Kent-Erik Andersson

Kent-Erik Andersson
Kent-Erik Andersson Panini 1979.jpg
NationalitetSverige Sverige
Född24 maj 1951,
Örebro, SE
Spelardata
PositionHögerforward
Skjuterhöger
Längd187 cm
Vikt83 kg
Klubbar
Spelade förÖrebro IK
Färjestads BK
Minnesota North Stars
New York Rangers
Övrigt
Proffsår1970–1986

Kent-Erik Andersson, född 24 maj 1951 i Örebro, är en före detta svensk ishockeyspelare.

Kent-Erik Andersson fostrades i ishockey i Örebro SK där han spelade i A-laget säsongen 1967-1971. Han spelade därefter i Färjestads BK i Elitserien under säsongerna 1971-1977. Han erhöll Guldpucken för säsongens främste spelare i Elitserien 1977. Säsongen 1977 blev han professionell ishockeyspelare i Minnesota North Stars och fortsatte i klubben fram till säsongen 1982, då han köptes vidare till New York Rangers (1982-1984). Han återvände till Färjestads BK för avslutande två säsonger innan han avslutade sin karriär med SM-guld 1986.

Han spelade i tre internationella turneringar för Tre Kronor, Canada Cup 1981 och VM 1977 och 1978. Han vann en silvermedalj vid VM i Wien 1977 då han också ingick i det Svenska All-Star Team. I en VM-match mot Kanada 1977 fick han mjälten krossad.[1]

Källor

  1. ^ Ronnie Rönnkvist (25 juli 2021). ”Bärgade fyra SM-guld tillsammans med Leksand” (på svenska). Hockeysverige. https://hockeysverige.se/2021/07/25/old-school-hockey-mats-ahlberg. Läst 4 maj 2023. 

Externa länkar

Företrädare:
Mats Waltin		Guldpucken
Kent-Erik Andersson
1977		Efterträdare:
Rolf Edberg

Media som används på denna webbplats