli stjärnbilden Kentauren.
Herakles motsvarar Hercules i den romerska mytologin.
Stjärnor
Stjärnbilden Kentauren (Centaurus) som den kan ses med blotta ögat.
Kentauren är en ljusstark stjärnbild som innehåller två av stjärnhimlens tio ljusstarkaste stjärnor. [4][1]
- α - Alfa Centauri (Rigil Kentaurus) är en multipelstjärna på bara 4,3 ljusårs avstånd från Jorden, vilket gör den till vår närmaste granne i rymden. Systemets kombinerade magnitud är -0,27. Rigil Kentaurus kommer från arabiska Rijl Qantūris som betyder “Kentaurens fot”. Den har också fått namnen Rigil Kent och Toliman.
Proxima Centauri heter den komponent i systemet som befinner sig allra närmast oss, på 4,2 ljusårs avstånd. Den har emellertid endast av magnitud 11,05 varför det krävs teleskop för att se den. - β - Beta Centauri (Hadar eller Agena) är en blåvit jätte av magnitud 0,6.
- θ - Theta Centauri (Menkent eller Haratan) är en orange jätte av magnitud 2,06.
- γ - Gamma Centauri (Muhlifain) är en dubbelstjärna av magnitud 2,2.
- ε - Epsilon Centauri är en blåvit jätte av magnitud 2,29.
- η - Eta Centauri är en Gamma Cassiopeiae-variabel av magnitud 2,33.
- ζ - Zeta Centauri (Alnair) är en spektroskopisk dubbelstjärna med magnitud 2,55.
- δ - Delta Centauri (Ma Wei) klassificeras också som Gamma Cassiopeiae-variabel och varierar 2,51 – 2,65 i magnitud.
- ν - Ny Centauri är en blåvit stjärna och Beta Cephei-variabel. Den varierar i ljusstyrka endast mellan 3,38 och 3,41.
- κ - Kappa Centauri (Ke Kwan) är en dubbelstjärna av magnitud 3,13.
Djuprymdsobjekt
Galaxen NGC 4650A fotograferad av Hubbleteleskopet.
Bumerangnebulosan fotograferad av Hubbleteleskopet.
Kentauren innehåller gott om intressanta objekt.[4][1]
Stjärnhopar
- NGC 3766 (Caldwell 97) är en öppen stjärnhop av magnitud 5,3.
- Omega Centauri (NGC 5139, Caldwell 80) är en klotformig stjärnhop med magnitud 5.33. Den listades som stjärna av Ptolemaios, beskrev 1677 av den engelske astronomen Edmond Halley som nebulosa och fastställdes sedan av den tysk-brittiske astronomen William Herschel på 1830-talet som vad den var – en stjärnhop. Omega Centauri innehåller flera miljoner stjärnor.
- NGC 5286 (Caldwell 84) är en klotformig stjärnhop av magnitud 8.31.
- NGC 5460 är en öppen stjärnhop av magnitud 5,6.
Galaxer
- NGC 4603, NGC 4622 (även kallad Baklängesgalaxen), NGC 4650A, NGC 4696.
- NGC 4945 (Caldwell 83) är en spiralgalax av magnitud 14.40.
- NGC 4976, NGC 5090, NGC 5091.
- Centaurus A (NGC 5128, Caldwell 77) är en elliptisk galax och den femte ljusstarkaste galaxen på natthimlen. Kärnan innehåller ett supermassivt svart hål och är en av de starkaste utomgalaktiska radiostrålningskällorna. Centaurus A är av magnitud 6,84.
- NGC 5253, NGC 5291 och NGC 5408.
Nebulosor
- NGC 3918 är den ljusstarkaste planetariska nebulosan på södra stjärnhimlen, av magnitud 8,5.
- NGC 5307 är en annan planetarisk nebulosa av magnitud 10.
- IC 2944 (Lambda Centauri-nebulosan, Caldwell 100) är en ljusstark stjärnhop med en associerad emissionsnebulosa.
- Bumerangnebulosan (PGC 3074547) är en protoplanetarisk nebulosa och den kallaste kända platsen i universum, −272,15 °C.
Referenser
- ^ [a b c] ”Centaurus Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/centaurus-constellation/. Läst 30 januari 2014.
- ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9
- ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 30 januari 2014.
- ^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 342-343. ISBN 978-3-8331-4371-7
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Kentauren.
Wikimedia Commons har media som rör
| ||||||||
Media som används på denna webbplats
Constellation Centaurus.jpg
Författare/Upphovsman: Till Credner, Licens: CC BY-SA 3.0
Photo of the constellation Centaurus, the Centaur
Författare/Upphovsman: Till Credner, Licens: CC BY-SA 3.0
Photo of the constellation Centaurus, the Centaur
Centaurus IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Centaurus chart
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Centaurus chart
NGC 4650A I HST2002.jpg
A Hubble Space Telescope (HST) image of NGC 4650A. Space Telescope Science Institute astronomers are giving the public chances to decide where to aim NASA's Hubble Space Telescope. Guided by 8,000 Internet voters, Hubble has already been used to take a close-up, multi-color picture of the most popular object from a list of candidates, the extraordinary "polar-ring" galaxy NGC 4650A.
A Hubble Space Telescope (HST) image of NGC 4650A. Space Telescope Science Institute astronomers are giving the public chances to decide where to aim NASA's Hubble Space Telescope. Guided by 8,000 Internet voters, Hubble has already been used to take a close-up, multi-color picture of the most popular object from a list of candidates, the extraordinary "polar-ring" galaxy NGC 4650A.
Located about 130 million light-years away, NGC 4650A is one of only 100 known polar-ring galaxies. Their unusual disk-ring structure is not yet understood fully. One possibility is that polar rings are the remnants of colossal collisions between two galaxies sometime in the distant past, probably at least 1 billion years ago. What is left of one galaxy has become the rotating inner disk of old red stars in the center. Meanwhile, another smaller galaxy which ventured too close was probably severely damaged or destroyed.
The bright bluish clumps, which are especially prominent in the outer parts of the ring, are regions containing luminous young stars, examples of stellar rebirth from the remnants of an ancient galactic disaster. The polar ring appears to be highly distorted. No regular spiral pattern stands out in the main part of the ring, and the presence of young stars below the main ring on one side and above on the other shows that the ring is warped and does not lie in one plane. Determining the typical ages of the stars in the polar ring is an initial goal of our Polar Ring Science Team that can provide a clue to the evolution of this unusual galaxy. The HST exposures were acquired by the Hubble Heritage Team, consisting of Keith Noll, Howard Bond, Carol Christian, Jayanne English, Lisa Frattare, Forrest Hamilton, Anne Kinney and Zolt Levay, and guest collaborators Jay Gallagher (University of Wisconsin-Madison), Lynn Matthews (National Radio Astronomy Observatory-Charlottesville), and Linda Sparke (University of Wisconsin-Madison).
Boomerang HST big.jpg
Image of Boomerang nebula taken by Hubble Space Telescope
Image of Boomerang nebula taken by Hubble Space Telescope