Keihin-Tōhokulinjen
Keihin-Tōhokulinjen 京浜東北線 | |
Allmänt | |
---|---|
Plats | Stortokyo |
Land | Japan |
Antal hållplatser | 36 |
Sträcka | Omiya, Saitama – Yokohama |
Anslutande järnvägslinjer | Negishilinjen |
Organisation | |
Invigd | 20 december 1914 |
Ägare | JR Higashi Nihon |
Trafikoperatör | JR Higashi Nihon |
Tekniska fakta | |
Längd | 59,1 kilometer |
Antal spår | 2 |
Spårvidd | 1067 mm |
Hastighet | 90 kilometer per timme |
Matning | 1500 V likspänning järnvägsmatning |
Keihin–Tōhokulinjen (japanska: 京浜東北線, Keihin-Tōhoku-sen) är en 59,1 kilometer lång pendeltågslinje i östra Japan, ägd och driven av JR East, med delad sträcka med Tokaidolinjen mellan Yokohama och Tokyo. Linjen sammanbinder Stortokyostäderna Saitama, Warabi, Kawaguchi, Tokyo, Kawasaki och Yokohama, och (sedan 19 maj 1964) även Kamakura via Negishilinjen som är en förlängning av linjen från Yokohama station till Ōfuna station.[1]
Historia
Tokaidolinjen mellan Tokyo och Yokohama är den äldsta järnvägen i Japan men den första linjedragningen var inte optimal. För att undvika omvägen över Shinjuku ville man bygga en direktlinje mellan godsbangården och Ueno och i november 1889 beslutades att bygga en viadukt och en ny centralstation i Tokyo.
Byggnationen började året efter, men fördröjdes av Boxarupproret och Rysk–japanska kriget. Sträckan mellan godsbangården och nya Tokyo station invigdes den 18 december 1914 och två dagar senare togs Keihinlinjen mellan Tokyo och nuvarande tunnelbanestationen Takashimachō, Yokohama i drift. Trafiken ställdes in på grund av tekniska problem sex dagar senare och återupptogs först den 10 maj 1915. Från augusti samma år gick tågen till Yokohama station och från årsskiftet till Sakuragichō. Mot norr nådde viadukten Kanda den 1 mars 1919 och den 1 november 1925 var sträckan till Ueno klar. Den trafikerades först bara av Tōhokulinjen och Yamanotelinjen men efter elektrifiering av huvudlinjen togs hela sträckan till Ōmiya, Saitama i anspråk av Keihin-Tōhokulinjen från den 1 september 1932.
I november 1956 öppnades nya spår för linjen mellan Tabata och Tamachi, för att separera linjen från Yamanotelinjen som delar sträcka med linjen mellan Tabata och Shinagawa.
När statsjärnvägarna privatiserades år 1987 övergick linjen till det nybildade bolaget JR East. Inför de olympiska sommarspelen 2020 öppnades Takanawa Gateway som trettionde station på linjen.[2]
Källor
- ^ ”The JR Keihin-Tohoku Line for Omiya, Ueno, Tokyo, Kawasaki, and Yokohama” (på engelska). https://www.uenostation.com/keihin-tohoku-line-for-omiya-ueno-tokyo-kawasaki-and-yokohama/. Läst 22 juli 2021.
- ^ ”Introducing the newest stop on Tokyo's Yamanote Line: Takanawa Gateway” (på engelska). Arkiverad från originalet den 8 februari 2022. https://web.archive.org/web/20220208141826/https://www.japantimes.co.jp/news/2018/12/04/national/introducing-newest-stop-tokyos-yamanote-line-takanawa-gateway/. Läst 22 juli 2021.
Media som används på denna webbplats
元々は「東京市街高架鐡道建築概要」(鉄道院東京改良事務所、1914年12月15日印刷・18日発行)http://library.jsce.or.jp/Image_DB/j_railways/34553/34553.shtml 掲載写真。
川上幸義「新日本鉄道史」では「デハ6240形・デロハ6130形2両編成の試運転電車(ローラパンタグラフに注意)」「有楽町 大正2年(1913年)頃」とあるが、デロハ6130形は大正3年(1914年)製造なので矛盾する。デハ6240形は存在しない形式である。 毎日フォトバンクに「大正・有楽町で京浜線の新型電車試運転」「東京-高島町間に省線電車が運行開始」のタイトルで同じ写真がある。
Författare/Upphovsman: MaedaAkihiko, Licens: CC BY-SA 4.0
京浜東北線のさいたま新都心駅へ進入する、E233系1000番台113編成による大船行き快速列車